Definitivt tärande, jag bidrar i ärlighetens namn inte med mycket.

Samma här.

#1 & #2 dumheter, alla bidrar med något. Ni båda bidrar med mycket intressant här tex. Jag har lärt mig mycket här 

tärande, så till den grad att jag inte tycker mig vara värd att leva…

#4 ännu mer dumheter, alla är värda att leva. Oki, kanske inte typer som Breivik men annars…

Närande, hur hade samhället sett ut, om inte jag funnits…:P

#4 Vad ledsen jag blir. Jag har upplevt väldigt mycket stöd från dig i många olika frågor. Du är en av mina stöttepelare här inne!

Jag upplever er alla tre (1,2 och 4) som närande i det här forumet!!!

själv anser jag mig vara närande överlag.

I relationer är jag (överdrivet?) noga med att det inte bara är jag som ska få "största bullen" utan att det i det långa loppet ska vara balans mellan att behöva få hjälp och att ge hjälp… svårt med vissa där jag känner att jag ligger på minus hela tiden, och med andra att de suger ur min energi totalt. Båda är jobbiga, men vampyrerna försöker jag undvika!

#7 skrivet av pius314

Du glömde lägga in att du upplever #6 som extremt närande med….*skrattar*

Det är så gött att vara självgod ibland, man är det inte det så ofta här i Sverige, kanske inte i många andra länder heller, men vi har ju våran Jantelag som förstör en del :P

När det gäller relationer, så måste det vara balans, annars går ju någon av delarna i bitar.
Ser ju bara på mig och min fru….det hade inte fungerat om någon av oss, sög energi från den andre hela tiden.

Det samma gäller kompisar…

#8 En del tycker jag vi ska vara tackasmma för från jantelagen 

#9 skrivet av pius314

Fattar inte helt den där meningen..

"En del tycker jag vi ska vara.."

Vad menar du?

Pius - Tack för de orden. Jo här på iFokus har jag känt mig närande och när jag får meka folks datorer eller göra någonting annat jag är bra på, men när jag inte klarar mina grundläggande behov, som att laga mat, då känns det lite dystert.

#10 ah. jag menar att en del av jantelagen kanske inte är så dum ;-)

#11 de nada -tillbaka. jag kan iofs laga mat, men kan objektivt sett se att jag missköter mig i andra hänseenden, vilket också är frustrerande (även om det är mer dolt). Vet inte vad jag ville med detta mer än att jag tror att alla är rätt "värdelösa" på nåt plan, men att man VERKLIGEN är värd sin vikt i guld för det!!!

Blir lite lessen i ögat för eran skull som tycker att ni är tärande..

Positiva tankar om och om och om igen…och om igen

D måste fungera för dom flesta..jag tror verkligen d..

Iaf för mig och  min terapi jag gått och vad jag upplevt med andra människor..Gäller bara att hitta..men d går åxå..allt kan gå.

Jag har sett mig som ruskigt tärande..men inte nu längre..i am

Så say after me…Iiiiiiiiiiiiiii am..se dig i spegeln och säg detta..och le.

Och detta är lätt för mig att säga….för min erfarenhet har tagit mig dit..

Vi alla är närande och älskvärda..don`t forget it

Skrik gärna till om ni stör er på att jag skrivet D ist för DET…

Men d är en gammal chatt skada ifrån 1936 *fniss*

Tack alla ni positiva, för era peppningar!

Och visst består samhället av andra resurser än bara krassa produktionsresultat.

Men litegranna en baktanke med tråden var just att peka på det samhällsklimat vi har fått idag (och som kanske inte har kulminerat ännu ens), där det så ensidigt betonas nyttoaspekten: "Ju nyttigare du är för samhället, desto bättre ekonomi belönas du med!" Detta kan nog vara en riktig princip i och för sig, som också jag ansluter mig till.

Men då har vi alla samhällets olycksbarn de/vi, som inte är produktiva. Hur ska man se på dem/oss? Och vilken levnadsstandard ska de/vi anses hava rätt att åtnjuta?

Visst, jag är sjukpensionär, bidrar inte till samhället på så vis.
Men jag betalar ju skatt och det viktigaste….jag är mig själv.
Får ofta höra att jag är helt unik, sprider glädje runt mig.
Så, om inte jag fanns…ja, nope, jag tillför mycket till samhället. :P

Ja det ligger mer i din aspekt, Pappsing, än vad man i förstone kanske tror.

