Jag har inte Aspergers, men jag hade en polare som när hon första gången var hemma hos mig (När jag bodde hemma med föräldrar) sprang till mitt kylskåp och tittade. Jag frågade vad hon gjorde och skrattade och hon sa "Folk säger alltid att man ska känna sig hemma, och då gör jag det!" och stängde dörren för hon inte hittade något gott. Jag blev glad att hon trivdes så, men samtidigt tänkte jag "Men jag har inte sagt att du ska känna dig som hemma" xD

När folk säger så till mig tänker jag "Bullshit", och tippar på tårna och smyger runt efter min polare. Men är de folk som jag kännt länge så är jag mycket mer avslappnad och kan gå på toa hursomhelst eller titta i kylskåpet.

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/05/25/hemkansla/

Jag som inte har AS känner att det betyder att man ska känna sig avslappnad att vara sig själv, hjälpa till att laga mat occh diska, kunna gå iväg och vara avskiljd ifrån det sociala en stund och så..

Värden ska tro att man känner sig som hemma, men gästen ska ha vett nog att inse att man inte är hemma och därmed fortfarande beter sig artigt och hänsynsfullt.

jo, oftast så reagerar jag väl på vad som händer så om nån sagt så och själv slänger upp fötterna på bordet då kan jag ju göra det också men i övrigt så brukar jag väl ta det lugnt med "hemmakänslan". Har dom en fruktskål framme och jag e hungrig så säger jag kanske "jag tar en banan om det e lugnt" eller nåt sånt. Eller typ "du har inte nån macka eller nåt".

är det inte nån man känner väl, eller nån som säger "känn dig som hemma" så skulle jag nog inte fråga om det om jag inte höll på svimma av hunger.

Men i grova drag så kan man väl ta sig ett glas vatten utan att fråga, om dom sagt så, eller fråga om typ mellanmål och sånt. Är man hos nån som inte säger så, frågar man väl efter ett glas vatten, eller låter bli att fråga om tex frukt även om man e lite hungrig.

Så är jag iaf.

Sen har jag kompisar där det faktiskt gäller, så jag faktiskt går och fixar kaffe själv, tar mig en macka eller liknande utan att säga till.

*note: även i sånna lägen så säger jag kanske efteråt eller nåt, och undviker ta sista av nåt :) lite oschysst typ äta upp sista bananen om personen själv ville ha den till nåt.

Ha ha, det där är ständigt återkommande funderingar om oss aspergare som ni NT har…

Jag ska försöka belysa och nyansera ämnet lite grann.

Vi aspergare har ju en autistisk problematik. Det betyder konkret, att vi inte har något "modersmål" egentligen, utan även förstaspråket är ett främmande språk, som vi måste lära in på ett förnuftmässigt och egentligen ganska mekaniskt vis.

Vi lär oss alltså språket på ett utpräglat logiskt sätt. Därav följer, att alla uttryck tolkas bokstavligt. Från första början, är väl bäst att tillägga. Men med stigande ålder och ökad språklig erfarenhet, så lär vi aspergare oss de bildliga uttryckens riktiga innebörder väl lika bra som ni NT.

Bokstavstolkningens markans beror, skulle jag vilja se det som, på aspergerindividens språkliga erfarenhetsnivå dvs. i praktiken ålder. Barn-aspergare tolkar säkert i regel väldigt bokstavligt, men lär sig efter hand uttryck på uttryck. Vi vuxna aspergare har nog hunnit lära oss de allra flesta förekommande uttryck, och vet vad de betyder.

Att lära sig ett uttryck är ju i princip inte svårare än att lära sig ett enskilt ord. Och vi aspergare är inte dummare än "medelsvensson"! Snarare tvärt om, och i synnerhet i detta avseende, där vi gärna blir särskilt observanta och receptiva och måna om att använda oss av ett korrekt språk.

"Känn dig som hemma", är en av alla artighetsfraser, som folk häver ur sig.
De menar inte helt vad de säger, men ändå säger man det.

Som när folk frågar "Hur har du det?", när man träffar en bekant nere på stan.
De vill inte veta hur en annan person har det, för det är bara något de säger.
Min kompis testade just den här grejen.
Jag var med..när han träffade en bekant som frågade just, "Hej, hur har du det?"
Min kompis tog ett djupt andetag och sa sedan "Tja, lite nageltrång på höger lilltå, min hamster dog i förra veckan och…."

Man kunde se på personen som nyligen frågat "Hur har du det?"
Att det var inte alls det här svaret som han förväntade sig att höra.

Så, folk säger saker, utan att verkligen mena det.

Och vad menar de då istället, Pappsing?

Min tanke är att de menar inget annat heller…
Det är bara något man säger, för att vara artig.
Så tänker jag..

Och vilken funktion har det då, hos er NT, att säga saker som inte betyder någonting…?

Att känna sig som hemma betyder väl olika saker för olika personer? Vi är ju alla olika hemma hos oss själva, och när person A säger det betyder det inte samma sak som för person B.

