Nu har ju inte jag ADHD utan AS, men jag skulle säga att det är diagnosen. Så frågan gäller ju inte mig, men jag ville bara skriva ändå. Och du får göra vad du vill med det jagskriver.

De med ADHD tenderar ju att vara mer risktagande och med impulsiviteten gör man oftast inte tänker på konsekvenser innan man gör något.

ADHD barn brukar ha en tendens att råka ut för olyckor oftare än andra och jag tänker att det gäller ju säkert vuxna också.

Jag har inte diagnos men känner igen mig i att jag alltid är klumpig och gör mig illa, för att jag har så bråttom med allt. Jag tänker aldrig igenom vad jag gör, innan jag gör det. Kokande vatten, heta saker i köket, knivar osv - allt jag kan fumla med gör jag, snubblar osv. och jag har kommit på att jag måste ta det lugnare, och anstränga mig för att tänka långsamt.

Ibland är jag "smart" och jag måste ha insett väldigt tidigt hur klumpig jag är. Jag blev mycket snabbt väldigt försiktig, rent av till en smått handikappande nivå, som barn. Har ändå gjort illa mig en del men jämförelsevis lite.

Min äldste son har haft samma utveckling från helt vild till försiktig, fast inte lika extrem som jag blev dessbättre. Sen är han inte lika klumpig heller tack och lov.

Sen att man väljer fel i livet kan ju vara pga diagnosen. Den där impulsiviteten är sällan en bra rådgivare va?

Men man kan lära sig av sina misstag men det är inte alltid lätt. Titta på vad du gör när det brukar gå bra och gör mer av det!

Ojdå nu måste jag gå säger min äldste son…

pEr

Jag har bland annat ADHD och kan känna igen mig en del i det du skriver om att alltid råka ut för saker. Jag tex är expert på att snubbla över saker som mina egna fötter, mattkanter, gropar i marken, sladdar och gå in i allt möjligt som tex dörrkarmar, bordskanter, osv.

Anne, det känner jag igen mig i. Klumpig, snubblar alltid och går in i saker. Har noll kroppskontroll typ. Men det är ju typiskt aspies/autister…

Jag har ADHD och även motorik problem kopplat till min ADHD

har egentligen fått diagnosen Damp som är ADHD med motorikproblem men då den diagnosen knappt används och blivit ett skällsord så vägrar jag använda det ordet…..

händer väldigt ofta att jag gör mig illa på dom mest bisarra sätten och är ständigt full av blåmärken eftersom jag alltid går in i saker snubblar och så vidare 
det mest jobbiga och pinsamma är när man behöver söka läkare för det man har hittat på….det blir många frågor och många huvudskakningar

och ja det är typiskt för oss med ADHD att göra fel val då vi har problem med impulsivitet

men för mig så har diagnosen gjort att jag förstår mig själv lite bättre och jag försöker att mer tänka efter före innan man gör dumma val ibland går det bra ibland mindre bra….

Ladydragon - DAMP är numera ADHD + DCD = Developmental Coordination Disorder = Svårigeheter med motoriken. Det kanske känns bättre att säga.

Tack för era svar! Ja jag har ju alltid "otur", mobiler som går sönder (händer säkert alla mer eller mindre, kanske inte just mobilen, men….)

Och jag vet inte hur många gånger jag har skurit mig i fingrarna osv. när jag ska skära grönsaker m.m. Har nästan jämt nåt sår just på händerna.

Kram till er alla, med eller utan diagnos 

Tror det kan vara så enkelt att det är en rad kombinationer som kan sätta käppar i hjulet för dig när du minst anar, har känslan av att vi alla upplever att vissa dagar är värre än andra, kanske ren stress i olika former kan få oss att tappa fokus ibland men också viktigt att komma ihåg att vi dessutom har en massa teknik omkring oss som utan förvarning kan upphöra att fungera när vi allra minst vill.

Här har du en 50-åring med ADHD och samma tendenser som du!! Och det där med alkoholen och impusiviteten, i mina ungdomsdagar ställde den till mååånga problem och ibland även i vuxen ålder!

