För mig var det tvärtom… jag var nog sist i klassen (av tjejerna) att komma i puberteten.

Jag var helt normal, varken sen eller tidig.

Inget jag tänkt så mycket på, tror inte det är nån skillnad mellan npf-barn och andra barn faktiskt. Inte vad jag märkt.

Tror inte att det har någon betydelse.

Jag var först i min klass att komma i puberteten. Fick mens någon månad innan jag skulle fylla 11. Tror inte det har med NPF att göra dock. Snarare med gener, och i många fall övervikt.

BUP sa det någon gång med för något år sen. Att man kan vara tidig.. Men det är tidigt redan i fyran, skolsköterskan ska ha ett extra samtal om det nu snart, hon bruka ha det i femman sa hon.

Om ni rara kvinns tillåter en representant av det manliga könet att inkomma med sin redogörelse, så har ni den här:

Jag var sen i min pubertet, och den var inte heller särskilt uttalad. Jag "förändrades" egentligen inte alls så mycket. Rent fysiskt - anbelangandes hår under armarna; könshår; skägg; - så hörde jag inte till de senare ej heller de tidigaste. Så där var jag förmodligen någorlunda "normal".

Vissa av mina kompisar rände iväg väldigt mycket i tolv- trettonårsåldern. Det gjorde inte jag, utan växte långsamt men bestämt, -  lika dant som det hade utvecklats förut, och så förblev det även de närmsta åren framåt.

Intellektuellt var jag förmodligen färdigutvecklad - ja egentligen redan i tvåårsåldern, men åtminstone i elvaårsåldern. Vid tretton var jag en färdigutvecklad man, mentalt. Dock icke fysiskt, som jag redan har nämnt.

Tja; det var jag det.

Tackar 

Jag var 13 och skulle börja i sjusn och min dotter fick sin mens precis innan hon fyllde 12 och hon går i femman.

Min son var först i klassen (mycket tidig)