Som tur är så upplever jag sånna käsnlor väldigt sällan. Dom är inge roliga.

Nej, jag kan helt plötsligt få för mig att jag är förföljd osv, och sen inte kunna släppa tanken. Inte alls kul!

Jag är nog paranoid av mig.. Andra säger det iaf, har inte trott på det förut, men börjar väl erkänna att det kanske är så.

För mig handlar det nog mest om att jag tror att alla kollar på mig hela tiden. Att folk ser mig genom fönstren, glor på mig på stan och sånt. Även att det känns som folk pratar bakom ryggen på mig jämt och skrattar åt mig. Har social fobi, men går i KBT för det så det blir bättre. :)

Men när rätt mycket som dig också med förföljelsemani, men även det börjar bli bättre. Men får ofta panik i trapphuset för det känns som att någon följer efter mig, då springer jag in och låser upp dörren så snabbt som möjligt och kastar mig in.
Eller när jag ska dra ned persiennerna på kvällen, sjukt rädd för att någon ska stå precis utanför fönstret och kolla på mig, typ skräckfilmsscenario. Då blir det panik och göra det så snabbt som möjligt.

Och jag måste väldigt ofta gå och känna på ytterdörren så att den är låst, annars kan ju mördare komma in. Men måste först kolla i titthåletså att ingen ser att jag drar i handtaget, för då vet ju mördaren att jag är där..

Och ofta när jag kommer hem så tror jag att det är en mördare hemma, så måste gå och kolla överallt innan jag kan vara lugn. Då är jag alltid så glad att jag tränat kampsport och kan försvara mig. :)

Men det jobbigaste är nog att det känns som folk kan höra mina tankar, så tänker jag på en person så vet den om det och vad jag tänker. Så måste vakta mina tankar hela tiden, jobbigt, men klart värt det, för skulle vara värre om nån visste vad jag tänkte ju.

Har endel tvångstankar och tvångsbeteenden, kan nog höra ihop med det antar jag.

Vad sjukt det verkar när jag skriver det egentligen.. Har såna här tankar konstant gnagande, måste ständigt vara på min vakt.

Kanske dumt att skriva det här.. Nu kommer ni tro att jag är galen ju.

Har ADHD, men tror inte det hör samman med det.

#3 Vad skönt att höra att det finns fler som jag. För mig är det exakt likadant, både med det med persiennerna, och även med det i trappshuset. Jag gör exakt samma saker!

Jag kan även börja inbilla mig hemma att någon "ande" eller liknande finns i huset, och då får jag panik och måste sätta mig eller ställa mig någonstans där jag har skydd för ryggen, typ en vägg eller liknande. Jag är oerhört nojjig om ryggen, och klarar inte av att inte veta vad som finns bakom mig.

Det finns något som heter paranoid personlighetsstörning.

#5 Haha, undrar om jag inte har det!

#4: Jag var rädd för andar förut, men har slutat titta på program om hemsökta hus och sånt på TV'n nu, så nu tänker jag inte på det längre iaf. :)

#5: Det har jag nog inte, tror jag. Oftast är jag ändå säker på att nån förföljer mig och att folk tittar på mig. Så känns som att min paranoia är berättigad rätt ofta.

#4 & #7 Jag ser andar.

#8: Jag är så glad att jag inte är du.

Jag har också stora bekymmer och är väldigt paranoid. Om jag kommer in i ett rum kollar jag alltid i hörn och bakom saker o så för att kolla efter övervakningkameror, även om jag varit i rummet 10 minuter före. Detta gäller alla rum jag kommer till där jag är ensam. Speciellt svårt är det när man varit hemifrån en helg och kommer hem till sitt rum, jag kan då få för mig att familjemedlemmarna satt upp kameror på alla möjliga ställen i rummet när jag varit borta. Dessutom har jag ALLTID min persienn nerdragen.

Någon som har liknande?

ovanpå detta har jag dessutom AdHd

Och nu såg jag plötsligt hur gammal tråden är… sorry… igen