Jag tänker då alltid att jag slappnar av litegrann men inte beter mig som om jag vore ensam ändå. Jag känner mig välkommen helt enkelt.

#5 skrivet av Pappsing

Jag har faktiskt aldrig råkat ut för att någon som frågat mig om hur det är, har reagerat negativt när jag har sagt om det varit dåligt.

Kanske har jag haft bra bekanta och vänner på det sättet…

Jag förväntar mig att folk är ärliga när jag frågar. Det är de dock inte alltid, och det syns ibland på dem att de säger att allt är bra och brider på sig lite när de säger det.

#8 skrivet av Varulv

Var inte NT, de normala personerna, som inte har någon diagnos?
Jag hör inte till dem, tack och lov…*Skrattar*

Så vi får helt enkelt fråga någon NT…:P

#10 Nu är du nog bara lite trilsk, Peppsing, ty så här sa du ju:

"Min tanke är att de menar inget annat heller…
Det är bara något man säger, för att vara artig.
Så tänker jag.."

Om jag nu var snäll och friskrev dig från att vara ensam om att tycka så som du gjorde, fastän du faktiskt bedyrade, att det du sa, bara stod för din egen mening, så behöver du ju inte två dina händer för första bästa halmstrå, inte, inför min följdfråga med anledning av det du sa (och som enligt dig själv stod för ditt eget förmenande).

Så - i stället för att haka upp dig på ord - vänligen besvara min fråga!

Jag har aldrig sagt det själv, om jag ska vara ärlig…*skrattar*
…kanske är en fras, som man säger, för att gästerna ska känna sig välkomna…
Jag förstår inte helt vad du är ute efter, men….näe, jag har ingen aning.
Nu får du förklara lite vad du är ute efter :P

#12 Låt oss backa lite:

Pappsing: "Så, folk säger saker, utan att verkligen mena det."

Varulv: "Och vad menar de då istället, Pappsing?"

Pappsing: "Min tanke är att de menar inget annat heller…
Det är bara något man säger, för att vara artig.
Så tänker jag.."

Varulv: "Och vilken funktion har det då, för dig Pappsing, att säga saker som inte betyder någonting…?"

Som du märker, Pappsing, så har jag modifierat min fråga i någon mån nu'rå.

*skrattar*
Det har ingen funktion alls…tänker jag.
Bara något socialt kutym, som vi en del har lagt till med.
Som att säga "hej", när man träffar någon man känner.
:P

Svaren jag fått är egentligen inte svar på frågan, utom då möjligen Varulvs beskrivning av ASarnas brist på modersmål. De flesta har svarat på hur man bör tolka frasen, men jag frågade hur ni själva tolkar den. Men med Varulvs facit i hand borde jag kanske frågat hur ni första gången ni hörde det tolkade det, för efter det har ni lärt er hur ni egentligen bör tolka det.

Egentligen var detta min mans fundering.

Således: att säga saker som inte betyder någonting, det är kutym i NT-samhället. Inte undra på, att vi aspergare känner oss vilsna i detsamma… (vi som försöker lära oss erat språk).

#5 har AS och håller med Pappsing, "känn dig som hemma" är bara en artighetsfras. precis som hur mår du. Varför annars svarar nästan alla på det sistnämnda: bra? Jag har för skojs skull försökt notera hur folk svarar när jag frågar detta och hittills har ingen svarat något annant. Trots att jag jobbar på ett ställe med 200 anställda och att det darför måste finnas fler Bokstavsfolk där. Skulle vara konstigt om jag var den enda.

Jag säger aldrig "Känn dig som hemma", till någon person.
För om det är så att gästen jag har hemma…kanske är en rätt så ny kompis…om den då har AS eller drag av AS, kanske personen börjar rota runt i våran kyl.
Kanske går in på toaletten och börjar rota i vårt skåp över handfatet med mer….

"Känn dig som hemma", innebär ju att man ska känna sig som hemma, men det är ingen som verkligen menar det, när de säger det.
Jo, kanske mina föräldrar…fast å andra sidan är jag deras son och det hade varit mysko om jag inte fick ta mat själv med mer, när vi är på besök hos dem..

Men jag ser föräldrar lite som en annan sak..

Jag har alltid tolkat det som… att man ska känna sig som hemma, men är borta.

Jag har visserligen ingen AS-diagnos, men utredningen visade att jag har starka drag av AS. Jag har alltid känt mig väldigt obekväm hemma hos andra människor och det blir nästan värre om de säger att jag ska "känna mig som hemma". Eftersom jag inte är hemma så kan jag inte känna mig som hemma. Det känns som att jag får någon slags press på mig att vara avslappnad i någon annans hem… vilket är helt omöjligt för mig.

Vem är avslappnad i någon annans hem? :P
Jag är det då rakt inte…klart, jag kan ju ta det lugnt.
Men hemma är ändå bäst

#19 Håller helt med.