Jag har ADHD och för mig är det precis tvärtom. Tamdjur sitter på mig som plåster, även om de är ansedda skygga, och vilda djur bryr sig sällan speciellt mycket om att jag är där. Min pappa är likadan, med den stora skillnaden att han inte är överförtjust i djur. Ändå ska de alltid komma upp i knäet, komma fram och hälsa och mysa.

Men det är ju inget ovanligt, att som din son inte gå ihop med djur. Det har med "personkemi" att göra helt enkelt, jag tycker att man ser det rätt ofta att folk har en sådan effekt på djur. Det är ju skönt att han inte är så intresserad av djuren om den inte gillar honom, då är det väl kanske inte en större förlust. Katter är ju alltid lite speciella, de brukar tycka mest om dem som inte gillar dem… :)

1, Oj helt tvärtom :)

Ja instämmer med #1

Alla djur o barn är som plåster på mig.

Speciellt hundar. Men jag e ju en sådan där rolig spelevink som kan få igång den mest slöa eller blyga hund.

Får ofta höra att han/hon brukar aldrig våga komma fram o hälsa. Eller barn som e blyga brukar prata öronen av mig.

Fast jag älskar barn o djur o de kanske är de de känner ??

#3 Det är likadant för mig när det kommer till barn, de avgudar mig. För min del är det olika om jag gillar dem tillbaka eller ej, jag är ljudkänslig och har svårt för när saker händer i för högt tempo runt omkring, blir för trött… Men brukar å andra sidan vara bra på att få barn att chilla, vilja göra teckningar, baka bullar, klappa kaniner eller annan lugn aktivitet. Då är de häftiga att umgås med, ickenormativa och oformade.

Min häst blir frustrerad och väldigt irriterad på mig om jag beter mig annat än lugnt, harmoniskt och metodiskt. Alltså inte ADHD'igt. Har bara haft honom medan jag äter medicin, så jag kan bete mig som han vill nu.

Han är väldigt smart, men inte så snabbtänkt. Så jag tror det handlar om att han inte riktigt hänger med i svängarna om jag blir hyper. Han blir orolig om jag sätter press för snabbt på honom, och då blir han lätt förbannad.

Han gillar dock min positiva ADHD-sida, att jag är kreativ, impulsiv och hittar ständigt på nya saker, lätt uttråkad (vilket även han blir) och såna saker.

Så han gillar mig när jag äter medicin och kan uppföra mig såsom han är bekväm med.

Har själv ADHD och har alltid älskat djur, och tror djur trivs ganska bra hos mig.

Fick ta över min kompis hamster, den bet folk mm. Lyckades få honom till världens finaste!

hästar har alltid gillat honom jag hade en ridtravare som var väldigt egen välfostrad som travara är men hmm ja hon ogillade väldigt många men mina barn har hon trivs bra med o han sög till sig henne o även andra djur gillar honom men hundar ne det är totalt vägran där dessa som han bor med annars har det vart ute hundar har ju vart som en magnet mot honom o han som inte tål djur så där kanonbra änds. Men det var i tonåren som hans humör ändrades radikalt från busig o allmänt clown så vart han en person med humör som itne alltid är den bästa. Det hör givetvis med att bli en tonåring oxå. Så i samma veva så ser jag att även visssa djur aktar sig. Hoppas det ändras när han börjar äta sin medicin nästa vecka ska han börja med den.

Härligt o höra iaf att ni inte uppleft det så här, jag hoppas att det ändras sig för han är en go kille men just nu är hans humör som en bergodalbana o det trivs inte våra hundar med.

Jag tror ju inte att djuren läser av diagnoser hos människor! Nej, de känner väldigt väl om du är djurvän eller icke, det är hela saken.

Våran perserkatt, som är rätt kräsen när det gäller social samvaro, kan reagera på helt olika sätt, beroende på vem som kommer och hälsar på. Ibland springer hon fort som attan in under soffan och gömmer sig; inför andra besökare kan hon visa en näst intill gränslös tillgivenhet…

8 Nja det tror inte jag utan jag tror mer att djur läser av ens energier allså är jag förbannad o kommer hem så vet de mycket väl att matte är pisst nu. Är jag stressad o var i stallet inte tror du att hästarna skötte sig bättre ne tvärtom man skapar kaos pga stressad energi :S Så när jag var stressad så tog jag alltid o lugna ner mig 10 kg innan jag tog ut dom eller in dom.

#9 Jo det tror jag du har väldigt rätt i! Eller rättare, det vet jag, att djur är enormt känsliga för vi människors sinnesstämningar.

10 mjo, djur som annars blir skadade av störda personer utsöndrar tror jag mer lugnande än de anar annars skulle väl hästar/grisar/kor/får osv fly fältet eftersom dessa är väl de mest avsyvärda ickedjurvänner. Jag tänker på dessa som skär djur som går ute eller går in i ladgårdar/stall o skadar djur så de avlider tillomed av sina skador eller måste avlivas pga skadorna är för stora.

#11 Ja, så det är säkert livsviktigt för ett husdjur att kunna göra skillnad på folk och folk.

jag har sett en helt fantasisk kominikaton mellan svår grav explosiv ADHD.

Även om sonen kunde vara frutansvärt vådsamm och farlig innan han började med Concerta.

Men när det gällde djur eller yngre barn som blev illa behandlad osv.

Så kom världens gooaste och empatiska kille som skulle hjälpa till och trösta,

Inte bara han som sökte sig till djuren utan dom drogs lika gärna till honom.

Även om han gjorde fruktansvärda saker i sin vådsamhet så drabbade  alldrig djuren av detta så jag misstänker att dom med grava expolsiva problem kan bli betydligt lugnare och tryggare med ett husdjur omkring sig.

Lasse

13. härligt att höra :)

Jag är en sån som djur ofta tyr sig till. Att det har något med min diagnos att göra tror jag inte. Däremmot är jag övertygad om att många mår bättre av djurs närhet.

#15

Håller helt och hållet med dig Hanna.

Lasse

Har en son på 8 år med ADHD-diagnos. Vi har hund och katt som fullständigt älskar honom och gärna gosar med honom ;)