Jag känner igen det där sååå väl. Det låter ju ganska komiskt när man berättar… men folk inser nog inte hur mycket energi det tar och hur svårt det är att få i hop vardagen med dessa svårigheter.

För mig är det såhär:

Hmm, jag är sugen på godis, mamma vet inte vilket godis jag är sugen på, och jag vill helst köpa själv, så att jag får rätt godis.  Jag funderar på att gå till Ica för där har de dessa härliga godishjärtanen. Men dit kan jag inte gå, för jag är orolig över att de ska vara arga på mig. Jag åkte ju taxi dit för några veckor sedan och var i behov av växel för en 500 sedel, men de hade ingen växel, Och jag som blev så nervös och stressad kan ha varit otrevlig emot kassörskan.  Jag vågar inte gå dit.

Men affären mitt emot, är mycket billigare. Men tyvärr är det alldeles för mycket folk där.  Jag vill inte stå i kö allt för länge.  Därför ropar jag nu på mamma och frågar om hon kan följa med mig till affären, det gör hon.

Vi går dit, och jag vill ha exakt allt godis jag ser och som jag tycker är gott. Köper godis för över hundra kronor, kommer hem. Tar lite godis och sedan har jag tröttnat på godiset och är inte längre godissugen.

Jag kan ha godis i veckor framöver, när jag köper så mycket godis. Till slut blir det sista av godiset gammalt och vi får slänga det. :P

nu har jag ingen koll på vad T.S har för diagnos/diagnoser?

men det vore kanske en god idé att tänka efter i lugn och ro hemma vad som behövs handlas och sen skriva lista?

själv handlar jag oftast utifrån en lista blir enklast så och för mig är det viktigt att hemma tänka efter först vad behöver jag ha handlat så slipper man vela runt i affären

en lite nyfiken fråga varför är det så viktigt för dig med olika varumärken du skrev bland annat om Pommes frites?

2# ett tips speciellt när det gäller lösgodis är att bestämma sig för att man köper 2-4 godisar av en sort och så gör man med varje sort man vill ha så blir det inte så att man köper jättemycket godis 
kanske en god idé att även väga godiset för att se hur mycket man har köpt för

min son har speciellt svårt för lösgodis och hjälper man inte honom så blir det väldigt lätt att han köper hur mycket som helst 
men genom att sätta en gräns för hur många han får ta av varje sort så begränsar man det lite i alla fall

Jo visst låter det komiskt när man skriver ner det, det var det jag insåg där i affären, även om man just då kännde sig allt mer än komiskt. Men tack vare detta underbara forum så insåg man ju de komiska i det hela, tror det är viktigt att inte ta sig på för stort alvar och kunna skratta och skämta om sina egenheter.

haha skippy, ja när jag köper godis blir det förmycket, väl hemma undrar man vad man skulle ha så mycket för när det räckt med ett par bitar. De gånger jag låter bli att köpa godis efter mycket om och men är jag stolt tills jag kommer hem, väl hemma dummförklarar jag mig själv när jag bara tänker på godiset jag ju ville ha.

NÄr jag handlar med mamma åker det oxå med godis precis som om man vore barn. Sist köpte hon  lunch till mig när jag var på kursträff, hade laggt upp ett paket hubbabubba med på bandet hon inte visste om. Kassörskan undrar om det var hennes då det låg sist, nä sa mamma, men tittade på mig och såg min min och ändrade jo dottern ska visst ha det, kassörskan fick sig ett gott skratt när hon tittade ner till slutet av bandet och såg en vuxen kvinna där. (även om jag känner mig allt annat än vuxen 9 Kul att kunna roa folk ibland dock.

Ladydragon jag har ADHD och AS, jo jag skriver listor när jag ska handla, men lik  väl så slutar det med att man måste titta på annat. Just idag blev det som det blev lite extremt då jag avr på en affär jag inte brukar handla på. annars handlar jag på willys i vår stad, det funkar någo sånär när jag har min handlingslapp, även om det ju tar längre tid än för vanligt folk.

