Åh jag är matälskare och smaskar glatt i mig d mesta inge petande här inte

*skrattar*

Detta är en sådan härlig fråga…
Förr såg jag mig som en väldigt trevlig gäst, som kunde småprata under maten med mer….
Småprata kan jag göra nu med.
Men det här med att äta konstig mat..*skrattar*
Jag och frugan var hemma hos hennes pappa och hans nya fru.
Han fru hade lagat mat…som jag såg att det var en MASSA bönor i, plus att det luktade verkligen inte gott.
Jag käkade bröd och när de frågade mig om jag inte ska äta mat.
Då svarade jag rakt och ärligt, "jag tycker inte om bönor, så, nejtack"
Jag kände ju inom mig, att det var fel svarat av mig.
Om man ska se på det rent socialt…

Men varför ska man äta mat man inte tycker om, bara för att vara artig?

Jag smakar så gott det går men pillar bort det jag absolut inte tycker om.

Jag fick den här frågan på utredningen och tyckte också det var en ganska skoj fråga 

Själv äter jag det mesta. Jag kan med att peta bort vissa saker från maten, för alla kan ju inte tycka om allt. Men om alltihop enligt mig är äckligt så försöker jag peta i mig det i alla fall, dels av artighetsskäl men mest för att jag inte vågar säga till. Kan äta ganska lite och säga (sanningsenligt) att jag inte är stor i maten.

#2 Jag tycker inte att du gjorde fel. Du sa ju att du inte gillar bönor, och det var ju mycket bönor i maten. Som sagt så kan ju inte alla gilla allt. Om du däremot hade sagt nåt i stil med "det luktar äckligt" eller "det ser inte gott ut", då hade du ju kritiserat hennes matlagning och det är en annan femma.

Jag äter det mesta eller ja, jag smakar iaf. på det. Tycker jag inte om något så säger jag det helt enkelt redan innan jag blir bjuden men att jag kan ge det ett försök!

Smakar jag och det visar sig vara äckligt spottar jag ut det i en servett eller i värsta fall sväljer. Inte tänker jag äta något som inte tilltalar mig bara för att någon annan anser att det är gott. Det ska ju inte vara en plåga att dinera.

Jag har sagt det i andra trådar, och jag säger det nu med:

Som barn var jag extremt kräsen med mat. Hade väl närmast det som skulle kunna kallas matfobi. Ända upp i  - och till och med - gymnasiet faktiskt.

Sedan så kom "lumpen" (ja, det var allmän värnplikt på den tiden - praktiskt taget 100 procent av alla nittonåriga män åkte in i lumpen, vare sig de ville det eller inte). Döm om min förvåning, så lärde jag mig uppskatta mat just där!

Och sedan, vidare i livet, har problemet med mat snarare blivit det motsatta: jag blev en gourmand; nu är jag en gourmet. Men märker tendenser till att mat inte betyder så värst mycket för mig längre …

Jag är inte vansinnigt kinkig förutom att jag inte äter kött utom fisk och är laktosintollerant. Försöker så gott jag kan med andras läskigheter, är det skitäcklig äts det inte upp men halvgott eller ätbart går ner, dock inte i stora mängder. Sen har jag ju turen att sällan bli hembjuden till någon som inte redan vet vad jag gillar och serverar sånt.

Jag skulle mer än gärna komponera en ideal-måltid för dig, HannaM!

#8 Så länge det är te som dryck så blir det nog bra… och ofantliga mängder grönsaker. Just nu är det vaxbönor och svenska tomater som är bäst=)

#9 Skulle du uppskatta om jag bjöd in dig till en måltid då (helt på dina villkor då såklart)…?

Riktigt kräsen, dessutom vegetarian vilket gör det extra komplicerat. Jag äter ogärna mat jag inte är van vid, så blir ofta så att jag tar med mig egen mat för att det är enklast så.

Vet jag att jag ska bli bjuden på mat hos någon ser jag till att äta hemma innan, för jag vet att jag mest kommer sitta och peta i maten..

Dom flesta vet hur kräsen jag är med mat, så de brukar inte fråga varför jag knappt äter något.

Det som är praktiskt med att vara vegetarian är att folk inte riktigt vet vad dom ska bjuda på och blir tacksamma när jag säger att jag kan ta med mig egen mat.

Kanske, dels är jag vegan och är allergisk mot hasselnötter. Sen har jag väldigt känsliga smaklökar och kan bara äta extremt mild mat.

Jag kan verkligen inte äta om det är för starkt det gör för ont i munnen, sen klarar jag inte heller av att äta mat med "fel konsistens"

OK, så "Ja om man verkligen vill och har mycket tålamod"

Jag är jättekräsen, äter bara 7-8 olika rätter och provar helst inte nytt. Därför tycker jag inte heller om att äta borta. Men äter jag mot förmodan hos andra så brukar jag (om jag inte gilla maten) försöka pilla i mig så mycket jag kan ändå. Varför vet jag inte, följer inte många andra sociala koder men just det gör jag, känner mig så ohövlig annars om jag bara petar och slänger.

