Personligen har jag aldrig varit med om detta - det var något nytt för mig 

Jag registrerar det som du säger och finner det intressant! Kan i viss mån ana hur din kognition fungerar, men har aldrig mött något liknande förr. Du tycks alltså ha en nära koppling mellan hur visuella former tar gestalt för dig och hur ordens kanske uttal eller karaktär tar gestalt för dig. Det känns rimligt att en del människor kan fungera så, men som sagt, jag har inte stött på det förut.

jag vet det e askonstigt!!! gissa om jag skäms bara jag skrev detta men det e nästan ingen i min närhet som vet detta med rädsla av att jag kmr å bli utskrattat å utskämd å inte minst att jag tkr det e enormt pinsamt! kan nämna att jag har autism och ADHD.

Särskilt konstigt tycker jag inte alls att det är! Men det är väl så man känner när man inte vet om någon annan upplever samma sak 

Jag kopplar ofta in människors beteende och utseende med djur

Ex. "Ah juste, han som ser ut som en surikat"  Eller "Han som beter sig som en osäker valp"

Jo, men jag kan faktiskt förstå dig, Domic. I viss mån fungerar jag själv likadant, och det är inget konstigt alls med det.

Synestesi kallas det för, och alla människor har anlag för det, mer eller mindre. En del lite mer, andra lite mindre.

Jag hade exempelvis en kompis, som när vi satt och lyssnade på låtar, han såg för sitt inre olika färger beroende på låtarnas toner. Hans hjärna kopplade således ihop musikalisk ton med visuell färg.

Och att koppla ihop ett ansiktes formala utseende med någon annan perceptuell kognition, det torde inte vara några konstigheter med det.

Du, exempelvis, associerar således ansiktens formala aspekter med dina auditiva perceptioner av ord. Kan mycket väl förekomma; och absolut inget konstigt med det!

Men lite intressant finner jag det ändå. Du och jag är ju autister (fastän jag "bara" är aspergare, och du kanske är ännu mer utpräglat autistisk än jag?). Och då har vi svårt för just våra auditiva perceptioner av ord. Just du kan ha hittat en bra strategi där att lägga ord på minnet; att få ord att "tala till dig". Den strategin går just genom att "haka upp" orden på någonting annat - i ditt fall då formala gestalter.

Jag kan ju i sammanhanget nämna att när jag löser sudoku (något jag gör ganska ofta), så är det viktigt för min perception, att jag skriver de siffror som ska fyllas i likadant eller så likt de redan tryckta siffrorna som möjligt. Således så likartad typografi som möjligt. Detta för att jag annars lätt missar siffror (ser dem helt enkelt inte).

För mig är det nämligen så, att en siffra "ser ut" som en varelse; har en karaktär. En nia, t.ex, har ett särskilt "grin" som varierar beroende på hur den skrivs. Och detta gäller ettor, tvåor… ja alla siffrorna, på vars och ens speciella sätt.

Skulle tro att detta kan vara ett liknande fenomen som det du beskriver, Domic.

- Se gårdagens sudoku, bifogat! (Kan du se vilka siffror som är ifyllda i tryck från början, och vilka jag har fyllt i för hand?  ).

48(första rutan) e äkta 567( i andra) 93 ( i terdje) 29(i fjärde) 81(i femte) 83( i sjätte) 3,4,1( i sjunde) 2,6,5,4) i åttonde) 6,2( i nionde) var de rätt? de andra va ifyllda elr såg skrivna ut:)

Ja visst var allt rätt!  (Du vinner en virtuell guldmedalj!!! )

Var kanske dock inte så svårt, men du förstår kanske härefter vad jag menar, på ett ungefär?

Så vi är nog rättså lika ändå, du och jag, när det gäller vår kognition…

hehe, ja vi kanske e det :) tack för att du tog dig tid att förklara

Vassego!  Det var så lite så!