Ja hjälp vad du skriver ikväll!

Någon grundinställning har inte jag. Jag har varit pessimist, och nu är jag optimist. Optimist är bättre! Visst får man sina törnar när man litar på alla man möter, och hoppar på alla tåg, och tror sig om att vara lika bra som alla andra på allt möjligt, men det är vida bättre än att vara räddhågad och negativ.

Pessimist.

Jag är optimist men en bestämd sådan, jag vet vad jag vill

Är inte så att jag litar på folk, däremot så ser jag väl saker ur en positiv synvinkel

men även sådana som jag behöver hjälp

kram

Jag har alltid haft en optimistisk grundinställning, men den sociala verkligheten är det allt, som kan ta ner den känslan rejält. Därför mår jag - och har alltid mått - bäst i splendid isolation. Då blir jag trygg i mig själv, och förtröstan och tilliten till den verklighet som jag anser mig uppfatta så tydligt och bra, tillväxer.

Jag har GAD, alltid haft.

Jag är orolig och pessimistisk, det hör nog till GAD'n. Ständig oro och ångest över allt, katastoftänker ständigt och överdriver alla negativa saker.

Kämpar alltid med att ifrågasätta min oro och negativa tankar, blir bättre på det i perioder. Men i andra perioder är jag tillbaka i pessimistiska träsket.

Kommer nog aldrig bli en sprudlande optimist, men mindre pessimistisk är mitt mål.

Jag vill nog kalla mig blivande optimist.

Jag är nog främst realist, faktiskt.

Jag är dock ense med min pojkvän på denna punkt, då han anser att jag är pessimist. Det är jag inte; jag har bara en tendens att skärskåda saker och ting och ifrågasätta allt in i minsta lilla detalj. Jag ser inte det som pessimism, snarare realism. Jag är nämligen fortfarande en ganska så glad prick!

Du är i ditt esse i dag, timmelin! *syftar på mängden med trådar*

Beror lite på vilket stämningsläge jag är i. Depp= pessimist och hypoman=optimist.

Jag är nog oftare pessimist, om jag ska välja mellan pessimist och optimist. Tror det sämsta om en sak, och tänker ofta "Det går inte!" Efter en stund sätter jag dock för det mesta igång iallafall med det som "inte går"… Och märker att jag borde varit mindre pesimistisk. Målet för mig är att lära mig att våga ta för mig  innan jag hinner tänka att det "inte går".

Haha fiction. visst var jag

En rejäl verbal damp, med kreativitet och ide

Jag hoppas du såg det som positivt

Att skriva var det enda sättet som jag kunde hålla mina känslor i chack på, nu ska jag börja på en novell också.

Jag har alltid haft en pessimistisk syn på världen, tyvärr.

Jag är realist. Är jag deppad är jag pessimist, är jag väldigt glad så är jag optimist. Men oftast realist, förutom när det kommer till människor. Jag är optimistisk när det kommer till människor, så jag tror alltid att alla håller vad de lovar. 

Dock så är jag rätt avtrubbad, så när folk inte gör det, och mina förhoppningar går i kras, så bryr jag mig inte.

jag säger realist, andra kallar mig pessimist

#10 Ja, självklart positivt! Kände igen mig själv så mkt bara och tyckte att det var lite komiskt; har också stunder när jag blir en riktig idéspruta.

har hört någonstans att alla pessimister kallar sig sälva för realister… hm..men jag ÄR realist - ofta med inslag av optimism

Det jag dock ofta gör är att lägga upp backup planer vid större projekt -då jag av erfarenhet tycker att det mesta brukar gå snett, oväntade saker inträffar och man kan aldrig riktigt förutspå vad. Därför brukar det bli en Plan A (som sällan är strukturerad o ordnad, utan bara "tuta o köra") sen plan B, C D osv. :)

Hatar när jag hamnar i en beroende ställning hos människor, där de förväntas utföra någon uppgift som jag inte kan göra (för jag är oftast, dvs inte alltid, övertygad om att jag kan göra allting myyyycket bättre, fortare eller liknande) och det blir ju väldigt frustrerande. Detta gäller främst myndighetspersoner och det kan ha o göra med att jag inte orkar vänta på svensk byråkrati.

ooooj va jag gled från ämnet. hahah

men ja REALIST skulle ja nog säga, men ja skulle vilja hävda att jag sällan hinner tänke, känna efter varken positivt eller negativt. :)

Haha ja  och jag känner ofta igen mig i dig också. fiction.

idag har jag kämpat och leder kriget mot myndigheterna , får se hur det blir i fortsättningen

Men 1-0 till mig iallfall mot socialtjänsten.

#16 Hoppas att du får plocka fler poäng mot dem. Lycka till! *håller tummarna*

Realist,positiv och (onödigt) ärlig

tack fiction. Är faktiskt riktigt kul att ställa frågor till myndigheter och få dom att erkänna vad dom gör för fel.

#16 & 18 Haha! Sånt tycker jag med är jätteroligt! Lycka till,  jag ska också hålla tummarna!

tack coffee girl.

Jag är en optimist, som har fått banka in lite pessimism i mig, med åren.
När jag var lite, kom mobbingen som en chock..fattade inte helt vad folk höll på med och varför.
Men redan då fick jag lära mig att allt är inte gröna skogar.

Sedan kom då min sjukdom, som gjorde att jag blev lite ledsen…
Men jag är en ständig optimist, fast det beror på att jag ser inget nöje i att fokusera på det som är mindre trevligt i livet.
Det som är jobbigt och tråkigt, det finns ju där ändå.

Sedan är jag inte sådan som många andra är..
Som har lagt på en optimist-mask, för sådana personer orkar jag bara inte med.
Man känner så väl att de bär en mask, där de vill ge en bild av sig själva, som glada och positiva.
Shit, vad jobbiga sådana personer är.

Men, för att återgå till ämnet, jag är en positiv optimist