Känner igen mig något otroligt i det som du skriver.  Jag har två katter, bor tillsammans med min mamma. Tillsammans med mamma och mina två söta katter, kan jag vara mig själv.  Med katterna kan jag dessutom vara HELT mig själv, och kunna göra det som jag känner för.

Det är som du säger, med djuren behöver man inte tänka på samspel, oskrivna regler osv. Man kan bara vara - tillsammans med dem. Och det skänker mig många gånger en frihet.  En känsla som påminner om att gå i skogen helt naken, medans ingen ser. Man är på ett ställe som känns så naturligt men samtidigt så hemma.  Ungefär som att: "Det är så här det ska vara."

Jag älskar att höra katterna kurra, de skänker mycket glädje och trygghet i mitt liv. Får mig ofta latt känna mig lugn och harmonsik inombords.  Ja, djurens närhet är bland den bästa terapin och medicin som jag kan få.  =)

Jag har numera endast en häst, men han är det bästa jag har.

Dacke betyder väldigt mycket för mig, han får mig att kliva upp på morgonen och han tvingar mig att komma iväg varje dag fast jag mår dåligt.
När jag är med honom är det enda tillfällena jag har utan ångest just nu, vilket betyder oerhört mycket såklart.

Han är min vän, min "partner in crime". Tillsammans har vi kämpat igenom väldigt mycket och vår väg har varit minst sagt turbulent, men nu har vi kommit till samförstånd. För det mesta iaf.

En timma i vagnen bakom honom är bättre än tre års terapi.

Vad vacker han är Zaphix 

Ja det är något med djuren som får oss att må så bra. 

#1

Lite OT men:

"En känsla som påminner om att gå i skogen helt naken, medans ingen ser. Man är på ett ställe som känns så naturligt men samtidigt så hemma."

Får man ställa den indiskreta frågan, om du har gått i skogen helt naken och helt själv?

Jag har faktiskt gjort det - i trettioårsåldern ungefär, och några år framåt, om jag minns rätt. Fick ett sådant behov av det då, som jag förverkligade, och det var verkligen välgörande på alla sätt!

Ett slags katharsis!

#4 Nu när jag tänker på det, så har jag nog aldrig gjort det. Men däremot så har jag badat näck, och det var en känsla som skrek FREEDOM.  ;D   Men om jag visste att jag var HELT ensam, så skulle jag lätt kunna göra det.  Och ändå kan jag veta att jag skulle känna frihet, om jag gjorde det. =)

Nu ligger sommaren framför dig, så: PRÖVA!

Jättefin häst, Zaphix! Jag förstår att du är stolt över att äga honom.

Lägg gärna upp en bild på din/dina katter, skippy, och berätta lite om dem (ras, ålder, kön, osv.) :)

#3 o #7: Duger han inte till nåt annat fungerar han i alla fall som hagprydnad. ;)

Är definitivt stolt över att äga honom, han är fantastisk.

Och jag tror mig veta, att Zaphix sköter honom på allra bästa sätt!

Jag har två råttor, Luva och Isis. Jag har bara haft dem i tre månader men undrar redan hur jag klarade mig utan dem. De ger mig energi och lugn och många tillfällen att skratta. De ger så mycket kärlek, och de är verkligen små personer, inte bara något man måste mata. De är, tillsammans med min man, mina bästa vänner.

#7, om jag hade en kamera, skulle jag gärna lägga upp bilder på dem, men jag har ingen.   Vi har en hona och en hane.  Hanen blir 6 år och honan blir 7 år - i år.   Honan är blandning mellan norsk skogskatt och bondkatt, medans hanen är bondkatt.

De är väldigt mysiga och gosiga. =) De älskar vatten, blommor och kattgodis.   Eftersom de har lite ovanliga namn, vill jag inte säga dem här i tråden. Men kan pma er som vill veta vad de heter. Jag är lite nojjig av mig sådär, vill helst säkra på min anonymitet.  

