Jag har samma problem, katastroftänker och övertänker.

Jag börjar dock bli rätt bra på att trycka undan tankar nu, så fort dom jobbiga tankarna kommer upp så trycker jag undan dom och försöker tänka på något annat. Har endel säkra saker jag kan tänka på som jag inte mår dåligt av, så dom tankarna går jag till när de jobbiga tankarna kommer.

Tyvärr så är det ingen bra lösning, skapar bara en högre grundångest än jag hade förut. För stunden är det skönt att trycka undan tankar, men i längden förstör det för mig.

Jag oroar mig för allt och ältar allt tusentals gånger i mitt huvud, en massa ångest alltså.

Dock är jag rätt egocentrisk i mina tankar, för det mesta rör tankarna mig eller mina djur.

Jo, jag tänker också väldigt mycket. Min hypotes om detta just för närvarande är, att jag har ett behov av att liksom sortera in dagens upplevelser i sina rätta fack. Vissa saker faller då på plats mera av sig själva. Allt medan annat tankegods är mera i behov av ältande. Och enligt min nuvarande teori, så består detta svårsmälta av socialt gods.

Just av den anledningen tänker jag mig att social samvaro kan vara så jobbig för mig. Därför att jag senare måste assimilera det upplevda så minutiöst noga. Detta tar sådan tid och sådan kraft. Med där finns inga genvägar.

Jag har själv alltid varit en grubblare, som tänkte alldeles för mycket. Tänker fortfarande massor, för mycket. Men jag tror inte lösningen ligger i att "tänka mindre", det är ju inget man direkt kan sluta göra. Man bara är sån, alla tänker men jag tro inte alla gör det så intensivt. Däremot kan man styra HUR man tänker.

Personligen lärde jag mig själv att sluta oroa mig över sådant jag inte kan styra. Kan jag göra något åt ett problem - då gör jag det. Kan jag inte göra något - då finns det inget annat att göra än att låta det hända, och agera utifrån den nya situationen i stället.

Att lägga om ens tankesätt är dock inget som går över en natt, för mig tog det väl åtminstone ett par år, kanske fem? Kanske mer? Vet inte längre, minns inte när jag började. Har ju som sagt alltid grubblat och sökt lösningar, men när jag faktiskt började med detta tankesätt vet jag inte.
Visst kan jag fortfarande oroa mig för saker, men då andas jag djupt (syresätter hjärnan, frigör endorfiner, verkar lugnande), påminner jag mig snabbt om just ovansagda; att jag ska sluta oroa mig. För mig personligen är det en sak att tänka, men vanligtvis börjar jag oroa mig överdrivet mycket över alla möjliga såväl som omöjliga situationer som kan uppstå, vilket i sig ofta inte är rationellt.

När det kommer till alla tankar som dyker upp när jag lägger mig så "skjuter jag undan" alla otrevliga, jobbiga tankar, har jag några olika "scenarion" jag spelar upp i stället. Som dagdrömmar eller vad man ska säga, fast det blir som en godnattsaga. Låter skittöntigt, men det hjälper faktiskt mig. När det är ett fåtal scenarion/drömmar man spelar upp om och om igen, så blir det efter några upprepningar sövande eftersom det inte ger något nytt att fundera på, vilket personligen är min största fiende. Är det något nytt så håller det mig vaken, även om det är ett nytt scenario, en ny dagdröm jag vill "lära in" för att så småningom hjälpa mig sova, eller om det är något i verkligheten jag grubblar på.
Detta kan ta ett tag att lära in, precis som att styra ens tankesätt som jag beskrev här ovanför, men när man väl har sina scenarion och de "sitter", så kan de faktiskt hjälpa. Jag är ju dock hjälpt av att hålla rutiner, även om rutiner i sig är svårt att skaffa, så det är väl därför just detta hjälper mig. Men kanske kan det hjälpa dig med, om du ger det ett försök.

Jag har alltid fått höra "Du tänker för mycket! Sluta med det" men finner det väldigt svårt att göra. Så jag har väl ingen lösning. Min teori är liknande Varulvs, att det är intryck som ska smältas och ältas.

Tack alla för era svar :)
Känner mig inte så ensam i allt ångest-tänkandet.

Jag är en riktig ältare och ger mig aldrig med ältandet, förstår inte hur ja orkar älta allt ens.

Nej det finns ju inga genvägar som du säger Varulv, men de är nog dags för mig iaf att tänka på sånt som är värt att tänka på och sånt som jag faktiskt kan göra något åt.

Tack ännu en gång för råd och åsikter, det hjälpte faktiskt !

Här har ni en till likadan..tänkare-ältare o.s.v!

Konstigt att det inte luktar bränt om en när hjärnan går för högtryck konstant..men det som blir av det är ju..ångest!

Känns som om jag ska bli galen ibland av att jag faktiskt tänker för mycket och inte kan göra något åt det 

Provade concertan förut, men det gick inge bra när dosen kom ganska högt. Fick jobbigt med panikångest. Men jag känner det som om jag faktiskt skulle vilja försöka igen..för det skulle verkligen behövas något som lugnar ner ADHD:n i mig..suck..

Får liksom ingen ro..verkligen ingen ro!

Om det går överstyr och blir alldeles för jobbigt då är det en diagnos 
GAD (generaliserat ångestsyndrom)

länk här

har själv fått diagnosen för några år sedan det ska visst gå att bota/lindra med hjälp av antidepressiva

jag har dock inte blivit erbjuden något hjälp men har via vårdcentralen fått utskrivet lugnande att ta vid behov och det funkar bra

#7: Jag har GAD och det som "fungerar" för mig är Lyrica, en underbar medicin som har tagit bort den värsta grundångesten. Visst har jag mycket ångest fortfarande, men den ligger inte på samma nivå som den gör utan Lyrica.

Att tänka är aldrig fel….men att älta och grubbla, brukar oftast inte bli något bra.
Då sänks ofta ens humör och man får inte så mycket gott ut av det.

Jag är med en sådan person som tänker….kanske inte alltid lika mycket, som jag borde tänka….före jag gör saker…*skrattar*

Men..det är väl lite det som är charmen med ADHD, så länge man inte gör något farligt, eller som sårar någon, vare sig själv, eller andra..:P