Oj, jag har inte ens tänkt på denna fundering faktiskt.
Vad är det du menar, förresten?

Om man föredrar att äta ensamma eller i grupp?
Och OM vi äter i grupp, om vi då föredrar att man tittar eller gör något tillsammans?

Jag äter ju hellre ensam, än på en proppfull restaurang.
På kvällarna sitter jag och min fru och äter tillsammans i soffan.

Anledningen till att jag hellre sitter ensam och äter, än på en full restauran, är att jag tycker om att få luft och inte känna det som om jag måste…andas genom en snorkel, med andra änden, utanför dörren, för att få luft.

Men, hur menar du?

#1 vart i ditt hem, föredrar du att sitta vid en helt vanlig vardag? 

Då min fru med är hemma nu, så sitter vi båda i soffan.
I och med att vi har vår dotter på 16 veckor (på måndag), med, så ligger hon på en filt på govet i tv-rummet.
Medan vi sitter i soffan och käkar mat, medan vi tittar på Seventh heaven :P

Vill vi ha det lite mysigare, dukar vi fram på köksbordet och äter maten där.
Men i vanliga fall har vi våra datorer på köksbordet, vilket innebär att vi måste förflytta dessa först….
Laptops, iofs, men ändå….:P

Är det så att du tycker det är jobbigt med folk som kanske tittar på hur du tuggar?
Jobbigt med någon som sitter och iakttar, hur din näsa rör sig i takt med att du tuggar? :P

Jag var en sådan person, som kunde ge folk en komplimang, över hur söta deras näsor rörde sig när de ruggade.
Efter ett tag, insåg jag att folk tog det inte som en komplimang.
Utan som om det var mer obehagligt.

Folk vill inte veta hur deras näsor rör sig, när de tuggar…*skrattar*

Jag äter helst ensam, i soffan med teven på. Jag har alltid känt mig obekväm när jag äter tillsammans med andra människor. Jag är inte rädd för att folk ska titta på mig eller så, jag tycker bara att det är allmänt jobbigt/obehagligt. Det blir liksom för mycket på en gång… man ska vara uppmärksam, lyssna, följa med i samtalet, gärna prata, hålla koll på bordsskicket och äta samtidigt (helst utan att välta ut glaset eller söla). Nej, jag har aldrig förstått grejen med det där.

Jag gillar att ha måltider tillsammans med likasinnade - då man kan få dryfta frågor som man i sanning vill diskutera. Gärna då med obegränsade tillgångar på vin (rött)!

Som alternativ trivs jag bra i mitt eget sällskap. Då utformar jag måltiden exakt efter mina egna preferenser, och så sitter jag där och filosoferar…

Jag bryr mig inte så mycket om bordsskick och sådant.
Det är klart att jag inte sitter och rapar och fiser högt, vid bordet.
….men det är klart…har jag lite gas i magen, försöker jag smyga ut det, så tyst det går…

Men det här med att äta md kniv och gaffel….njae, går det så hackar jag gärna sönder saker, blandar ihop det och äter det med gaffeln i höger handen (jag är högerhänt).
Jag ser inget fel i att göra det.

Jag vet om att folk ser det inte som ett bra bordsskick, men jag är inte mycket för sådant.
Nu kanske det beror på var jag äter och med vilka jag äter, men äter jag på restuarang med min fru och svärmor, som jag gjorde igår.
Så äter jag med min gaffel i högerhanden…skönt och bekvämt…

Nu gick jag iofs ut, och åt på uteserveringen….för det var så varmt och mycket folk inne på restaurangen.
Jag satt där ute helt själv och åt min mat.
Spillde jag lite på bordet, sköt jag iväg det med fingret…hade riktigt trevligt där ute.
Sådana saker går ju inte att göra om jag hade suttit kvar inne med min fru och svärmor.
Då hade ju personen bakom min fru, fått maten jag sköt iväg i ryggen.

Visst, folk gick förbi och tittade på mig när jag satt där ute och åt, sköt mat med mer…
Men det bjöd jag på.

Mat är gott och man ska njuta när man äter det.
inte ställa till sig för någon, bara för att man förväntas göra det.
…det är klart….den dagen jag blir bjuden på Nobelmiddagen, kommer jag nog att sitta där och äta med kniv och gaffel. :P