Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikett: adhd-add
Läst 2604 ggr
Smålänning
0

Utredning, föräldrar, intervju..hur ska det gå?!

Jo,

Jag ska göra en utredning efter sommaren för ADHD. Jag har länge tänkt på vad som är fel på mig.

Kort om frågan: De ska intervjua min mamma (tror jag?) Jag är ju 31 och jag har talat med min M om detta och hon verkar inte vara med på noterna.. Jag tycker jag var aktiv under lekis och låg-mellan.. inte bara aktiv, men lugn oxå, gick för mig själv, hade specialklass i matte…svenska oxå tror jag. Fick för mig att det var bild när det var en annan lektion=kvarsittning. I lekis hade jag två lappar där det stod JA/NEJ på och fröken fick lägga ner ja om jag hade varit "duktig" Nej, om inte. Då fick jag lägga mig tidigt… finns mer att berätta.

Men hon säger bara om jag fick sova ut så var jag lugn. Att allt beror på sömnen, typ. Men hon respekterar att jag vill göra utredning mm. tycker det är bra att jag söker hjälp efter alla år. Hon har själv pskykiska besvärr mm.. så jag vet inte om hon minns allt.

Jag kommer ju ihåg saker som inte komm upp hemma om man säger så. Sen vid 15-16 så blev jag trött och tröttare och har varit det sen dess. Sen har jag gjort massa prover, tester mm och de har inte funnit något. Läste om ADHD fann att mkt stämde på mig, min pskykolog sa att det inte nog var det… isåfal H sa han! Jag fattade inget…vaddå H, huperktiv? Jag är ju skittrött varje dag!! Men läste mer om det sen och förståd mer.

Men min Mamma tror jag inte vet såå mkt om vad det innebär att ha ADHD. Och jag vill inte perssa henne heller just nu. Pga mormor dog för några veckor sen och pappa fick en stroke för en veck sen + alla pskykiska hinder….suck. Vad ska jag göra?!

Är en intervju SÅ viktigt?? Om inte föräldrern ver allt? Jag var ju mest jobbig i skolan.

Hjälp, vill ju att utredningen ska gå rätt till och att jag ska få en diagnos så jag äntligen kan få hjälp! Har ju familj och ett barn är påväg… vill inte vara en trött och ilsken pappa som inte kan planera, minnas mm mm…suck

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

AnneN
0
#1

Jag var också jätte nervös att min mamma inte skulle komma ihåg och kunna berätta hur jag var som liten, men utredarna var jätte bra på att ställa de rätta frågorna och locka fram minnet hos henne (och mig).

Jag tror nog din mamma också kommer ihåg en hel del, även om hon inte själv kopplar ihop det med någon diagnos.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

sudniF
0
#2

Säger som AnneN jag var tok nojjig jag med, mina föräldrar har sett och ser det fortfarande som att jag var så lätt att ha att göra med som barn och bla bla bal. (sen att jag gjort hål i nån vägg och det har flugit skolböcker all världens väg Skäms ) men utredaren var rätt van vid sådant och asch nu tappade jag bort mig igen, dumma jag.

Men som sagt som Anne säger dom brukar kunna ställa bra frågor och se igenom en hel del från föräldrarna också.

Lycka till  Glad

Smålänning
0
#3

#1 tack anneN! oCH #2 Sudnif!

Jag kommer nog vara nervös tills dagen kommer. Behöver denna diagnos… Men kan jag be henne kanske läsa om ADHD mm så hon vet mer om det..??

Tack för stödet, det lär behövas..:)

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

AnneN
0
#4

#3 Ja självklart kan du be henne läsa om ADHD, kunskap har ju ingen tagit skada av hittills vad jag vet Glad

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Smålänning
0
#5

#4 Detr ska jag, och förklara att det finns fler delar i ADHD än hyperaktiv…:/

Du har hjälp mig med mkt AnneN, tack ska du ha! :)

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

AnneN
1
#6

#5 Bara kul att kunna vara till hjälp Glad

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

OddMalin
2
#7

Jag var också väldigt orolig över min mammas svar gällande mig.

Hon anser att jag var ett "mönsterbarn" för jag var alltid tyst och gjorde liksom aldrig något väsen av mig. Jag har några invändningar här kan jag säga.

Hur som helst så pratade jag mycket med psykologen som ledde utredningen och berättade just att jag var orolig över min mammas svar. Speciellt orolig eftersom jag vet att min mamma har väldigt höga krav på sig och inte skulle det vara något annorlunda eller ovanligt med någon utav hennes barn… suck.

Utredarna är luttrade och ställer bra frågor så jag hoppas att det går bra för dig.

Lycka till.

Glad