<3

zatanica, jag tycker din dikt var väldigt bra för att du i den påpekar vikten för oss aspergare av att bara få vara som vi är.

Och det tror jag också är enormt viktigt i sammanhanget. Det bör vi framhålla i alla lägen. Trots att vi skäms lite för det, så är det egentligen det allra mest väsentliga för vårt må-bra-mående.

Så: låt oss bilda ett förbund som kräver just det: att vi inte ska behöva vara till dikterad nytta för samhället, utan att vi ska få lämnas ifred för att själva kunna finna de områden där vi kan hjälpa i samhället!

Att varje aspergare kan vara (och är) till stor nytta för samhället, det är jag så övertygad om som man kan vara. Bara det, att NT inte i alla lägen inser våra metoder…

Tack varulv, du själv skriver som vanligt även mycket kloka ord 

Men hur ska man då kunna uppnå detta? Ska vi ge oss ut på gator och torg, eller kanske göra en reklamfilm? Men inget av dem är ju direkt något som vi egentligen har lust att göra. Kanske helt enkelt använda oss av internet och övrig media där det får framgå hur vi faktist fungerar, att vi inte är några lata galna, tokiga personer, utom bara helt enkelt fungera lite annorlunda och i många fall bättre än övriga befolkning.

#3 Bra frågor, zatanica!

Visst, som du påtalar, upplysning är säkert en bra metod - om än svårjobbad. Det förhåller sig ju ändå så, att NT inte hyser någon större empati och tolerans för icke-sociala. No matter hur mycket som propageras, skulle jag tro. Vad som gäller, det är kontakt irl man-mot-man, så att säga - i just sociala sammanhang. Folk som "sitter på sin kammare" har man inte mycket till övers för. Vi tar helt enkelt inte gestalt för deras sinnen.

Vi måste i stället visa vad vi går för rent praktiskt - och med ekonomisk framgång dessutom (som i Silicon Valley, typ).

Eller, för att ta ett annat exempel: Vem avgudar Ingvar Kamprad som idol…!? Ingen, förmodligen. Men som företagsledare har han vunnit respekt…

Även Einstein har vunnit nån slags respekt. Inte som idol-person. Men hans later, hans originalitet, de har vunnit respekt, satta i sammanhang med hans geniala sidor.

Det är så jag tror vi måste jobba, för att vinna respekt för våra särartliga sidor. Och först när vi har vunnit den respekten, öppnas förutsättningarna för att vi ska kunna må riktigt bra i samhället.

Du har nog en poäng där varulv, när tillräckligt många av oss får visa vad vi går för kommer djungeltrumman att gå och förhoppningsvis kommer många att omvärdera sina värderingar och inse att vi oxå är en tillgång att räkna med. Men tror det är en lång väg dit.

Tack för att du delar med dig av dina dikter, zatanica! :-) Mycket bra!!! Jag vill gärna också slå ett slag för, eller snarare PÅ, djungeltrumman som du nämner. (Om jag får en chans). :-)

Tack star68 Ja vi får nog banka på allt vad vi kan för att ändra synsättet på oss som inte passar in i samhällets mall. Har alltid tyckt att det är så hemskt att räkna bort enhel hög med folk för att man tycker att det är något fel på dem. Tror starkt på att alla har en platts oavsett vem man är och hur man är. Tillomed de gravt autistiska med tillägsdiagnoser tror jag har en platts att fylla. Var på en skola för autistiska med tillägsdiagnoser och det var underbart, vet ju nu varför jag kände mig så hemma. Men de hade oxå något att ge, en jäkla massa glädje och andra kännslor och en annan syn på saker, så länge allt var som det brukade så rullade deras liv på och de var nöjda. Inte behövde de en massa telefoner och den senaste tekniken, de var nöjda ändå. Som sagt alla har sin plats och kan bidra med något. Sedan om man bygger en skyskrapa, uppfinner något coolt eller bara lär ut sin syn på världen.