Så nu är jag rädd för kombinationen alkohol-adhd och dricker väldigt, väldigt sällan.

Ryser bara jag tänker på allt man råkat ut för  Att man fortfarande är i livet!

Jag tycker att det hör ihop med ADHD. Man har liksom för lite koll på sig själv och omgivningen hundra procent av tiden och saker och ting blir fel.

Det är ungefär som när en som inte har ADHD dricker ett glas vin, man är inte full men man blir lite slarvig. Om du tillåter jämförelsen.

Det här var väldigt intressant!

Jag har AS, och känner mycket väl igen mig i er andras klumpighet. Överdriven försiktighet, nämnde någon, och det har nog blivit min strategi även. Men så sent som för några månader sedan snubblade jag på en ojämnhet i trottoaren, och for som en projektil rakt ut i gatan. En glasflaska i den av min vänsterarm hembärande ICA-kassen gick såklart sönder, och skar upp ett drygt decimeterlångt sår på underarmen. Som tur var, gick det förhållandevis bra ändå…

Men nu det här som ni säger om alkohol. Jag har tidigare, i andra trådar, framkastat tesen, att alkohol (i relativt små mängder) kan fungera för oss aspergare som ritalinet gör för er ADHD:are. Vad ni säger nu här, det stärker min övertygelse därvidlag.

Som aspergare blir jag snarast skärpt och fokuserad av alkohol i små mängder. Alkoholen gör att jag ser klarare och mera skärpt. Jag blir helt enkelt förnuftigare och "intelligentare" av en liten "pärla" (men inte två!).

Allt medan alkoholen tycks ha närmast motsatt effekt för er ADHD:are. Och vice versa: vi aspergare tycks ju definitivt vara olämpliga mottagare till Concerta, ritalina etc. - medikamenter, som ni ADHD:are ju mår så bra av!

Jag har ADHD och känner igen mig enormt mycket i klumpigheten.
Jag har alltid sk. sommarben (fulla av skrapsår, blåmärken etc). Det känns ibland som om saker faktiskt attakerar mig :P

Jag har lyckats koka en ny iphone i en kastrull pasta, kort senare lyckades vattenflaskan i min väska (på något underligt vis) läcka ut i min väska och förstörde då min reservtelefon. Behöver jag säga att jag saknar nokia 3310? :P

Har också lyckats göra fällben på mig själv mitt på golvet o föll framstupa i ett nafs :P

Det finns massor av historier :)
Man får försöka ta det hela med en klackspark tror jag, se till att man omger sig med förstående människor som inte skäller för att man för tredje gången i veckan slagit sönder kaffekoppen :P

Jag är as:are och klumigast i hela sthlm. Garanterat! Tidigare jobbade jag på en secondhand där det var väligt trångt och jag slog i saker så ofta att alla mina blåmärken skulle fått en leopard att bli grön av avundsjuka 

Tror att det beror på att jag har för bråttom någonstans eller är koncentrerad på något och inte riktigt uppmärksam.

Dottern har ADD och kan snart utmana mig som regerande klumpighetsmästare.

Dock har jag ingen erfarenhet av klumpighet + alkohol enbart beroende på att jag inte dricker (pga att pappa var alkoholist)

#14 Jo det stämmer nog att vi/jag/du oftast har för bråttom och därför händer det ju en massa tokerier. 

Självklart händer detta dom som inte har AS, ADHD eller annat, men vad jag menar är att det förmodligen händer oss oftare än andra.

Ett faktum är ju, att vi as:are har en "konstig" mototik. Det är nånting som felas där för oss. Har antagligen med koordinationen mellan synsinnet och muskelsinnet att göra. Och är en neurologisk defekt (eller "särart" om man hellre vill säga så…).

Kanske, att ni ADHD:are även ni är behäftade med denna egenhet…?

#16 Har för mig att det är något med ADHD också.

