Hej foz8! Jag har ingen diagnos, men känner igen mig mycket både när det gäller AD(H)D och AS. (Väntar på utredning!) Jag är ganska social och nyfiken av mig, men drar mig för att skriva ibland, eftersom jag tycker det tar så lång tid att skriva något som verkar begripligt och inte så krångligt. (Och så tar det en massa energi jag inte alltid har.) Jag vill också ha kontakt med andra med AS och/eller ADHD. Skriv gärna pm också om du/ni vill veta mer om mig… :-)

Jag har AS och ADD om jag duger :)

#2 Du duger mer än väl… :-) Dina smycken är fantastiska de också… Fast jag har inte undersökt alla dina "smyckesidor" ännu…. Har inte fått den berömda "ändan ur vagnen" ännu… ;-) Förresten…det bästa är ju att här duger alla!!! :-D

Jag har ADHD och AS, är inte heller så bra på att ta kontakt med personer. Men om du har lust med det så skulle det vara roligt att kanske ha en msn kontakt eller mail kontakt här på iFokus ^^

Hej på er alla! Jag är 45…har tre barn (15-27 år) bor ute på landet med alla mina djur. Fick min "diagnos" redan som 6-åring!!!! Har fixat livet ganska bra…trots min AS + ADHD. Har inte längre skamkänslor för att jag är jag…utan trivs med tillvaron nuför tiden :) Men visst har det varit riktigt tufft ibland. Två av mina barn har också diagnoser!

Jag bryr mej inte om vad eller vilka bokstäver de vill sätta på oss! :) Jag eftersträvar förståelse för att vi alla är olika…oavsett bokstäver eller ej!!! Bara hjälpen och stödet kommer så fort som möjligt och kontinuteten infinner sej!

Är den klassiska typen som säger vad jag tycker och tänker…och har inte förståelsen till att "läsa mellan raderna"! Och i min lilla värld betyder ärlighet och sanning ALLT!!!

Alla är mer än välkommna att skriva till mej…tycker om att finnas för mina medmänniskor!

Ha det bra…så kanske vi hörs! :)

jag finns här å där oxå…kram

tack:) då ska jag ta tag o skriva om nån dag ;) ! KRAM! jag är inte superbäst på o ta kontakt alla dar heller men ska ge det en chans nu, ha det fint i veckan, hörs***

Underbart att logga in här…

Även om det "bara" är ord på skärmen, så känns det som om ni är mina vänner… När man har en mörk dag, så finns det nästan alltid någon här som lyser upp tillvaron.

Själv har jag så svårt att hitta tröstande ord och andra bra saker att säga ibland, men en sak är säker, och det är att jag tycker om att lyssna på människor, och försöker sätta mig in i olika situationer (även om jag inte alltid kan) utan att döma.

….eeeh…. Rätt var det är upptäcker jag att jag inte kommer ihåg vad jag hade tänkt att säga…. Tankarna rusar hit och dit…och så fort jag börjar skriva så tappar jag tråden i min egen skalle liksom. Det tar bara en sekund innan hjärnan snappat upp något annat och sammanhanget i det jag skriver är som bortblåst, trots att jag tyckte att jag hade helt klart för mig vad jag ville skriva från början… Så blir det hela tiden för mig! Är det någon som fattar vad jag menar?

Det är så frustrerande!!!

Strunt samma…egentligen räcker det kanske med att säga att jag gillar er!

#Star68 Fattar precis vad du menar!

Blir så för mig också emellanåt och det kan ta en evinnerlig tid att skriva ibland

Sen har jag så brottom många gånger, så fingrarna flyger över tangentbordet och stavfelen avlöser varandra..det är frustrerande..he he! Men jag tycker som du, att det är som om alla här inne är mina vänner och jag måste liksom in varje dag och "kolla läget"

Jag stortrivs här och är så lycklig att jag hittade hit, till iFokus!

Jag stortrivs här inne jag med….
Det är lite som lunarstorm, för vuxna
…för er som minns lunarstorm :P

#8 Japp, jag fattar precis vad du menar. Jag är likadan själv - eller har varit, ännu mera, förr. Med övning mildras problematiken, har jag märkt. Åtminstone har det blivit så för mig.

Men förr, när jag satte mig ned för att skriva något som jag hade fått i min skalle - ja då blev resultatet oftast något i hästväg helt annat!

Till och med vande jag mig tillslut vid att tänka ungefärnt såhär, att "jaha nu ska jag sätta mig ner och skriva; ska bli väldigt intressant och spännande te att sedan få läsa vad det blev av det!"

Alltså: jag satte mig ner för att skriva. Och mina fingrar skrev. Min hjärna läste därefter resultatet…

Känner igen mig i det där :P