Problem med att förstå vissa typer av frågor.
Jag har väldigt svårt för frågor som lyder ungefär såhär: "Det var väl inte roligt?" Ska man säga ja eller nej på den frågan? Ja, är ju oftast: du har rätt, för mig. Nej betyder ju oftast du har fel, för mig. Och om man då inte tycker att det är roligt, vad svarar man?
Min mamma säger att man ska svara Nej, på den frågan. Men det känns väldigt fel för mig eftersom ordet "inte" är med i frågan. Blir det då inte att man säger att det "är roligt" om man säger nej till en fråga som innehåller ordet "inte."?
Är det så för dig också?
Vad jag minns så har jag alltid svarat fel på sådana liknande fårgor, eller ja fel enligt alla andra.
Sedan när man ska försöka förstå hur de tänker när de ska försöka förklara för en vad frågan inebär och varför man ska svara ja eller nej står jag där snällt som ett fån och förstår inte alls. Hur mycket jag än försöker
För jag förstår då bara mitt svar och min syn på saken, hur jag än gör fattar jag aldrig vad de menar.
Jag begriper inte heller helt hur man ska svara på sådant. Så galet förvirrande!
Samma här. Jag blir bara fullständigt förvirrad av sånt. 
På den frågan har svaret "nej" en underförsådd "svans". När man svarar "nej" är det alltså underförstått att man menar "nej, det var inte roligt". Annars svarar man "jo", underförstått "jo, det var visst roligt".
Det som händer är att personen frågar vad du tycker om objektet (det som var/inte var roligt) och bakar in en egen värdering i frågan.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"
Just när man blandar in ordet "inte" i en fråga har jag med alltid tyckt att det varit mysko.
Ett av svenska språkets, alla missar….:P
För det är ju ingen logid i det :P
Fattar inte heller det där med att blanda in inte i frågorna. Ibland kan det komma tå negativa ord i samma mening. Nu kommer jag inte på någon på rak arm. Det kan vara såna där hälsodeklartioner på sjukhuset som man skall fylla i. Blir alltid kluddrigt för jag har svårt med enkäter och deklarationer. 
Precis. 
Vad är komplicerat? 
Jo det är det. 
Kanske att jag svävar iväg lite nu men jag kom att tänka på ett annat resonemang som brukar dyka upp bland "vuxna" - ja jag har åtminstone aldrig stött på barn som pratar så!
De kan prata om något som de ojar sig över och så säger någon lite halvt uppgivet, halvt seriöst "ja och vad ska man göra åt det?" varpå den andra säger nej.. ! 
Alltså det är bland det konstigaste och mest ologiska jag kan komma på vad gäller svenska språket. Men det värsta är att jag har börjat säga så själv, för jag vet att det ska vara så. 
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
#13 haha, det har jag nog aldrig hört eller svarat. Jag hade nog sagt: "Jag vet inte." Men vad jag kan minnas, så har jag nog aldrig hört någon svarat ja eller nej på den frågan.
Då hade jag nog blivit ganska så förvirrad. 
#13 skrivet av MissInAction
Det där har jag aldrig hört…men jag ska lyssna efter det. :P
#14 och #15
Det finns andra frågor också, som de svarar nej på. Utan någon som helst logik! Det bara är så, helt enkelt 
Jag kommer tyvär inte på några andra exempel, har försökt, men det är nog faktiskt inte så ovanligt… så lyssna efter!
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
Om man dammar av grammatiken från grundskolan kommer man långt vad gäller att förstå vad som efterfrågas även i de mest obskyra frågor. Man lär sig att snabbt och lätt (när man har tränat ett tag) bryta ner en frågeställning i delar som beskrivning, värderingar och själva frågan.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"