Jag är hypokondrisk, inte gällande mig själv så mycket, men gällande mina djur..

Hunden jag hade förut trodde jag alltid var på väg att dö. Han hade en hjärtsjukdom som vi medicinerade, och jag låg allt för ofta och räknade hjärtslagen och lyssnade efter hur blåsljudet lät. Väckte honom ofta när han låg och sov för att se om han levde..

Hästen har jag gjort en hältutredning på i onödan, han visade sig inte vara det minsta halt. Har trott att han haft cancer och skulle göra en biopsi på en knöl han hade, var dock bara en inkapslad talgkörtel.

I våras trodde jag han var halt igen och tog ut en duktig massör för att folk tyckte det var onödigt att ta honom till veterinären då de inte såg någon hälta, hon sa att han var en av de finare hästarna hon sett på länge. Ingen hälta alls, bara en liten låsning..

I vintras trodde jag han hade kroniska luftvägsproblem och aldrig skulle bli bra igen, veterinären sa att han bara var infekterad i luftrören och blev bra efter en pencillinbehandling..

Jag är sjukt uppmärksam på hästen, kollar och lyssnar ständigt efter hältor, minsta lilla taktfel och jag tror att han kommer dö.

Igår upptäckte vi att han var svullen i ett ben, inget han har ont av som det verkar, men ändå kollar jag upp telefonnummret till nödslakt..

Jag är rejält hypokondrisk och nojjig ang. mina djur.. Tror alltid de är sjuka och har spenderat mycket pengar i onödan på veterinärer.

Nån som känner igen sig?

Hur kan man bli av med sin hypokondri?

Pappa säger att jag oroar mig för mycket och förstorar upp saker i onödan, men i stunden så känns det ju så rimligt och logiskt att djuret är dödssjukt. Känns så verkligt.

Hästen betyder allt för mig, så mår såklart kasst när jag tror något är fel på honom.

Ville väl mest beklaga mig och höra om någon har något tips på hur jag ska kunna bli av med nojjan.

Har en vän jag pratar med i telefonen jämt och ständigt, och hon är lika nojjig som mig, men ändå kan jag inte låta bli att ringa henne så fort något inte stämmer. Borde ringa vännen som kan lugna mig istället, men det blir lätt så jag pratar med den nojjiga istället.