#17 I så fall har vi en stark gemensam nämnare i just det avseendet.

Ja jag är väldigt klumpig och tappar lätt saker, dom liksom flyger ur händerna på mig, som t.ex. pennor och såna småsaker

Jag har inte diagnos, men jag tror att jag har det ändå, nästan allt stämmer in på mig. Jag kan säga att jag också är extremt klumpig, jag går in i saker, jag trillar, jag kan stå helt still med något i handen och i nästa sekund flyger den iväg åt ett helt annat håll. Jag hamnar också i dumma situationer som jag inte alls tänkt mig för att jag säger helt fel saker utan att tänka och utan att jag ens menar det, så att folk blir sura på mig.

#20 Ja, sådär är vi aspergare i allmänhet. Det slinker grodor ur käften stup i kvarten…!

#21 Vad skönt att vi har nåt gemensamt! Jo jag har hamnat i mååånga konflikter pga att jag säger saker jag inte menar, eller att jag är för intensiv i olika relationer. Min kille tycker att jag kan vara lite för intensiv men jag tror att han har lärt sig att förstå mig lite bättre nu (och jag han). Värst är det med en vän jag har som har ickediagnosticerad ADD, vi säger båda massa förhastade saker hela tiden så vi har hamnat i gräl ett ganska stort antal gånger.

#22 Jo, det där känner jag också igen. Om en NT och en "bokstav" kan ha svårt med kommunikationen, hur ännu mer lätt kan det inte bli fel mellan två "bokstäver"!

#0  Jodå visst känner jag igen mej,dricker inte alkohol men har ADHD

Det hander en massa saker och allt verkar ha en förmåga att röra till sej hela tiden…….Att man själv är klantig och rör till det eller är allmänt klumpig och ramlar snubblar slår sej kommer emot..  river ner.. saker slinter ur händerna osv…sånt är lätt att förstå och se sambandet med ADHD.

Men allt annat, alla märkliga situationer som man bara råkar hamna i

#24 Hahhah..just det där du skriver om, alla märkliga situationer som man bara råkar hamna i, känner så igen det!

Och hur man kan röra till saker och ting, för att man aldrig kan tänka sig för innan man lovar alla att man kan hjälpa med det ena och det andra!

Jag tänker varje dag att jag måste lära mig att prioritera att inte säga/ställa upp på saker o ting, innan jag tänkt om det går..men jag hinner aldrig!

Det slinker alltid ut ett: ja, det ska jag nog kunna/fixa..och så står jag där sen och allt blir helt fel och jag har spinn i huvudet och tänker och analyserar efteråt och får ångest för att jag blir så stressad 

Blir sååå trött på mig själv!!

Jag råkar även jag ut för olyckor rätt ofta.
För mig är det inget samband med min diagnos, utan jag tycker det handlar om otur.
Min fru brukar säga att hon har aldrig träffat någon, som råkar ut för så mycket olyckor som jag gör.
Men jag ser inget som helst samband med min diagnos och olyckorna.

För vem som helst kan ju råka halka, på en blixthal väg när man ska svänga med cykeln?

Förra sommaren bröt jag ett revben när jag var ute på cykeltur, mitt framhjul fastnade i ett spår, när vi cyklade på en åker…(det fanns ingen cykelväg, dit vi skulle)

Men, jag själv ser mina olyckor, som om jag har ren otur….

Det kanske har något samband, men vad ska man göra åt det? *skrattar*

Ja är det inte man själv som rör till något så lyckas saker ofta röra till sej ändå. Tåg o buss förbindelser blir fel,bussbagage luckor är trasiga och trillar ner så man håller på och får dom i huvet. När man tappar bort bankomatkortet har dom slutat med pengar på banken  när jag får nytt kort i rekomenderat brev får jag nästan inte hämta brevet för att någon skrivit 40/40 på avin istället för mitt förnamn,jag lämnade fram mitt Körkort påpekar människan surt att jag inte heter 40/40 o.s.v…………………………………………………………………..

…………………………………………