Jomenvisst. Själv har jag (nästan) lärt mig att hålla igång samtalen. Men märker man, att kontrahenten kommer av sig allt mer och liksom tillslut inte svarar på tilltal, då undrar man (även som aspergare…). Och i sådana lägen - vad göra…!?

Vi aspergare borde diskutera fram ett alternativt sätt att umgås. Ett sätt, som inte byggde på konversation. Men vad skulle det då kunna vara…?

#1: Sitta tyst och stirra in i en vägg och känna sig obekväm för att man inte passar ihop konversationsmässigt?

Den umgängesformen är jag expert på, skulle nästan kunna ge kurser i det. Tysta kurser förståss, nästan som att gå på retreat, men man sitter tillsammans i ett litet rum man inte får lämna.

Fast det var nog inget alternativt umgänge, utan helt normalt.

Det är väl på detta viset, att alla människor - såväl NT som aspies - behöver ideliga kvitton på att det är ok med den andre. Och gängse "kvittoutdelandet" består av orala hedersbetygelser.

Vi aspies vill gärna ge hedersbetygelser men saknar medlen därför. Tyvärr är det ofta så. Vi klarar helt enkelt inte av att i alla lägen hålla igång en konversation. Och när vi failerar, ja då tror kontrahenten att den har gjort någe fel…

Så: hur ska vi komma tillrätta med detta?

#1 Fast just du och jag, Zaphix, skulle säkert ha massor att prata om - tror inte du det oxå?

#3: Jag tror definitivt att vi skulle kunna ha många intressanta diskussioner, på gränsen till för många nästan.

Så när kommer du till norrland och diskuterar lite då?

#4 Kanske redan på måndag!

Nä, fast skämt åsido - det skulle vara trevligt faktiskt.

Jag håller just på med att söka ett jobb i Umeå. Men mellan Umeå och Sundsvall är det väl nästintill lika långt som mellan Sundsvall och E-tuna…

Så får väl stanna till på vägen hos dej under flyttsejouren då (om den nu blir av…)!

Fast även om flytten inte skulle bli av, och innan dess ändå, så ska jag faktiskt tänka på saken.

Jag kanske skulle kunna göra en resa bara för ändamålet, ta in på Hotell Knaust, bjuda dig på någon mysig restaurang, och så kunde vi sitta där och snacka, kväll efter kväll… - i dagarna tre kanske…!?

Umeå är ju nästgårds. ;)

Jag hade iofs tänkt flytta till Värmland i höst, om jag nu kommer in på skolan.. Annars blir det Östersund. Men det är ju också nästgårds med Umeå. :)

Jo du har nog rätt; i Norrland är allt nästgårds!

Hemskaste scenariot vore då, utifall du flyttade till Värmland och jag till Umeå…

Men å andra sidan - om du kom in på skolan i Värmland, och jag inte fick jobbet i Umeå utan bodde kvar här i Svealand, då finge vi ju nästgårds! (Fast jag känner mig ju iofs då övertygad om, att utifall du fick ett nytt liv där i Värmland, så finge du så mycken ny positiv input, att en konversation med mig bleve dig helt inaktuell…!

Och jag förstår dig i så fall! (Får man fråga var i Värmland?  ).

Alltså.. Nä. I södra Sverige räknas det inte som nästgårds.. :)

Årjäng, så nära Norge man kan komma utan att vara i Norge. Enda jag vet om Årjäng är att de har en travbana där.. Sånt har jag koll på. :)

#8 Nu är vi iofs ganska rejält off topic. Men om du faktiskt kommer till Årjäng, så kanske kan du ha din häst hos min kusin där? Hon flyttade till en liten by några mil utanför Årjäng redan för flera decennier sedan, bland annat för att kunna få leva med sina hästar. Nu vet jag iofs inte med säkerhet om hon fortfarande är aktiv med sitt hästeri, men jag skulle väl tro det. Om inte annat, så finns en bra kontakt för dig där - om du skulle behöva.

Tack!

Kommer jag in på skolan får du gärna prata med din kusin och om hon är villig att låta herr D stå på hennes gård så förmedla gärna kontakt till henne. Måste ju hitta någonstans han kan få bo också..

Meddela mig i så fall bara!