Jag stör mig ibland på att folk är så veliga
Hej. Undrar om jag är helt ensam om att störa mig på folk som pratar om saker som dom ska göra ( alltså inte tråkiga saker som städning mm. Utan roliga saker som dom vill göra) och så händer ingenting.
Eller dom brinner för en sak ena dagen och så totalt stopp nästa dag. Jag förstår inte att folk som har bestämt sig för en rolig sak, tex en resa. Nästa dag bestämmer sig för att inte göra den.
Herregud allt som förgyller tillvaron är väl störtskönt och man har råd. Eller hur?
Äh, sånt är upp till dom själva, jag kan vara likadan. Vissa dagar har jag ork att planera, andra dagar bara faller allt.
Däremot stör jag mig på folk som ska göra viktiga saker, och så blir det inte av. Speciellt när det rör andra också. Som om någon lovar att köpa något till en grupp, men det blir aldrig av. Det är okej att glömma eller inte ha ork, men då ska man inte ta på sig att göra saker heller!
För glömmer man saker konstant, då bör man veta om det, och kanske handla därefter..
Jo, jag är likadan. Stör mig på det något så fruktansvärt, ändå är jag precis likadan. Jag försöker göra det bästa möjliga, men ibland går det bara inte. Försöker dock tala med övriga i närheten vad som är på g, och att jag kan behöva en kick för att komma iväg om jag råkar fastna med annat eller blir osäker.
Jag är sådan. Jag kan ena studen få lust att exempelvis spela spel men 5 minuter därpå vill jag inte längre. Det är en del utav mitt funktionshinder. Jag tycker man ska acceptera sådant då det inte alltid är lätt att ha det så specielt inte för en person som är impulsstyrd.

jag säger nog att om å när jag har tid,ork,lust och råd drömmer jag om… det känns bäst att säga så .. för jag blir inte lika lessen av att det förmodligen ej blir så som jag önskar då.
annars e jag tok-dålig på å lyssna på vad folk säger så jag tänker ej på sånt.en del av mitt funktionshiner,jag hör men jag lyssnar ej.
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Det är många som lägger ner onödigt mycket energi på att störa sej på andra,när man retar sej på saker hos andra ligger offta problemet hos en själv. Det är offta sidor hos sej själv man inte kan acceptera som retar sej på när man ser det beteendet hos andra.
Kan man lära sej att acceptera sej själv som man är fullt ut med sina mänskliga fel och brister,så brukar man oxå kunna acceptera andra människor utan att reta sej på vad dom gör och säger.
Sen är det förståss fullt förståligt att bli arg o ledsen om folk lovar saker hela tiden som dom struntar i,om man tex bestämmer något roligt man ska göra tillsammans och personen sviker i sista stund utan giltigt skäl. Men spersoner som man märker att man inte kan lita på bör man nog inte heller räkna så mycket med när dom lovar saker.
~ mayolica ~
Jag är sådan. Ofta när det gäller resor. Att jag en stund inte vill resa ändå beror på stress och orolighet. men om jag t.ex får för mig att springa bort till en affär 2 km bort (istället för till bensinmacken) och köpa godis, då gör jag det.
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.
Jag håller med en av föregående talare….snacka om att få det hela att låta märkvärdigt :P
Nej, men åter till ämnet.
Varför störa sig på andra?
Det tar ju bara energi och tid, från ens eget liv.
Man har ju bara ett liv och ingen vet när man ska dö.
Det enda man vet är att man ska dö.
Tänk då om man slösar sin sista minut på att gnälla på någon annan person? :P