Orkar inte mer....
Vet inte var jag ska börja… Men ingenting fungerar längre och allt är bara så fullkomligt kaos de bara kan bli. Jag har hamnat så efter i skolan och har så otroligt mycket rester som ja måste göra för att slippa gå om en klass (igen). Började med Concerta för ett par månader sen och känner att de hjälper mig en bit i skolan men förstör för annat.
Har haft möte med skolledningen om hur vi ska lägga upp allting. Fick panikångestattack mitt under mötet…. De sa att vi skulle ta en rest i taget och att vi skulle ta det lugnt, att det ordnar sig, att vi löser de.. FEL! De vet så väl att de inte komer hinnas klart innan terminslutet men ändå försöker dem va så jäkla duktiga.. O ja får ju nya uppgifter också ovanpå resterna o då e de inte så lätt o komma ikapp.. För vilket jag än tar tag i först ny/gammal uppgift så hamnar jag efter. Är så trött på de :(
Har börjat få fruktansvärd ångest på kvällarna, kan inte äta och har därmed gått från 58 till 49 kg på 4 veckor.
Ovanpå detta har jag diabetes (sedan 5 års ålder) som helt enkelt bara gör att allt svämmar över… Eftersom jag inte äter tar jag heller inte insulin, kollar inte blodsockret och ingenting… Jag orkar inte ens hålla min egen hygien. Håller inte koll på veckodagarna, glömmer bort massor av saker, t o m börjat glöma ge hunden mat flera gånger (skäms) :( Som tur e brukar hon påminna mig sj..
Känns inte lönt o äta, känns inte lönt o duscha, vakna, sova, gå till skolan, prata med folk o ännu mindre att umgås med folk.. Jag bara väntar på ett tillfälle att ta mig ur…..
PS: ledsen för något rörig text, fick nog inte ens med allt. Hoppas någon orkade läsa behövde skriva av mig bara.
det låter inge roligt, tycker du ska prata med din läkare och se om ni kan hitta på en ennan lösning med medicinering.
Har du ingen vän eller någon i familjen som kan hjälpa dig med plugget? Skulle vara bra för dig att ha någon vid din sida som hjälper dig.
Vet själv hur det var i skolan..
Kram
#1 Jo ja har enkompis ja pratar med men finns liksom ingenting någon kan göra. Min mamma är oroli men vet inte va hon ska göra. Även hon säger att ja ska ta en sak i taget men ja blir bara så jävla ångestfylld, stressad och frustrerad när ja vet hur mycket som behöver göras. Dem säger att om ja tappar mer i vikt får ja inte fortsätta med medicinerna. Men ja vet ju att ja så väl behöver dem. Har skrivit flera självmordsbrev som ligger hemma. Har flera gånger varit på väg att verkligen ta steget. Men någon/något kommer alltid emellan. Känner inte att där finns något överhuvudtaget att leva för och jag har inget att se fram emot. Inget är roligt att göra längre o ja…Jag vet inte hur ja ska ta mig ur de. Känns hopplöst när inte ens mamma kan hjälpa…. Finns ingen jag kan anförtro ALLT heller. Ja går hos psykolog men ja litar inte så fullt på någon att ja kan dela mina innersta tankar. De går bara inte
![[Varulv]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej ThisIsNoMore!
Inte för att jag känner din situation tillräckligt väl för att kunna ge några mer precisa råd till dig, men jag får ändå några frågor i mitt huvud:
- I vilken årskurs går du?
- Har du alltid, i varenda årskurs förut också, haft problem med studierna?
- Är du medveten om, exakt vad - i skolarbetet, bland kamraterna, hemma etc. - som orsakar dina starka obehagskänslor, dina känslor av personligt misslyckande?
- Känner du dig "för dum" för den nivå din årskurs befinner sig på för närvarande?
- Skulle det kännas bra för dig, om du fick ett erbjudande om att få kunna gå i en specialklass av något slag, där särskild hänsyn skulle tas till sådana som du, med era speciella behov?
Vänskaplig kram 
från Varulv
ThisISNoMore:
Om du fick önska helt fritt med skolan vad skulle du då vilja?
Du ser det själv som orealistiskt att hinna med allt innan terminslutet om jag förstår dig rätt? Då är det nog så.
Vad är det som känns viktigast att få ha hunnit med?
Vilket är roligast?
För att få hjälp ska du inte behöva "dela dina innersta tankar" det är väl bra om du själv vill veta vad de kan betyda men rent praktiskt så är det sällan viktigt. Men det är bra att veta vad man vill inte bara vad man inte vill.
Om det är skolan som krånglar nu så är det skolan du ska ha hjälp med i första hand. Om den "hjälp" du får inte hjälper. Kräv ny! Det är deras jobb att hjälpa dig.
pEr
Starta ny diskussion