Tänk på alla keldjur - katter och hundar och andra "pets" - de är ju bara "tärande" men ändå betyder de så mycket för samhället!

En illusion är att de som tjänar mycket och därmed konsumerar mycket därmed bidrar mycket till samhället. Eftersom de får ekonomin att snurra. Men egentligen är det dem som är mest tärande. Inte på samhällets ekonomi i kort sikt, men de tär på naturerns resurser och får i det långa loppet samhället att kollapsa. Det bidrar vi egentligen alla till. Ordet miljövänlig är bara påhitt, egentligen. Så på det sättet är alla tärande, men i olika grad.

Men som ni andra säger så är ju alla närande också. För alla är unika personer, varsin pusselbit i ett stort vackert pussel. Och ingen vill väl ha ett pussel där det saknas en bit? Det spelar ingen roll vilken bit som saknas, även om det så bara är en enfärgad bit i ett enfärgat område så behövs just den biten lika mycket som alla andra för att bilda det vackra motivet.

Jag känner mig både närande och tärande.

Jag vill nog säga att vi människor i i-länderna, är alla tärande.
Tänk bara på hur mycket vatten vi använder, när vi tar en dusch.
Hur mycket vatten som går åt när vi fyller bassänger med vatten, så folk ska kunna bada.

Hur många dagar behöver inte lilla Mo, gå 2 mil till vattenkällan i Sudan för att hämta samma mängd vatten, som vi använder för nöjes skull i en vanlig bassäng?

Så, samhället i sig har ju skapat att vi i-länder ska tära på jorden i sig.

Ja, jag skrev att "alla" är tärande, men jag menade alla i i-länder. Lilla Mo när nog naturen lika mycket som hon tär. Men vi tär och tär och tär, och så kanske vi sopsorterar litegrann.

Inte nog med att vi leker i vattenbasänger, vi spolar ju bort vår avföring med dricksvatten, kanske lika mycket som lilla Mo hämtar på en promenad till vattenkällan.

Jag är faktiskt inte närande. Visst betyder jag endel för en grupp människor, men jag är rätt säker på att de skulle klara sig bra även utan mig.

Jag bidrar inte så mycket i andras liv, jag förbättrar varken samhället i stort eller andra människors liv.

Såklart skulle i alla fall min familj bli otroligt ledsamma om jag inte fanns mer, men det betyder ändå inte att jag är närande för dom. Snarare att de är vana att ha mig i sina liv.

Ekonomiskt är jag på alla sätt och vis tärande för samhället, som sjukskriven så bidrar jag inget då jag inte betalar någon skatt. Eller ja, skatt betalar jag ju, men det kvittar ju eftersom de pengar som jag betalar skatt på är skattepengar från börkan ändå.

Fast förresten, jag bidrar så att min mamma har ett arbete då hon jobbar på försäkringskassan.. Utan såna som mig hade hon inte behövts.

Jag tycker det är synd om alla er som enbart tycker ni är tärande på samhället.
Vem är det som har talat om detta för er?
Eller, är det enbart ni själva som känner att ni är tärande?

Jag har ju ingen aning om hur det är att känna sig tärande.
Om det känns som det gjorde i skolan, när läraren bad dem välja lag på gympan, så förstår jag lite.

Men det är ju ingen som ska välja lag, nu när man är vuxen…

Vad är det som gör att ni känner att ni enbart är tärande?

#21 Se där, Zaphix!

#21 skrivet av Zaphix

Jag tror jag talar (skriver) för oss alla här i forumet, när jag säger (skriver), att vi jag är glad att du finns.

Du har så många intressanta tankar att dela med dig av.
Det är ju DU och ingen annan som har de här tankarna.

#23: Va? :)

#24: Vänligt av dig att skriva så, det värmde. :)

Jag skrev varför jag känner mig tärande. Men egentligen är det ingen känsla jag känner, det är snarare logiskt och helt rimligt för mig. Jag vet att gräset är grönt, inget jag känner.

#25

"Fast förresten, jag bidrar så att min mamma har ett arbete då hon jobbar på försäkringskassan.. Utan såna som mig hade hon inte behövts."

- Se där, Zaphix, du ser, att du är lite närande i alla fall!

