hehe

HAha, man kanske inte ska skratta åt den, men o så kul bild och o så sant.

Jo det där oförbredda testet som dem körde hela tiden: "Sitt still och var tyst" fixade jag aldrig. Det var nog inte min grej…

När jag jobbade som lärare så satt denna bild i lärarrummet. Dem skrattade säkert och sen gick dem på lektionen och krävde muntlig redovisning inför klassen av alla… Tadaa!

pEr

Många lärare är desktruktiva, jag tror dem tycker det är kul att vissa får det svårt. Känns allafall så ibland. Sen har jag märkt att det finns få som verkligen vill hjälpa en och vill att man ska lyckas :)

#4 Mina erfarenheter är tvärtom, jag har nästan bara mött helt underbara lärare som verkligen har ansträngt sig för att hjälpa. Matteläraren i gymnasiet kunde sitta halva lektionen med mig för att förklara hur ett visst tal skulle räknas ut, tills jag äntligen förstod det (en helt underbar känsla). Sedan var det en variation på nästa tal som gjorde det obegripligt igen, så handen åkte upp åter en gång och så fick han börja om. Matematik har aldrig varit min grej kan ju tilläggas, och hade jag haft mina diagnoser då så hade jag nog fått specialhjälp med de ämnen jag hade svårt för.

#5

Självklart finns det bra lärare med!

De ska ha all cred i världen för att de gör ett bra jobb!

pEr

#6 Absolut, de är verkligen guld värda och man önskar att man kunde ge något tillbaka för att de är så underbara, duktiga och tålmodiga! :) Den matteläraren var nog den bästa lärare jag någonsin har stött på. Han var aldrig arg eller otrevlig eller ens irriterad, och han ansträngde sig verkligen för att förklara exakt hur och framförallt varför något skulle räknas ut på ett visst sätt (för asperger-jag klarade inte av att räkna ut något om jag inte förstod varför det skulle räknas ut på just det sättet ). Till och med när jag somnade på lektionerna så kunde han bara komma och sätta sig bredvid mig och fråga hur det gick, haha. Det var hans sätt att väcka mig.
Han arbetade verkligen för att jag skulle lyckas med matten, och när jag bestämde mig för att hoppa av så försökte han ändå få mig att fortsätta. Jag hoppade av ändå, jag insåg mina begränsningar och jag hade aldrig klarat av den linjen, var skoltrött som bara den och orkade helt enkelt inte längre. Men jag saknar nästan alla mina lärare, både från hela grundskolan och gymnasiet. Hur mysiga som helst allesammans.

Haha… tragiskt men tyvärr sant fortfarande