Tror man är antingen ambievalent av sig eller så är man beslutsam. Ligger nog i ens natur, även om man såklart kan förändra sig.

Har med personlighet att göra.

Jag kan se saker ur en massa olika perspektiv, fördelar och nackdelar med allt. Jag kan vilja flera saker samtidigt.. Men jag är beslutsam, jag bara gör.

Har nog med min bristande impulskontroll att göra, jag kan tänka mycket över de val jag gör, men när det kommer till kritan så bara gör jag. Kör på det som känns rätt helt enkelt. När det väl gäller tänker jag inte på vad jag gör.

Jag kan tycka om min bruna skjorta samtidigt som jag gillar min blå tröja, kan fundera över vad jag ska ha på mig för jag gillar ju båda.. Men när jag väl ska klä på mig så bara väljer jag, går på känslan utan att tänka över det så mycket.

Jag har lätt att utvärdera vad jag gillar mest eller vad jag helst vill göra, jag bara vet. Och då är det lätt att inte falla för ambievalensen utan bara köra på istället.

Jag kan bli galen på folk som inte kan bestämma sig för något, blir så otålig av att se folk hålla på att vela i all evinnerlighet.

Men visst, ibland kan jag vela och vara ambievalent såklart, men oftast inte.

Man får nog acceptera hur man är och se det positiva i det.

Haha! 

Ja sådär är jag nog inte i och för sig. Inte så att jag står hemma och velar över om jag ska sminka mig eller inte, eller hur jag ska klä mig. 
Men det är som att det finns flera av mig. En som klär sig prydligt, som sminkar sig. En som är mer synthig. En som är mer naturlig. Jag gör som jag känner är bäst för stunden, naturligtvis. Men jag önskar så att jag kunde hålla mig till en väg och känna mig helt bekväm och lugn med det valet!

Fast lite så är jag också, men det handlar mest om att jag blir så snabbt uttråkad på en grej att jag hoppar vidare till någon annan. Kan inte följa en väg, utan jag hoppar runt mellan olika.

Ser dock inte det som något problem, utan att det är sån jag är. Jag vill många olika saker, så då ser jag till att göra/vara alla olika saker jag vill också.

Ena stunden vill jag en sak, andra stunden vill jag en annan. Är bara att hänga med i svängarna och gilla läget liksom.

Jag är inte en linjär människa som följer bara en väg, jag är en kreativ människa som utforskar många vägar.

En dag kan jag vara och klä mig rätt hippie-aktigt, medan en annan dag kan jag klä mig mer normalt och modemedvetet. Men det gör ju inget, är ju bara bra med variation.

Känn dig istället bekväm med att vilja olika saker och bara följ med i det som händer och det du vill.

#3
Det låter som ett mycket trevligare sätt att se på saken, som du skriver. Mycket bättre.
Jag har snarare sett det som ett tecken på en osäkerhet hos mig. Men då är det en fråga om attityd! Osäkerhet eller variation

Allt handlar om vilken inställning man har till saker. :)

Jag tycker det låter mer som att du är väldigt flexibel, inte kluven.

Kluven låter för mig som något negativt och något man mår dåligt av att vara.

Flexibel är för mig något positivt och att kunna variera sig på det sätt som jag tolkar din text är ju något jätte positivt!

Mm men jag känner mig kluven - kan inte vara nöjd med en hårfärg för resten av livet, eller en klädstil eller en viss sorts sminkning. Jag vill alltid variera mig, varför vet jag inte.

Men i natt när jag skulle somna kom jag på en sak som jag inte är kluven över… huruvida jag är en katt- eller hundmänniska. Jag gillar hundar (men det är ju på individnivå) men jag är utan tvekan en kattmänniska fast jag har blivit allergisk…

Bara för att visa på att jag inte i allt är kluven

Jag är precis lika obestämd av mig. Och för mig är det ett problem, på många sätt. Inte bara för att min garderob är otroligt svårmatchad med olika stil och färg på tröjor och kjolar, utan för att jag har så svårt att få saker ur händerna. Byter man tycke och smak från en tanke till nästa, hur vet man då när det man håller på med är färdigt? Det kan ju avslutas på flera sätt.

Till och med den enkla frågan "vad ska jag äta till frukost" har så många alternativ så ofta blir det ingen. Jag kan inte bestämma mig!

Ibland är det roligt att vara ombytlig, men ibland är det frustrerande. Med andra ord, jag är inte ens klar över vad jag känner för min ambivalens… *suckar uppgivet*

Jag erinrar mig, när jag läser vad ni andra skriver, en tid för länge sen när jag jobbade och vi gick ut och åt lunch varje dag ett gäng.

Själv var jag då funtad på det sättet, att jag bestämde mig blixtsnabbt för en rätt (ett av "dagens" alternativ) - lät intuitionen avgöra.

Allt medan flera av de andra kunde stå och vela i eviga tider - resonera fram och tillbaka; fråga varandra ängsligt om än den ena rätten än den andra osv.

I det avseendet kände jag mig mycket intolerant mot mina kolleger. Medan jag för egen del snarast upplevde "flow" i lyxen att nästan nonchalant låta sinnets nyck avgöra måltidens karaktär och innehåll.

Jag köpte garn för ett par dagar sedan för att sticka sockar och sånt. Då var jag väldigt obeslutsam.. Stod länge och valde mellan alla garner och när jag väl bestämt mig så ändrade jag mig innan jag kom till kassan, tre gånger.. Alla garner kändes ju rätt, men santidigt inte.

Rätt ovanligt att vara så för mig, men ibland händer det.

Jag ångrar förresten ett av garnen.. Men det är lite sent påkommet när de redan har blivit ett par handledsvärmare.