Det där med mat har alltid varit lite svårt för mej. Bara det att handla är en hel procedur. Sen blir det alltid samma affär också. Just nu är de extra svårt eftersom min affär nyligen blivit ombyggd…hyllor som flyttats och på tok för mycket olika märken att välja på. Jag vill ju bara ha det som det alltid har varit…

Jag lägger ner varorna i vagnen i olika kategorier…håller hela tiden räkningen…allt för sej…bröd, frukt/grönt, kött, mejeri, torrvaror, hygien osv.

Sen i kassan packas det också i olika kategorier…här blandas det inte! :)) En kasse med frysvaror och kylvaror, en med bara frukt o grönt osv.

Sen ska det betalas…och oftast så stämmer min summa :)

Jag äter aldrig halvfabrikat…allt görs från grunden…eller i alla fall så gott som.

Äter inte slemmig, hal, kletig eller kläggig mat!!! Har väldigt svårt för rött kött, väljer hellre fisk eller fågel.

Kom att tänka på…jag har nog inte ätit en macka på 30 år!!! Det ända bröd jag äter är knäckebröd ibland.

Har svårt för olika konsistenser, därav äter jag inte bröd…ej heller makaroner eller spagetti…eller äggvitan på kokt ägg! :)

Ja, livet är en ända lång procedur…hahahaha

oj jäklar det fanns en till med andra ord, ja fy för när de gjorde om i affären vad ilsk jag var i flera veckor, men nu är det någorlunda ok. packar på samma sätt som du med 

äter inte heller halvfabrikat, blir äcklad av det, gör oxå allt från grunden så gott det går. Ända av det du skriver som inte passar in på mig är rött kött, där är jag tvärtom, har svårt för kyckling, men en biff är inga problem.

ja knäckebröd kan gå ner ibland i perioder, men skulle klara mig utmärkt utan bröd.

Ja sambon undrar alltid vad det är som tar så lång tid i affären, ja inte vet jag brukar jag säga, men kanske har kommit på det nu 

tur att det fanns fler muppiga matfolk 

Har du möjligen varit utomlands och hur har du löst problemet med mat då?

Det räcker ju ioförsig med att jag varit på kurser, då är det jobbigt med maten, brukar inte bli så mycket då, mest frukt, russin och nötter. Folk tycker nog jag är konstig som inte äter med dem på restauranger och liknande. MEn då har jag ju inte koll, vet inte vad det är i maten, vem som gjort den och hur det gjort den, eller vart den kommer ifrån. Vet ju inte heller vad som kommer att serveras. Vill gärna veta innan vad jag får. Sedan är jag inget fan av att äta med andra heller, så det blir många fel där.

Jag var ytterst känslig för och kräsen med mat som liten. Levde i princip på varm choklad (som skulle röras med kaffegrädde till en speciell koncistens och sedan slås heta mjölken på. Mjölken skulle koka upp så den nästan svämmade över i kastrullen och därefter omedelbart slås på, allt medan jag rörde på ett visst sätt så att det hela blandade sig på det "rätta" sättet. Därefter doppade jag en hel hoper Wasa Husmans bredda med smör (inte för tunt, absolut inte för tjockt!) så att brödet nästan löstes upp men ändå höll precis ihop att föra till munnen. När det var en viss bestämd mängd choklad kvar i koppen, drack jag upp denna sista skvätt.

Glömde säga att pannkakor med sylt i en sträng på mitten som skulle rullas in på ett speciellt sätt och rullen skäras i små bitar, jjämte hyvlande av herrgårdsost som åts till samt mjölk som dracks, var min andra favoriträtt, men den fick man i regel bara på torsdagar.

Kålpudding var ytterligare en favorit när jag tänker efter, liksom pannbiff och köttbullar, och köttfärslimpa. Korv av olika slag kunde jag till nöds få i mig, men utan entusiasm.

De flesta söta efterrätter gillade jag.

Men sedan var det nog stopp.

Hatade alla slags grönsaker. Frukt och bär åt jag ändå.

Jag hade stora problem med maten i skolan, faktiskt till och med gymnasietiden. Men sedan hände något när jag kom in i lumpen: där fanns lite alternativa rätter; man tog själv vad man ville ha; inget tvång rådde; man kom och gick som man ville - inga uppställningar på led där inte. Detta fick en väldigt gynnsam effekt på min inställning till mat. Jag genomgick faktiskt en total "omprogrammering" där. Så alltsedan dess är jag inte alls tjafsig eller kräsen med maten, utan äter det mesta, och vad som bjuds.

Fast vissa rätter är fortfarande otänkbara såsom inälvsmat; bruna bönor; ärtsoppa. Blodmat har jag svårt för men hade en period som liten då jag faktiskt gillade blodpudding.

Känner igen det där med att räkna ut vad det kommer att kosta när man lägger upp varorna på bandet. Jag brukar träffa ganska rätt faktiskt. Och skulle det vara en divergens någon gång, så kollar jag kvittot och får alltid en rimlig förklaring den vägen.

Visst har jag varit på resande fot :) Men till skillnad från andra som lägger på sej ett par kilo under semestrar…så går jag ner i vikt!! Först får jag släpa med mej mat…sen äter jag minimalt pga all överstimulans!

Jag kan fortfarande räkna på min ena hand hur många restaurangbesök jag gjort genom livet! Hahahaha…

Kan inte förstå folk som älskar att äta ute!!!!!!! Visst, jag älskar att äta ute…alltså utomhus…och det smakar ju underbart! Men inknödd bland en massa andra människor…NEJ TACK!

