att vara social är det största problemet, går runt i tystnad och vill vara så liten som möjligt för att inte vara ivägen. Sen att jag måste hålla på med något, gärna snurra pennor i samma rörelse mellan fingrarna eller liknande. Tycker det är jobbigt då jag vill vara social och jag vill kunna sitta still utan att behöva hålla på med något.

Typiskt folk med autism att göra upprepande saker, som att snurra pennor om och om igen, eller stapla burkar på varandra. Jag kan sitta och fylla i ett helt rutpapper när jag sitter på mattelektion just för att jag inte kan koncentrera mig och gör hellre något som att roligt och då göra samma sak om och om igen!

Har autismliknande tillstånd.

#1 tack för att du berättade. Jag har själv problemet med att alltid hålla på med nåt. Skakar ofta med foten, jämt. Snurrar med snusdosan eller pillar med mobilen. Är det allvarliga samtal vill jag gärna ha något att "pilla" med… Konstigt

Jag skjuter upp tråkiga saker, ibland blir dom inte gjorda alls.

Jag har social fobi

Om något tråkar ut mig så kan jag inte koncentrera mig på det (tack add)

Imupulskontrollen är väl sådär, kass utan medicin dock. Är även hyperaktiv utan medicin, med medicin är det nästan normalt.

Att sitta still och koncentrera mig på något är verkligen inte min starka sida, kryper i kroppen då. Dock är även det såklart bättre med medicin.

Jag är rätt värdelös på att lyssna på vad andra säger, säger de mer än en mening så lyckas jag inte fokusera på det utan mina tankar flyger iväg. Att ta instruktioner är jag därmed rätt kass på.

Jag har lite problem med mina exekutiva förmågor, planera kan jag, men inte följa planeringen. Har mindre lätt för att komma igång med saker hemma, städning och sånt är jag kass på. Har lätt att komma igång med projekt och sånt, men i vardagen fungerar det mindrebra.

Är rätt värdelös på att avsluta projekt dock..

Klarar inte av spontana saker så bra, säger oftast nej till förfrågan om jag kan göra något om det är samma dag. Har sett dagen framför mig och då klarar jag inte av att bryta det, skapar mycket stress.

Är rätt så rutinstyrd har jag insett, att bryta rutinerna skapar stress..

o.s.v.

Jag har ADHD.

Jag har stora svårigheter med att kommunicera med andra människor; problemen är så inverkande på ett normalt leverne att de utgör ett funktionshinder.

Har tydligen även vissa egenheter med hörseln; kan inte urskilja olika konsonanter lika bra som "normala" människor. Detta orsakar att jag hela tiden måste göra kvalificerade gissningar av vad andra säger. Det går relativt bra för det mesta men är en aktiv, icke-automatiserad process som stjäl en hel del energi. Vid störande bakgrundsljud eller när andra människor talar samtidigt och i munnen på varandra, kan det bli tämligen ohållbart för mina öron.

Har också dålig kinestetisk förmåga vilket yttrar sig bland annat i att jag är helt värdelös i lagsporter och bollsporter. Kan inte stå på ett par skridskor och kan inte åka slalom. Lyckades aldrig träffa bollen med brännbollsträet i skolan. Lärde mig cykla sent och efter stor ansträngning.

#1 när jag gick i låg, melan, hög och gymnasiet tuggades det på pennor, ritades på kludd så det fick fina färger, veks papper tills det var så hårda tussar, snurrade på stolen, vägde på stolen, ritade i blocken, senare blev det mycket skrivet dikter o så.

#2 haha snusdosor är super att pilla med snor alltid sambons 

Så till problemen idag, en komsik sak kan inte gå och dricka samtidigt  kass på att avsluta saker, har femtielva saker på gång och ska vara glad om ett blir klart. Bra på att göra planer och listor, sjukt dålig på att följa dem.