#26: Visserligen. Alltid nåt.. :)

#27 Och i övrigt håller jag med Pappsing. För mig är du jättenärande på detta forum och i alla andra tänkbara sammanhang!

#28: Tack. :)

Begreppet är väl nåt slags samhällsekonomiskt vulgäruttryck?

Att de finns de som "bara kostar"?

Det gör barn, husdjur och pensionärer också.

Ska vi ha ett samhälle som fungerar smärtfritt så måste det finnas plats för alla. Det måste finnas en acceptans att alla inte är lika. Att ingen är ute efter att djävlas heller egentligen.

Det ekonomiska system som vi har: Tjäna pengar bra. Inte tjäna pengar dåligt. Är ju själv sin största förgörare. Om inte pengar hade varit så märkvärdiga så hade vi inte "fuskat" till oss dem eller vad det nu är man är upprörd över. Om det vore mindre viktigt för alla så skulle det vara ett mindre problem?

Tärande? Samhällsekonomiskt ser jag arbetsförmedlingen som mer tärande än närande men det är bara en åsikt…

Inte vi/ni. Inte de arbetslösa, sjuka eller bara allmänt förvirrade. Vi kommer alltid att finnas och måste få göra det!

pEr

Den som verkligen tär på Sveriges ekonomi, det är den otrogna Kungen, och hans familj.

Fattar inte varför vi har kvar den för….en kungafamilj…de kostar ju masssssor med pengar varje år.
Pengar som vi istället kunde lägga på annat i samhället…

Har ni tänkt på att man hör att regeringen, ska spara in på skola och omsorg, men man hör aldrig att de ska spara in på kungafamiljens budget.
Säger inte detta en hel del om våran regering?

#30 Där satte du ord på en ny diagnos: BAF, bara allmänt förvirrade.

#31 Pappsing Jag tycker att kungafamiljen ska få vara kvar,för mig är d vänliga ansikten och lite att se upp till..Lite så där pampigt vackert..

#33 Ja, ur den aspekten så är ju kungafamiljen faktiskt närande…

Om man ser det ur pengaaspekten såär inte kungafamiljen närande då de kostar pengar, men ser man det ur den aspekten så är jag ännu mindre närande då kungafamiljen åtminstone representerar landet och utför en massa arbete. Jag är bara sjuk.

#35 Nja… du är väl till glädje också för en del människor? Och tänk, vilken gjädje du måste vara för din häst!

Tärande tänk vad mycke pengar jag kostar samhället..

#36: Jo, men rent ekonomiskt.

Kungahuset bidrar ju representativt för Sverige, och det är väl egentligen ett jobb likt vilket PR-jobb som helst..

Jag har bara en fråga…
Det verkar som om det är många av er här i forumet, som ser ner på er själva.
Varför ser ni ner på er själva egentligen?

Jag ser inte ned på mig själv, jag har en verklighetsförankrad och realistisk självbild. :)

Innanför "hemmets väggar": För det mesta närande, hoppas jag… (dock inte ur ekonomisk synpunkt) Utanför "hemmets väggar": Mest tärande, verkar det som. Och jag ser inte heller ner på mig själv, jag är också bara realistisk. :-)

Jag anser nog att jag har varit till en del nytta för samhället, men har städse levat med den föreställningen, att jag finns till liksom på nåder. Har en vetskap om, att just jag inte har något värde. Vet faktiskt inte varför. Det återstår nog att utreda hos någon hjärnskrynklare!

Sluta tänka så ekonomiskt allihop!  Allt handlar inte om pengar.

Tänk på vad Jesus sa, att det som vi gör för den minsta av oss, det gör vi för honom. Ni som inte tror på Kristus kan byta ut honom mot mänskligheten. För det som vi gör mot en endaste, det gör vi för alla, det påverkar hur litet det än är.

Att le mot en annan människa, det är närande 

Ja, visst har du rätt, CajsaBajsa!

Man kan se det som så: alla som föds (det må vara människor, djur eller växter) ges därmed en chans till ett unikt livsprojekt. Detta kan mycket väl failera, men kan likagärna äga framgång…

Hittills i livet har jag varit tärande, resurskrävande. Men det blir bättre och i framtiden hoppas jag bli närande.

#45 skrivet av Ninjakossan

Heeeej, jag är glad att du är tillbaka igen!