För det första så vet ju inte vad jag får i mej…varken i matväg eller bakterieväg :) Sen är det ingen matro…och konsentrationen hamnar nån stans i ankelhöjd :)) sitter bara och fånglor på hela skådespelet och försöker förstå poängen! Hahahaha…jag vet att jag är konstig…tack!

När jag gick i skolan, både som barn och vuxen, hade jag matsäck med varje dag! Att gå in i matsalen var helt otänkbart för mej…vilken akustik!!! Som vuxen åt jag i matsalen, men inte när det var "rusningstrafik"…alltid samma bord…längst bort från allt och alla.

Hmmm…hela min kyl/frys…även skafferiet är i olika kategorier :))

Haha ja äta ute ute är mysigt, men att äta ute fy gör som dej om man mot förmodan gör det, sitter och fånglor och funderar på vad alla gör där, vad de ser i att gå ut och äta med andra mm.

Kom på med att vissa drycker dricks ändast i vissa glas, blir lätt förvirrad om sambon tar fram "fel"glas till mjölken hua det ska ju vara de blå från ikea, inte de genomskinliga

ja så har jag ju en egenhet att inte dricka upp all dryck, utom måste lämna lite, det skrattar många åt många gånger, men det bjuder jag på

Jag har inte AS men väldigt restrektiv i min mathållning. Inte många maträtter jag äter, har ett gäng som jag varierar mellan och lagar jag annan mat än dom lyckas jag ändå inte äta det.

Äta och laga mat med vänner är ett helsike oftast. Jag brukar ta lite mat, flytta runt den pp tallriken och äta lite och sedan svälja det tillsammans med dryck så jag slipper känna smaken.

Mina vänner vet att jag är kräsen med mat och att det är mycket jag inte äter, men jag försöker hålla uppe min fasad som normal och tvinga i mig lite av det som inte är allt för äckligt.

Jag gillar inte att äta hemma hos andra, känns bara så fel och lite äckligt. Blir inte såsom jag är van det, och då känns det bara jobbigt. Men är jag hos någon under flera dagar måste jag ju äta.

Åker jag bort med mitt kompisgän som jag brukar fira nyår och midsommar med så skyller jag på att jag är vegetarian och inte vill ställa till med problem och tar med egen mat istället för att vara med på det gemnsamma inköpet.

Ska jag äta nåt hemma så måste allt vara rätt och som jag tänkt mig. Ska jag äta sallad och inte har paprika hemma går det inte att göra salladen, för då blir det fel..

Kan äta lasange i en vecka utan att bli less..

Det finns mycket vanlig mat jag aldrig ens smakat på. Har aldrig ätit någon form av skaldjur till exempel, heller inte squash och såna grönsaker. Inte heller kaviar och rom har jag ätit..

Har alltid varit svår och kräsen med maten sedan jag var liten, min bror som har AS äter det mesta, men jag som har ADHD äter knappt något.

Är vegetarian också, i början var det mest för att jag fått för mig att kött var äckligt och ville slippa kravet på att äta fisk, nu är det snarare etiska värdeingar som gör att jag fortsätter vara det.

Men sedan bojkottar jag såklart mycket mat av polistiska eller etiska värderingar, men det är ju inte samma sak. Väljer såklart alltid ägg från frigående höns, ekologisk mjölk, inga israeliska varor och såna saker.

Hahaha…här är det olika glas till olika dryck också! Mina barn är ju uppväxta med detta, så de tycker inte att det är så underligt. Men andra personer tycker att "Det spelar väl ingen roll vilken tallrik eller vilket glas man använder"…men för mej gör det det. Har provat att ta "fel" tallrik…och det smakar det samma, men rutinen blir bara helt fel!!!

#7 Jag äter inte hos andra heller…förutom hos vissa i familjen.

Kommer ihåg en speciell situation för flera år sen…födelsekalas hos grannen…sonen fyllde 6 år och hade bjudit in oss. I familjen fanns en liten hjälpsam tjej på 2 år. Denna lilla tös hjälpte sin mor med att duka bordet…med snorig näsa och kletiga fingrar! Alla tyckte att hon var för söt och det gick ett låååångt "Ahhhhh" för varje bestick och fat hon tog i. Inne i mitt huvud blev det fullständigt kaos och det fanns inget "Ahhhh" alls…däremot ett klart och tydligt "usch och fy"!

Hahahaha….det är inte det att jag är överdrivet rädd för baciller, men mat och hygien är otroligt viktigt för mej.

Klart att det spelar roll vilken tallrik, glas mm man tar  tackos på lila tallrikar ska det ju vara.

yogurth i vissa muggar, blåbärssoppa i andra 

Jag har alltid varit lite "speciell" med maten, då jag var liten hade jag en period då jag inte åt något annat än kräm.

Avskydde alla grönsaker utom gurka & tomat och kunde inte äta något som innehöll lök (utom vitlök & gräslök).

Äter inget som "gnisslar" då det tuggas, tex skaldjur, svamp, ärtor, majs, bönor, mm.

Nu mera i vuxen ålder har jag dock börjat prova lite mer grönsaker och lärt mig att iallafall äta en del även om jag inte älskar dem.

Känner även igen det någon nämner om att det är otroligt jobbigt då de möblerar om i affärer, avskyr att behöva lära mig hitta där på nytt…

Då jag handlar så gör jag alltid en överslagsräkning i huvudet och det brukar stämma hyffsat bra då jag kommer till kassan.

tror inte jag packar påsarna på något jätte speciellt sätt, det tyngsta längst ner och det mest ömtåliga överst. Blir det flera påsar så försöker jag packa så det blir ungefär samma vikt i alla för att det blir lättare att bära då.

Har inte AS, men autism & adhd