Psykisk ohälsa , syns det inte så finns det inte. De verkar vara i överlag synen/fördomarna som människor har om alla oss med psykisk ohälsa. Jag vill så gärna öka acceptansen och förståelsen i samhället för alla oss Bokstavsfolk. Om jag bara kunde hjälpa en enda person med min historia. Så skulle jag vara stolt.

Men att ha psykisk ohälsa är inget man direkt pratar om och disskuterar. I alla fall inte som jag upplever det. De snackas så mycket om rasism man har lektioner i skolan om det m.m. Men de snackas knappt något om oss som ofta får lida i tystnad. Ibland flera år innan man blir hörd och får hjälp. Men hur ökar man kunskapen om just bokstavsdiagnoser ?

De finns så många som inte fångas upp i tid (jag har varit en av dem). Som sen kämpar igenom skola och allt vad det innebär. Utan att ens få fullständiga betyg. Varför reagerar inte skolan ? Varför är det så många som ropar på hjälp men ingen hjälp får ?

Varför ska det vara så mycket husch , husch och skam att ha en bokstavsdiagnos ? Jag kommer aldrig passa in i vad samhället anses vara normalt. Jag är jag och jag kämpar , jag faller många gånger men reser mig upp igen. De är inte lätt att leva med en bokstavsdiagnos , varje dag är en kamp som så många här vet. Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar. Men varför kan inte folk förstå att det bara tar lite längre tid för mig att göra saker än vad det gör för en "normal" person.

De är svårt att leva med en bokstavsdiagnos men ännu svårare när man inte blir förstådd.