Att påbörja och avsluta projekt
Hej
Jag har diagnoserna ADHD och bipolär typ 2 och har haft ångestproblematik hela mitt liv.
Har nu fått ganska bra hjälp och mår idag relativt bra ändå. Väntar mitt andra barn till sommaren.
Nu när jag har mått så pass bra så pass länge börjar jag få utrymme att se och ta itu med vissa "funktioner" jag har som ställer till det för mig. Sånt som jag har utvecklat för att klara mig igenom varje dag med de små resurser jag har haft med all problematik.
En av de här funktionerna är att jag har en förmåga att tänka för mycket och får då svårt att få saker gjorda. Det har hjälpt mig tidigare att sålla ut sånt som jag inte haft utrymme för men idag sabbar det bara för mig, eftersom jag faktiskt klarar av att göra de här grejerna nu.
Idag gruvar jag mig för allt… HELT i onödan. Jag målar upp en bild av att det kommer vara så extremt mycket värre än det är. Förut var det just så jobbigt som jag föreställer mig, men idag är det inte det.
Så jag gruvar mig och gruvar mig och gruvar mig och så blir ingenting gjort. och om jag lyckas påbörja ett projekt och det går emot så ger jag upp och sen kan det ta ett år innan jag försöker mig på det igen, just för att jag gruvar mig så hemskt. Jag har dåligt självförtroende och tänker väl att det aldrig kommer bli slutfört ändå, för att jag inte kan. Men grejen är den att jag kan visst, om jag bara vågade puscha mig själv att faktiskt slutföra någonting någon gång, så att jag faktiskt får belöningen som det ger att slutföra ett projekt. Men istället ligger det ofärdiga projekt överallt hemma och stressar och ger ångest för att man VET att man BORDE göra dom. Allt blir bara större och större ju längre tid man skjuter på det.
Någon fler som känner igen sig? 
Nu när jag väntar barn om knappt 3 månader har jag börjat bygga bo här hemma och gräver fram alla ouppklarade projekt och har börjat inse hur onödigt det är att gruva sig. Nu när jag faktiskt tar itu med dom så är det inte alls så jobbigt som jag har föreställt mig. Och om än det inte blir perfekt så är ju någonting alltid någonting. =)
Det lilla man lyckas göra är ju alltid nåt.
Så jag har bestämt mig för att starta ett envist och långvarigt projekt för mig själv: Att sluta gruva mig och faktiskt göra. Jag ska faktiskt ringa de där samtalen som jag tror kommer bli så jobbiga, jag ska faktiskt slutföra den där drömfångaren som hängt oklar i 3 år nu och få min belöning.
Inför varje projekt, om än det bara är att plocka ur diskstället så ska jag försöka lägga märke till bilden jag har av projektet innan jag sätter igång och sen jämföra den med hur det faktiskt var efter att jag har gjort det och sen jämföra känslan av hur det är om jag ger upp, med känslan av att slutföra det och få belöningen.
Jag tror att ALLT i livet kommer bli lättare om jag lyckas ta mig förbi det här övertänket. Fatta vad otroligt mycket man skulle kunna åstadkomma i livet då. Undra hur mycket tid jag har lagt i mitt liv på att tänka på att göra saker, när jag faktiskt kunde ha gjort dom istället?! Hmmm…. 
Kram på er
Ha en bra dag! // Pernilla
Jag har AS och ett av mina signum är min otroliga förmåga att prokrastinera.
Det resulterar i att jag skjuter på saker till dess att det är helt ohållbart och då gör jag rubbet, och blir förbannad på mig själv. Har jag tur så hinner jag innan tidsfristerna gått ut men inte alltid…
Jag har alltid något annat, bättre att göra. Även om det inte ser ut så.
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
Jag ska göra detta till ett skriftligt projekt tror jag. Kanske göra en mall med frågor till mig själv inför projekt.
Tack, visste inte att det hette prokrastinera. Intressant att läsa om faktiskt och förstå att det är ett förekommande begrepp inom KBT. Det är ingenting jag har fått förklarat för mig av min terapeut så det var väldigt givande att få läsa om det. Det blir lättare att få en helhetsbild av sitt beteende utifrån och sätta ord på det.
Ha en bra dag! // Pernilla
Om du kommer på ett bot så säg till :)
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
Jaa det där är mig du skriver om! 
Känner verkligen igen mig.
Och jag misstänker att KBT kan vara en bra väg att gå. Tycker att din plan, pernillaa, verkar jättebra och jag hoppas att du får glädje av det.
Hehe, jag kom att tänka på en grej som handlar om inställning och kanske även självförtroende. Ett citat från Yoda (Star Wars)
**Do or do not do. There is no try.
**Jag kanske ska läsa vidare om prokrastinering, jag med. Har hört ordet förut men inte liksom orkat sätta mig in i det och hur man kan arbeta med det. 
/Diagnoslös men ej bekymmerslös
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
Ja vad enkelt det vore om man bara kunde ta någon medicin som fick tummen ur på en. :P
Är en av många som fått höra hela livet att man är lat och att "Det är bara att göra det". Men det är inte så bara..tyvärr.
Men förstår ju ändå att dom har sett det så. Jag kan själv ibland komma på mig själv med att vilja häva ur mig till min sambo, som också har ADHD, att det BARA är att göra det.
Ja jag har gått många många år i KBT för en massa annat så jag har verktygen och vet att det går att förändra tankemönster och beteenden. Men det tar lång tid och man måste vara envis. Men sen måste man tillåta sig själv att misslyckas också ibland. Det tar tid och det är många små steg fram och däremellan även steg bakåt.
Ha en bra dag! // Pernilla
OM jag känner igen mej.O JA..
Men de känns som du är på rätt väg du tänker rätt.
Jag fösöker oxå tänka som du beskriver.
Men de är inte alltid lätt..
Pepp pepp..Till dig ;)
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Ja detsamma. Man kan alltid behöva lite pepp. =)
Ha en bra dag! // Pernilla
När jag började läsa om prokrastinera så kom jag att tänka på överslagshandlingar hos djur. Detta sker när de hamnar i konflikt med sig själva mellan två eller flera handlingar. Exempelvis om de ska fly eller fortsätta äta. Istället för att göra något av dessa två så gör de istället en tredje sak för att senare återgå till det de gjorde från början. Man kan ofta se detta när exmpelvis två hanar slåss om en hona, då kan de komma till en punkt där de är ganska jämna och båda kan då helt plöttslig börja äta eller något annat, för att lite senare som på en given signal fortsätta med sin kamp.
Känns som att överslagshandlingar hos människan istället har fått benämningne prokrastinera som jag aldrig tidigare hört talas om.
Intresant doch att läsa om 
Starta ny diskussion