Jag tror det är väldigt vanligt. Och det är inget personligt mot dig eller någon annan 

Det är så han säger det med att det inte är personligt utan att han har sina perioder.

Han har inte fått någon utreding på om han har någon diagnos men han stämmer överens på många punkter.

Några tips och råd för vad man kan göra när han är i "en sån" period?

Det är väl att låta honom ha den distans han behöver. För om du tränger dig på så kommer han bara behöva större avstånd. Men om du låter honom bestämma när ni ska kramas så är chansen att få en kram större.

Antar jag. Jag kan ju bara utgå ifrån mig själv.

Är lite så jag med har tänkt. Även att han får betämma hur, var och när han vill ses då så att han inte behöver känna någon press.

Tack!

Ett annat tips, ta det inte personligt, om han nu inte vill ses, en period

Kan nämna att jag fick ett vredesutbrott mot min sambo så sent som igår. Detta efter att jag hade känt mig insnärjd under en längre tid och känslan av inskränkthet eskalerat mer och mer. Men jag hade samtidigt ett viktigt tillägg: "Det beror inte på dig, utan det beror på mitt stora behov av personlig integritet; av att få leva mitt eget liv, förutan någon som helst inblandning av yttre omständigheter."

Hur tror ni min sambo(NT) reagerade (glömde säga att jag är aspergare)?

Döm om min förvåning, så anlade hon för en gångs skull inte "moteld" utan hon respekterade min ståndpunkt. Och sedan blev allting mycket bättre. Hon har visat mig all den hänsyn som jag varit i behov av just för närvarande - hittills, i alla fall…

Jag kan ibland känna mig "kvävd" om jag får en kram. Det kan kännas direkt obehagligt.
Jag har en man som är extremt tålamodig och ibland undrar jag hur han står ut.

Känner mig ofta kvävd när ngn är för nära och får panikkänslor, men säger till folk då och dem skrattar åt mig och accepterar det och jag skrattar sen också :)(Åt mitt beteende, ex. syrran pillar på mitt hår ibland och då kan jag få stora ryck som om jag blivit misshandlad. Eller om ngn försöker krama mig som inte bruka krama mig, då hoppar jag undan och är lite panikslagen.) Det känns skönt att jag kan skratta åt mig själv ..

(Köad för adhd)

Jag måste verkligen tacka er för att ni ger mig insyn i hur det är att leva med en som har ADHD. Det underlättar verkligen då jag kan förstå varför han reagerar på ett vist sätt och hur jag ska förhålla mig till det så det blir bättre för alla.

Jag kan på sätt och vis förstå kvävningskänslan då jag tidigare var ihop med en som hade extrema kontrollbehov även om det är på ett helt annat sätt.