Jag - som inte har någon diagnos - gillar det mesta i matväg, utom inälvor och svamp. Min man, som har ADHD, gillar allt. Jag har aldrig hört honom klaga över någon mat, faktiskt. Sonen, som går på utredning för ADHD, är däremot otroligt kinkig med maten. Det får inte vara något nytt eller okänt och det får inte vara fel konsistens eller synliga kryddor eller ihopblandat eller… Ja, jag vet inte hur många idéer han har för sig. Och det han slukar ena dagen kan han få kväljningar av nästa dag. Helt inkonsekvent. Det är mycket tjafs kring måltiderna, tyvärr, även om vi försöker låta bli att principbråka.

#14 Jobbigt att det blir bråk.  Hos oss äter vi oftast 2-3 olika rätter, eftersom vi nästan aldrig är överens om vad vi ska äta eller vad som är gott. Och det funkar superbra.

#15 feliciahanssen Jo, det blir ganska ofta flera olika maträtter här också. :-) Det är gravt emot mina principer att tvinga i barn mat. Äta ska man ju göra frivilligt! Och normalt sett gillar jag att laga mat, jag lägger mycket tid och energi på det. Vanligtvis serverar jag sådant som jag vet funkar. Och sedan något annat åt oss vuxna, som inte bara vill växla mellan fyra olika rätter. Men när jag är trött och oinspirerad och inte orkar laga flera rätter, då blir det givetvis bråk ("Blää, det här är ÄCKLIGT, varför lagar du alltid så ÄCKLIG mat?!") och eftersom jag redan var trött så slutar det med att jag ryter åt ungen att han kan gnaga på underarmarna om det inte passar… :-(

#16 Ja sådär blir det ju helt klart i alla familjen nån gång. Man kan inte alltid vara 100% nöjd 

jag väljer att bara läsa topicen och säger ja tack när får jag komma? :D

jag äter det mesta annars

Mig kan man bjuda på middag, men är det något jag inte tycker om så petar jag bort det och äter det jag gillar.

Nu vet ju de flesta av mina vänner/bekanta att jag är lite kräsen och dessutom äter lchf-kost så de brukar fråga vad jag kan/inte kan äta så det brukar sällan vara några problem.

äter nästan allt.  inte fisk , ärtsoppa  och l(inälvsmat)

Ställer de sådana konstiga frågor på en ADHD utredning? Vad var det mer för skumma frågor?? Ska själv göra en efter sommaren.. Hur vet de vilket som är "rätt" svar då? Ash.. konstigt

Det är JÄTTEKONSTIGA frågor. Typ om man kissade i sängen som liten… skojar inte!

#22 Nu förstår jag inte vad du menar? 

#23 skrev att hen ska göra en ADHD-utredning och undrade vilken typ av frågor som dök upp. Så, jag svarade att de frågade om man kissade i sängen som barn! Det fanns med i ett formulär jag fick iaf. :O

#21 skrivetav Småläning

De frågar många olika saker, fiskar efter än det ena än det andra. Men man ska inte försöka fundera ut vad de fiskar efter eller vad de menar. Bara svara ärligt. Bara de själva vet varför de ställer frågan och vad olika svar kan tyda på. Det är väl lite som när man går till doktorn för att man har huvudvärk och så ber han en vrida på huvudet åt olika håll eller tar fram en nål och petar lite på tån och frågar om det var den vassa eller platta ändan han petade med. Det verkar jätteunderligt och man kan undra vad det har med huvudet att göra. Men de vet vad de gör och varför och det är bara att lita på dem och följa med. Och som sagt vara ärlig, inte försöka lista ut vad det "rätta" svaret är.

#22 Inte så konstig fråga egentligen det är vanligare att barn med ADHD är sängvätare.

Jag antar att de har någon mall för vilka svar som tyder på diagnos och sen utgår de väl även från vad som står i diagnoskritierna.

Någon studio ifrån Carlifonia kom de fram till att de med ADHD kissade mer i sängen. Har skrivit någon tråd om detta innan… googla sängvätning och ADHD så ser ni;)

Jag trodde detta inte hade NÅGOT med saken att göra tills jag läste om det. Jag led av sängvätning tom 14års ålder. Ett mindre helvete helt enkelt… sen dess har det fortsatt brinna…

Nä, jag vill gärna veta saker INNAN de händer så jag är förbredd på vad de menar mm… vill inte bli överraskad eller sånt jobbigt.

Hoppas jag får göra min utredninga snart….min fru blir galen på mig:(