Är ni fattiga?
Ja det är en lite konstig och kanske känslig fråga. Men jag menar inte att fråga så personligt egentligen. Jag bara sitter och funderar på att många här verkar ha hamnat utanför det "normala" arbetslivet och är på daglig verksamhet, sjukersättning eller liknande. Och den erfarenhet jag har av "verkliga livet" är att folk på arbetsträning och liknande är ganska "udda", och de går oftast på försörjningsstöd. Medan de människor man möter på "normala" arbetsplatser nästan aldrig avviker från mallen.
Min teori är att "udda" människor oftast hamnar fel i samhället och blir fattiga. Medan de "normala" oftast bara flyter på genom arbetslivet och har tillräckligt med pengar eller till och med bra med pengar.
Vad säger ni?
Själv lever jag på existensminimum och har i stort sätt gjort det hela mitt vuxna liv. Själv skäms jag inte över att jag behöver försörjningsstöd, enligt mig är det regeringen som borde skämmas.
Jag har nog en skälig inkomst men var pengarna tar vägen har jag ingen aning om. Jag har aldrig pengar till mat för en hel månad eller tillräckligt med bensin.
Jag har det mycket bra men allt är relativt men ärligt tror jag nog att jag har det mycket bra ställt. Pengarna räcker och investeringar är gjorda. Jag kan känna mig trygg inför min pention.
Jag tror ibland att jag har en ängel som vakar över mig. Min feghet har också gjort att jag aldrig hamnat med "fel" människor. Jag har haft en enorm tur. Kanske för att att jag bara rusat rakt fram och inte tänkt mig för.
Själv har jag åkt berg-och-dalbana under hela mitt arbetsliv. I jobb och ur jobb. Har jag jobb, så vill jag inte klaga på ekonomin alls. Har jag inte jobb, så sjunker det snabbt till att ligga under existensminimum för min del.
Denna turbulens - som är bra för mig på e t t vis - har gjort, att jag aldrig någonsin har kunnat slå mig till ro, utan livet har blivit ett enda flackande utan egentlig mening.
Jag räknas nog som fattig, men det går ihop i alla fall.
Har turen att ha världens snällaste föräldrar som hjälper mig med en del av kostnaden av min häst, vilket jag är otroligt tacksam för då jag annars inte haft råd med honom.
Så förutom mat, hyra, el o.s.v. så går de allra flesta pengarna till hästen för mig. Kan sällan unna mig något extra som inte har med hästen att göra. Men det är det värt. :)
Jag är nog "fattig", har inte så bra koll på pengarna .. men jag klarar mig otroligt nog varje månad :) (Tack vare familj och vänner)
Jag vet inte, vi bor ju jätte jätte billigt, låter väl inte så om man säger att man bor på gård, men det är i billigtområde (eller har väl ändrats en del) ingen skog, renoveringsobjekt mm.
Reser aldrig utomlands eller så, men har djur, dock eget foder och gör allt så ekonomiskt som möjligt. Vet inte. Köper ju inte kläder åt mig själv direkt, ärver mest.
Hade nog haft svårare att klara mig i en lägenhet i nån större stad tex.
Jag kan inte säga att vi är rika.
Men vi klarar oss varje månad, genom att vi tänker på vad vi lägger pengarna på.
Vi har ju aldrig åkt utomlands…har inte råd med det, sedan är det inget som lockar mig heller..*skrattar*
Så det passar mig utmärkt…
Jag kan nog säga att TACK VARE mina diagnoser har jag väldigt bra ställt och tjänar oförskämt bra. Och tack vare drogmissbruk o pengaproblem i ungdomen blivit van att snåla. Så alla pengar som kommer in går dirkt till investering nu osv :)
Jag har mycket att tacka mina diagnoser för!
Ingen svensson som sitter på arslet och inte får något gjort, eller har en mall över hur saker måste göras : ) Vi gör som vi vill, vi bokstavsbarn : )