BLir helt slut efter att ha umgåts med mer än två personer, avskyr förändringar av typ alla slag, saker ska vara och funka som de alltid gjort. Kan inte heller bryta rutiner, om någon vill göra något samma dag så blir det oftast nej även om inget egentligen är planerat, för känns som hela dagen rasar då och det blir bara fel.

städa och hålla allmän ordning inte bra alls, ordning på min stickning och böcker däremot är minutsiös.

ta instruktioner både muntligt och skriftligt, beffina mig i tysta miljöer får det att krypa i kroppen och får ont i magen.

koncentration i övrigt suger jag på flyger ofta iväg någon annan stans, göra för mig tråkiga saker ska vi inte ens tala om, kan ta typ år inan jag får mig till sådant (typ göra utredning för ADHD och AS tog väll ca 11 år innan jag sökte)

Det var en del

GLömde ju skriva att jag har ADHD och en AS diagnos ska vara på väg om utredare inte ångrat sig.

Är under utredning, så jag har ingen diagnos än…och frågan är om det blir nå'n… Pust… Mina problem liknar en hel del övrigas beskrivning här ovan… Jag är dock inte hyperaktiv, annan än i skallen då… Planera kan jag, men är urkass på att följa planerna, om det inte handlar om nå't speciellt. Och så var det ju städningen, funkar inget vidare, och när jag väl gör det så fuskar jag för det mesta. Är eg ganska social, tycker IBLAND om att umgås med VISSA, på mina villkor förstås…. Arbetslivet har varit en katastrof… Skulle kunna skriva en del, men måste nu tyvärr sluta, har en tid att passa! :-/ Suck!

Ska bara tillägga… TRÖTT!!!

till mitt arbete i skolan som handlar om relation till människor med funktionshinder skrev jag en liten inledning i form av min egen version av en dag i skolan.

Jag vaknar på morgonen, känner kylan dra sig in under det varma täcket och tänker "ännu en dag i tystnad och mörker". Sedan sitter jag på tåget med musik i öronen för att slippa lyssna på allt prat och bara vara i min egen värld. Vid Ljungskile är tåget fullt och någon sätter sig bredvid mig och jag kryper upp mot väggen för att slippa känna närhet. Jag väntar tills alla gått av tåget vid Östra för att slippa trängsel och blickar. Jag går snabbt, snabbt till skolan för att slippa känna mig värdelös. Det är ganska lugnt i skolan runt 8 tiden på morgonen men snabbt kommer det in mer och mer människor och jag vill göra mig liten. Lektionen börjar, tyst som det är får man panik och ångest. Fokuserad på sitt arbete går lektionen snabbt och snart är det lunch, sitta i minst en timme och inte göra någonting. Sitta i sin tystnad och bara vara. Snart är dagen slut men kvar är fortfarande tågresan hem, samma visa hem som dit fast tåget blir fullt vid Östra istället. Kommer hem, sitter hemma i min ensamhet och hoppas snart på en ny dag.

Just sådär känns det för mig som måste kämpa för att få ur mig ett enda ord, för mig som försöker överleva dagarna som består av tystnad.

Tveksamt om någon orkade läsa, men det är hemskt att vara så osocial som man är. Skulle diskutera i en liten grupp i skolan tidigare idag, jag sa ingenting för jag kände inte människorna jag skulle prata med. Problemet är att ingen av lärarna vet att jag har svårt med att vara social, och på så sätt ser dom mig som en helt vanlig människa som bara är lite blyg och får då sämre betyg för att jag inte är med och pratar. Visst, man måste kunna prata men jag har en kompis i klassen som jag kan prata med (menar inte djupa saker utan typ saker som händer runt om och kanske reflektera över något och bolla idéer och sånt).. men inte så mycket mer än det.

Tack alla hittills som har delat med sig av sina hinder i vardagen!

Man känner igen sig i mkt. Fortsätt gärna skriva. Och ni som har fått diagnos, vad var det som de speciellt tittade på i ert fall?

