Vad är Finsam???

#1 Finsam är ett ställe där du kan få hjälp när du har ett funktionshinder. Du får hjälp med praktik samt arbetsutredning har jag för mig. Vet inte själv sådär jätte mycket.

Tack! :-) Kanske värt att kolla upp för min del också! (När utredningen är klar…)

Vad är du rädd för när det gäller Finsam? Du beskriver bra hur et brukar bli när fler är inblandade i människor. De säger olika saker. Vad gäller egentligen?

Vad Finsam här gör är att  lugnt och metodiskt kolla upp vad man kanklara av eller inte. Detta tillsammans med deltagaren så att den inte ska känna onödig stress. Men om der fungerar så överallt vet jag inte.

pEr

#4 Jag är rädd för att hamna mellan stolarna. Att de ska tycka att efter jag gjort denna utredning så behöver jag ingen mer hjälp. Att de bara lämnar mig vind för våg. Jag vet inte riktigt vad som gäller , som sakt alla säger olika och jag vill bara få reda på vad som gäller och vilken hjälp jag kan få.

Enligt arbetsterapeften skulle jag 8 veckor på Finsam. De blir 4 veckors samtal där man samtalar med ett visst antal personer , kommer fram till vad jag ska praktisera med. Sedan blir det fyra veckors praktik. Jag fråga då vad som händer med mig om jag inte klarar av denna praktik. Då fick jag bara till svar att de kommer jag klara av eftersom den är skräddarsydd till mig.

Fråga sedan vad som händer med mig efter jag klarat av tiden på Finsam. Fick då till svar att då blir det att söka arbete på arbetsförmedlingen. Finsam kan dock inte hjälpa mig med att hitta ett arbete som passar mig. De känns som allt går för snabbt. Att jag blir pushad in till något jag kanske inte riktigt klarar av.

Jag behöver denna arbetsutredning för jag vill verkligen ha på papper vad jag klarar av och inte klarar av. Än mer för min egen skull då jag verkligen vill ha svar på vad jag klarar av. Känns dock som allt går för snabbt , efter 4 veckor blir de praktik och sedan arbetsförmedligen tydligen. Känns som jag behöver mer stöd än så.

De känns inte som jag är där en , när det gäller att jobba. Enligt finsam programmet ingår dagliga jobbsökaraktiviter m.m. Vad är jobbsökaraktiviteter ? Arbetstiderna är dessutom mån-fre 13.00-16.00. Hur ska jag klara av det ?

Ja det låter lite stressigt. Säg det till dem på finsam att det är så du upplever det. Om du är stressad så är ju risken att det inte går bra större också. Berätta om dina farhågor om att hamna mellan stolarna. Vilket ju alltför ofta händer dessvärre.

Jag trodde FK gjorde såna utredningar själv? Åtminstone de enda  FK accepterade?

"Jobbsökaraktiviteter" är så olika så det törs jag inte ens gissa. Men att skicka ansökningar till jobb man inte kan få är en uppgift många på AF gillar att man gör av nån anledning. Ja jag är lite negativ där. Men kan även vara skriva CV och sånt.

Jag jobbar med "vanliga" arbetslösa. Fyra månader av samtal och fyra månader av olika praktik har vi som standard. Just för att slippa stress. Stress har aldrig hjälpt någon.  Däremot har det visat sig att tid kan vara ett fantastiskt verktyg! Vet man inte vad man vill eller klarar av så hjälper sällan varken "flåshurtiga hurrarop" eller "kraftfull styrning" har vi märkt. Folk behöver oftast backa lite, fundera och hitta vägen.

"Skiter" det sig för dig med aktivitets-stödet så betalar åtminstone jag skatt till att du ska rätt att söka försörjnings-stöd.

pEr

Tack för ditt stöd. Angående jobbsökaraktiviteter , skriva CV ? Men gud vad tomt det CV:et kommer bli då. Förhoppninsviss får jag rätt hjälp. Men de tar så mycket kraft & ork att söka upp allt själv.

Jo nästan tomma CVn finns det gott om men det är ett sånt där krav AF brukar ha.

Ja man borde nästan kunna anställa en person som hjälper en att vara arbetslös? För en människa har inte tid med allt det som man måste fixa själv.

Ta det lugnt. Vägra att följa med i deras "hets". Det är ditt liv.

pEr

#8 Tack åter igen för dit stöd. Jag vägrar följa med i deras hets , jag måste få ta det i min takt. Men samtidigt har ju samhället en sån press på en att man ska studera , arbeta skaffa en framtid. Igentligen skulle jag ju skita i denna pressen. För det är mitt liv och det är jag som ska vara lycklig.

Jag är fortfarande kvar i jag bryr mig om vad andra tycker och tänker träsket. Sen att många runt omkring mig inte vet om min diagnos gör det ju inte lättare för mig. För då känner man ännu mer press.