Undrar vad det kan bero på…?

De borde ju ha minst ett särsklit ämne där på seminariet med benämningen "NPF" eller liknande!

Inte ens Dyselexi har dom fått ngn information om en mindre dom andra NPF hindren. Det är bara om man studerar till specialpedagog som man får studera dom vamiga funktions hindren inte som vanlig lärare vilket jag tycker är väldigt dåligt.

Lasse

Håller verkligen med!

Lät inte alls bra. Men det förklarar ju varför jag aldrig någonsin fungerat tillsammans med vanliga lärare (tills jag fick en speciallärare på behandligshemmet). Alltid bråk och konflikter för att jag inte velat infinna mig om hur man "ska" vara.

Det är en massa om människor de inte får lära sig ärligt talat.

Att jobba som lärare är ett otroligt viktigt yrke. Där borde statusen, både på jobbet och utbildningen, höjas och även kvalitén på dessa med. Vet ni att lärare idag gör mycket av de jobb rektorer gjorde när jag var barn?

Självklart kan alla lärare inte vara experter men de kan lära sig vad de ska göra när de inte "rår på" det som händer. Vart finns hjälpen?

Att de ska ha förståelse och viss kunskap för funktionshinder är för mig självklart men å andra sidan om "barnet" betér sig "fel" i skolan så kan jag lova det finns en anledning till det. Kanske inte en diagnos jämt men en anledning. Hur ska man agera då? Genom att göra tillvaron värre för barnet?

Enligt min åsikt så tar många lärare saker för personligt också.

Jag säger::

De jävlas inte med dig. De fixar bara inte livet i den här miljön just nu.

pEr

Jag min erfarehet är att den är nästan obefintlig. Men undantag finns men då är de för att läraren själv är intreserad av att lära sig o själv söker kunskap.

Sen finns de de som tror att diagnoser bullskit o att barnen är oupfostrade o ska minssan ändra på de.

Sen finns de de som tror att de kan o vet allt om de här barnen. De märks ganska fort när man börjar ställa frågor att de tror att de vet. O de "vet bättre" än mig som har ADHD dotter med asp o ADHD. Som har varit på föreläsningar, läst allt jag kommer över för att skaffa kunsklap.

Många många lärare har jag fått "lära upp"

Fortbildning och efterutbildning kan vara en väg till att öka kunskaperna hos lärarkåren. För några år sen deltog jag i ett antal föreläsningar som hölls av aspergaren Torbjörn Andersson. Denne reste runt till olika kommuner och gav värdefull info om funktionshindret. Publiken bestod mestadels av kommunalanställda: dagispersonal, socialförvaltningar, skolpersonal (dvs. lärare).

Jag förstod och kunde se att kunskapsnivån om NPF är mycket låg för att inte säga skrämmande låg. Dessa föreläsningar var säkert väldigt nyttiga. Men betydligt mer av den varan skulle behövas!

på min sons skola så kan inte lärarna något om olika funktionshinder

jag är dock lite tveksam till att dom ska lära sig mer om funktionshinder på lärarutbildningen jag tror risken är stor att kunskapen går förlorad då den kan kännas överflödig…

däremot så när det finns elever i klassen som har olika funktionshinder så behövs det informas

jag har fått stor hjälp av BUP som har suttit med på många möten med skolan BUP personen har informerat om diagnoser hur man kan hjälpa och stötta och hur man kan lägga upp skolarbetet

Jag vet inte hur det var på min skola, men jag hade i grundskolan en jättebra lärare som lät mig rita och skriva berättelser i Teknik och NO eftersom jag tyckte det var svårt att formulera mig i faktatexter. Det ska tilläggas att jag inte hade någon diagnos eller nåt alls, han var bara en väldigt bra lärare som såg till elevernas behov.

#9 I anslutning till det du nu skrev, CajsaBajsa, så vill jag förmedla en upplevelse jag hade i andra, tredje klass.

Det var så, att vi i vår skolpaviljong hade två "obs-klasser", dvs. specialklasser med särskilt utåtagerande individer som behövde särskild observans.

På skolgården hade ju vi "vanliga" lärt oss "obs-klassarnas" beteende: de framstod verkligen som ena riktiga busar (fast oss lågstadieelever rörde de aldrig).

Så vid något tillfälle kommenderades jag till en av obsklasserna! (De andra skulle på något upptåg, jag omöjligen kunde påmedfölja.)

Brrrr…! Skulle jag klara av att komma in i lejonkulan…!!!???

Det var med stor vånda jag lät mig ledas in till obsklassens origo, måste jag säga!

Väl där, blev jag mer eller mindre furstligt emottagen. De "bråkiga" eleverna visste inte hur väl de ville mig, och alla dessa tycktes ha det hur harmoniskt som helst därinne.

Jag placerades i en pulpet, och man tog fram papper, pennor, akvarell-attiralljer och - icke minst: tusch-utensilier!

Jag fick lära mig något nytt därinne: att rita med tusch. Något jag därefter hade stor nytta och glädje av.

Och undertiden där: åh! hur kul hade jag inte! Ville faktiskt aldrig därifrån!

Som ett tillägg till Varulvs historia höjde jag mitt betyg i  Matematik från en 2:a till en 4:a utan ansträngning i OBS klass. Lugn och ro och hjälp när man behövde den.

pEr

Se där! Porklash