Svårt att sitta stilla = klarar inte sitta länge och även under korta stunder så är jag inte helt stilla utan sitter och pillrar med något, tex en penna.

Problem med att organisera och genomföra uppgifter, även sådana vardagliga saker som att hålla städat i hemmet (ser alltid ut som ett bombnedslag)

Svårt att ta tag i saker som kräver mental uthållighet.

Är glömsk och tappar ofta bort saker.

Lättdistraherad av uttre stimuli (tex ljud, rörelser i omgivningen), förutom om jag fastnat i något som verkligen är intressant för då går jag knappt att få kontakt med alls.

Pratar "ofta" överdrivet mycket, då speciellt om saker jag kan en del om. Samtidigt har jag stora problem med att hålla igång samtal om saker som inte är av stort intresse eller att tex småprata med folk om tex vädret eller liknande.

Svarar ofta på frågor innan frågeställaren hunnit tala till punkt.

Kan tyvärr lite för ofta hoppa in i andras diskussioner helt oinbjuden, tex om jag sitter på bussen och råkar höra att de framför mig pratar om något som intresserar mig och jag tycker att de säger något helt galet eller att jag har något fakta att tillägga (inte alltid uppskattat av folk).

Impulsiv på många olika sätt.

Svårt för att ha en kompisrelation med någon som inte delar samma intressen som mig, gissningsvis pga att personen skulle tröttna rätt snabbt på mitt eviga pratande om hundar och andra djur.

Svårt att visa känslor och att hantera andra personers känslor.

Svårt för att dela med mig av saker som hänt (tex så tycker tydligen folk att man som barn villigt ska berätta om hur det varit i skolan och vad man gjort under dagen).

Har ett stort specialintresse som till mycket stor del styr mitt liv (jag lever med och för djuren, speciellt hundar).

Väldigt beroende av vissa rutiner för att ine det lilla som fungerar i vardagen ska raseras totalt.

Kan ha dålig kontroll över humöret ibland och överreagerar kraftigt, speciellt om jag är trött och/eller hungrig.

Svårt att föreställa mig sådant som jag inte känner till, svårt med fantasi som inte grundar sig på någon nivå i det jag känner till.

Svårt att vistas bland mycket folk, avskyr att hamna i centrum för uppmärksamhet.

Problem med att komma ihåg instuktioner, speciellt muntliga.

Kan ha svårt med kommunikationen, går lättare att kommunicera i skrift än tal eftersom jag då har möjlighet att tänka igenom det jag skriver, kan kontrollera att det verkligen blev rätt, mm innan det skickas till mottagaren. Den möjligheten är inte så stor i ett direkt samtal med någon.

Ja det är vad jag kan komma på just nu… Mina diagnoser är ADHD, autism, depression, ångest, socialfobi.

"

Kan ha dålig kontroll över humöret ibland och överreagerar kraftigt, speciellt om jag är trött och/eller hungrig."

Hm räcker upp handen, folk som känner mig kan säga att nu är du nog hungrig gå och ät något, kan tjura en stund då och sedna inse att de har rätt, lommar iväg med svansen mellan benen för att knapra i mig något.

#11 Under min aspergerutredning kollade man speciellt vad jag mindes/inte mindes av visade bilder. Det visade sig då att jag kom ihåg bra, i synnerhet detaljer, men att jag samtidigt missade vissa delar totalt. Denna "blindhet" blev egentligen bara en bekräftelse på det jag sedan länge känner till om mig själv. Men rätt träffande av psykologen att kolla just sånt - har då tydligen med aspergern att göra.

Jag fick också betrakta sviter med bilder och ordna dem så som jag ville ha det för att de skulle bilda en sekvens, en historia. Enligt psykologen så var detta test mycket tillförlitligt som markör på AS. Jag har ingen aning om mina testresultat därvidlag, annat än att de tydligen bekräftade aspergern. Men varför de gjorde det, svävar jag i lycklig okunskap om.