Vet inte varför men pommes ska vara felix så är det bara, samma sak med många andra varor. Blir lixom handlingsförlamad om det jag inte brukar köpa finns. Eller om de möblerat om i butiken. Gillas inte.

ladydragon, det ska jag lägga på minnet. Väldigt bra tips som du gav mig där.  Nu gäller det att repetera detta och sedan lägga det på minnet så att jag inte glömmer bort det till nästa gång.   Tack än en gång för tipset. =)

Zatanica, haha känner igen mig i det som du skriver.  Man vill ju passa på när mamma betalar också! :D Hubbabubba var det längesedan jag köpte.  Vart kan man få tag i det tuggimit nu för tiden?:D

Jag hittade det i kassan bland tugummin på en ica butik. Blev lite nostalgisk när jag såg det 

Jo här inne får man många kloka råd, varulv här har gett mig många kloka ord som jag tänker på när jag hamnar i de situationerna. Exempelvis när man ska hålla föredrag så ska man se det som en chans att få prata ostört om det man är intresserad av.

Detta med en så enkel sak som att handla kan ställa till mycket elände och bli så fel om man har ADHD.

Det var inte speciellt populärt när frugan skickade i väg en att köpa mjölk och man hittade en kaffe bryggare på extra pris.

Så när man kom hem med en kaffe bryggare som man redan hade hemma och glömde mjölken ja då var man inte populär där hemma.

Men inte ovanligt att jag varit i butiken och handlat betalat varorna och sedan lämnat butiken och varorna legat kvar på bandet i kassan.

Detta är nog ett av dom vanligaste vardags problemen när man har vuxen ADHD att närminnet är fruktansvärt dåligt.

Lasse

Listor är bra när man ska handla MEN…jag vet ju inte exakt innan vad jag vill ha, jag måste se sakerna för att komma på: ahh, det där vill jag ha.

Och sen ska man göra listan också. Och komma ihåg att ta med den… Och titta på den. Och sen köpa det som står där också.

Svårt detta, både med minne och med virrighet. Men roligt.

Haha tarotlasse och jennix där drog jag på smilbanden.

Glömt det jag handlat har jag inte gjort. MEn det beror nog på att jag tänker så dant på att inte glömma, men däremot är jag inte snabb då jag verkligen åste försäkra mig om att jag kommit ihåg allt.

HAr funderat på att både ha en lista på lapp och en lista på telefonen så har man troligen med sig en. Men sedan glömmer jag ju skriva upp en massa och även handla mycket av det jag skrivit, men handlar så klart en massa annat. Kan avra problematiskt ibland då man bor i skogen med 13 km till närmsta lilla butik

Mmm, har också glömt det jag har handlat ibland. Glömt att handla det viktigaste för att jag blev distraherad också.

Haha… Mungiporna åker tydligt uppåt när jag läser alla era inlägg här! :-) zatanica, det kunde ha varit mig du beskrev i trådstarten… ;-) Jag tror inte att jag glömt varorna i affären nå'n gång, MEN, jag har glömt pengar i bankomaten och nycklar i bildörren ett par gånger, men en vänlig själ såg pengarna och sa till mig, och nycklarna satt kvar när jag väl kom på det.

Ja att handla är rena pinan! Jag måste ha lista, annars går det inte, men det är knappt det går då heller. Jag kan handla litegrann ensam, men storhandla måste min man göra. Jag kan vara med, och så får han säga till mig vad jag ska hämta och oftast vart det finns också, men jag känner mig ändå som en irrande virrhöna och mestadels av tiden går jag bara brevid honom till ingen nytta alls.
Den lilla närbutiken som ligger nära oss brukar vi inte handla i, men ibland kan jag sticka in där om det är bara lite vi behöver. Det jobbigaste med den butiken är att alla kundkorgar och vagnar står utanför entrén, så det har hänt hur många gånger som helst att jag gått in, plockat på mig lite och sen insett att jag behöver korg, men då kan jag inte gå ut och hämta en utan måste stapla allt i famnen och känner mig jättedum (speciellt eftersom jag har problem med ryggen).