#10 Åh vilka söta råttor.  Helt underbara djur det också!=)

Kittlar det inte lite för mycket när de går på din hand? Tänkte på morrhåren. 

Katt, jag ar katt. Har alltid haft katter. Var tvungen att avliva min gamla katt, han blev 18 år i December förra året. Det var fruktansvärt…

För en månad sedan kände jag mej redo och hittade en liten katt-kille som jag älskar, måste gosa, det har en lugnande effekt på mej med katter.

Glömde skriva att jag har ADHD.

Jag har ingen diagnos men min utredning för AS påbörjas i morgon.

Jag har 3 katter som är som familjemedlemmar här hemma.
De betyder oerhört mycket för mig och skulle inte kunna föreställa mig att vara utan dem. Jag fyller på min energi och känner mig lugn och avslappnad när jag är hemma med mina katter. De ger mig mycket glädje och jag känner mig uppskattad. De är lätta att ha att göra med och visar tydligt deras välmående. De ser till att jag kommer upp på morgonen, vet inte hur många gånger jag varit nära på att försova mig och har vaknat av att någon av katterna väckt mig.

#12 Tack! :) Jag tycker också de är jättesöta. Det kittlas inte när de går på handen, men när de t.ex. nosar i örat så kittlas det massor.

#12 hehe åh kan förstå att kittlas massor :D Ja de var helt underbara, blev nästan lite sugen på att skaffa två råttor nu.

Men så har jag två katter, och känslan säger mig att det inte är en sådan bra kombination :D

#17 Det beror helt på hur stark jaktinstinkt dina katter har. Jag kan absolut inte ha smådjur där min yngre katt kommer åt dem, men min äldre katt har aldrig brytt sig. Hunden bryr sig inte heller.

Jag har en mindre djurpark hemma. Husdjuren betyder allt för mig..

Umgås hällre med dem än de flästa mäniskor.

Schäfern Indra

Katten Laban

Kaninen Pepsi

Marsvinen Diva, Roffe, Lilja o Pysen.

Min yngre katt Viktoria som liten kattunge. Fotot är taget 2006.

Numera är denna lilla missen en maffig dam på 5,4 kg.

Min hund Zeus (blandras chinese crested/toy pudel) som liten valp.

Jag har alltid levt med och för djuren så länge jag kan minnas, är uppvuxen på kennel så är mer eller mindre uppfostrad av hundar, haft katter, hästar, grisar, höns, tjurar, kaniner, mm, mm.

Än idag lever jag med och för djuren, djur är mitt stora intresse och jag kan inte tänka mig ett liv utan dem. Har varit utan djur som längst 3 veckor i mitt liv och har aldrig mått sämre psykiskt än under de veckorna.

Idag har jag och sambon tillsammans 1 hund, 3 katter, 3 råttor & 6 gerbiler. Drömmen för mig är att ha en stor gård på landet med hunduppfödning, hästar, några kor, grisar, höns, katter, mm.

På bilden ser ni morgonmys med Velvet (den flerfärgade) som är min hund & en kompis hund som jag passade 1 vecka medan ägaren var på resa.

Jag har mer eller mindre vuxit upp med hästar, vilket jag tror har hjälpt mig mycket vad gäller att fungera i sociala samanhang. Hästarna har lärt mig att kommunicera med kroppsspråk (ska det verkligen stavas så?), de är så tydliga och konsekventa i sin kommunikation och "ljuger" aldrig, de säger inte en sak och menar en annan. Man får också respons direkt på om man gör rätt eller fel.

Förutom det är min häst något som jag behöver för att må bra. Jag är aldrig så lycklig som när jag rider eller kelar med honom och har jag inte fått rida på någon vecka blir jag deprimerad och smått apatisk.

Jag kallas för lilla zoo:et. Har haft nästintill alla djur. Från vandrade pinnar till boaormar. Nu har jag bara katter, råttor och undulater. Pga platsbrist. Önskedjuret är iller. Djur har i mitt liv gjort mycket för mig och min personlighet. Samma sak för barnen.