Hihi känner åxå starkt igen mig,och jag är så medveten om dessa planeringar med listor då man ska handla..men tänker alltid…ääh detta går snabbt

Känner åxå som du..att folk iaktar mig osv..men ärligt så vet jag ju nu att alla har fullt upp med sitt eget..men tanken är skitjobbig och ju mer man känner så ju vimsigare kan man bli..iaf jag..

D har hänt att jag blivit så stressad av situationen att jag gömt mig bland någon hylla i butiken..å ringt till min man..ist för att släppa allt å gå svettig ut därifrån….Min inre stress triggar ju min jäkla ADHD.

D värsta jag vet är att sedan stå i en lång kö..då tycker jag att alla stirrar på mig haha..måste ju va skitsnygg  *skämt* Och inte för att tala om hur alla glor rent ut sagt när man lägger ner matvarorna i påsar..oj oj.. Man är*jag* helt slut efteråt.! Inte sjutton kollar jag hur folk packar ner sina saker i sina påsar..man e verkligen sjuk..Vill tilägga att min man brukar handla om vi ska in i någon affär..Han orkar inte vänta på sin lätt vimsiga fru

Här är jag inne i mataffären *S*

Vadå? Pratar du om mig, TS?? Det är sååå jag!

Hahaha sitter här o skrattar o ler, en mataffär för folk som oss kanske, tänk vad det skulle se ut. En ide till en ny dokussåpa kanske? Så måste man då lägga till våra tankar högt.

Ktten du l in är precis hur jag känner mig när man ska handla.

Spelar ingen roll hur man planerar och tänker att nu jäklar, denna gången ska jag slå rekord, in och handla det som står på lappen och ut och hem.

Men inte sjutton klarar man någonsinn det, man vimmsar och kommer på 38 andra ställen som man ju bara måste in på.

Ja oj när sambon är med, han brukar mest skaka på huvet och undra vad jag pysslar med och om jag inte kan snabba på lite. inte blir det bättre när han ska vara snäll och packa ner varorna och jag påpekar vilken kasse som ska vara till vad. (har med egna påsar/kassar)

Det  k a n  vara ett genusproblem detta (men jag vill inte  p å s t å  att det är det). Men jag känner lite igen min sambo i detta som ni andra (tjejer) beskriver.

Hon vill gärna gå omkring  l ä n g e  och låta sig fångas av stundernas ingivelser i affärerna.

Allt medan jag själv är funtad så, att jag så snabbt som möjligt vill få det avklarat, som ska inhandlas. En butik är för mig mer eller mindre något nödvändigt ont, vars enda funktion är, att tillhandahålla de varor, som jag vid handlingstillfället behöver.

Vid sådana tillfällen är jag mycket linjärt strukturerad, skulle jag tro. Jag har bara de olika målen för ögonen: filmjölken; köttfärsen; päronen; kaffefiltren; etc. Därefter kassakön så fort som möjligt!

Ja me varulv, jag känner ju precis som dig. Jag gillar inte att handla, vill inte bli kvar där. Bara in skynda på och ut så fort som möjligt.

Men om  inte en vara jag vill ha finns blir jag förvirrad och vet inte vad jag ska göra, eller om de har möblerat om. Eller så kan något annat helt enkelt fånga mitt intresse/distrahera mig. så som böcker, tänk om man kan göra ett kap.

Vill att det ska vara strukturerat och gå fort, men lyckas aldrig med det.

Därav att jag verkligen inte kan handla på ställen som coop och maxi för det finns för mycket av allt så jag bara fastnar.

Ja, om detta kan jag hålla med dig! Och själv tycker jag att det har blivit allt svårare att hitta vad man ska ha bland hyllorna nuförtiden. Förr fanns en logisk eller rimlig ordning, dessutom lika i de flesta butiker. Så man visste var det mesta stod att finna. Så är det inte idag precis. Den underliggande logiken i hur de exponerar varorna tycks bygga på något slags impulsköpsfrämjande koncept, som exempelvis att äppelmoset är nära placerat müslin etc.

Dessutom möblerar de om numera rätt ofta. Då blir man än mer förvirrad, och måste fråga personal hela tiden. Mycket irriterande!