Har hört eller läst någon gång, någonstans (minns ej var eller när) att det tyvärr är ganska vanligt att folk hamnar i depression då de gått i pension, just pga att hela deras vardagsrutin ändras som de haft i så många år + att de ofta får mindre av den sociala delen då de inte är med arbetskamrater hela dagarna.

Ja precis mina tankar med. Att de blir ensamma och de som är ännu äldre kanske har förlorat en livspartner.

#1 Har jag oxå hört. Och tänker på att jag redan i unga år hamnade i depression pga ensamheten. Så hemmet kanske blir kul för en annan? Men det kan nog vara så för många med AS som brukar bli mer och mer isolerade ju äldre de blir? 

Tycker inte mer synd om dom än jag tycker om andra som mår dåligt, lidandet är inte värre för att man är gammal.

Väldigt många unga människor som är ensamma också.

Min farmor som alltid varit rätt neurotiskt och haft social fobi under hela sitt vuxna liv har aldrig mått så bra så som hon gör nu. Men å andra sidan är hon dement och en helt annan människa nu..

Tänker mest på mig när jag blir gammal. Jag vill ju inte vara där så därför tycker jag synd om dom. SJälvklart är det synd om alla som mår dåligt.

Jag hade inte hört talas om detta innan. Men när jag läser detta, och det som Zaphix skriver, så tänker jag att: Ja, det är lika synd om alla. Men kanske det är lite svårare för de gamla att komma ur det hela. För ofta satsar man mer på de unga. "Du som är så ung ska inte behöva må så här" har jag hört tusen gånger. De unga har liksom en framtid och man känner sig mer benägen att hjälpa dem på rätt väg. Medan de gamla ändå snart ska dö och det är lätt att bara lägga dem åt sidan.

Men jag vet inte om det är så. Det var bara en tanke.

Här är dom trevliga mot de gamla och tar stort allar på dessa också. Men visst satsas det mest på unga. Tex så har jag en ätstörning men jag får ingen hjälp för att jag är för gammal. Gränsen går vid 25 och det har jag passerat för länge sen.

#7 skrivetav Pelle Långlös

Oj vad märkligt, det där med ätstörningen. Vad synd att du inte får den hjälp du behöver 

Men vad bra att de tar allvar på gamlingarna i alla fall 

Det är pengarna som styr enligt TREAT.

#6: Njaaa.. Det är jag skeptisk till. Självmorde är väl vanligare bland yngre än äldre?

Vilket väl tyder på att det inte är lättare för yngre än för äldre att komma ur psykisk ohälsa.

När jag var ung (är väl inte allt för gammal nu heller egentligen, men äldre) så fick jag höra av min psykiatriker "du som är ung ska inte må dåligt, ryck upp dig lite och skrik lite kung fu-skrik så ska du se att det blir bättre". Så där tog man snarare inte mig på allvar och satsade inte på mig pga. min ålder.

Äldre satsar man nog på ett annat sätt på än yngre tror jag, mer "underhållsarbete" och lindring av symptom jämfört med yngre där man satsar snarare på rehabilitering.

Skillnaden ligger nog inte i nivån på satsningen, utan på hur man gör det.

#10 skrivetav Zaphix

Ja det kan nog stämma. Nu när jag tänker efter så har jag vart med om samma sak som du, fast med min fysiska ohälsa. Jag som är så ung borde ju inte ha så ont i ryggen och nacken, nä det kan ju inte vara nåt specielt, lite sjukgymnastik räcker säkert. Samma med huvudvärken.

Som om jag kan tänka "jaha, jag borde inte ha ont för jag är så ung, då slutar jag väl ha ont då" och så blir allting bra.

#11: Känner igen det. Hade rejäla problem med knäna som yngre, var 15-16 år tror jag. Fick höra av läkaren att "det är lugnt, alla unga har ont i knäna". Det hjälpte inte min smärta..

#12 skrivetav Zaphix

Jag undrar vart läkare får lära sig sådan logik egentligen.

I de flesta kommuner så tillhör man geriatrik när man fyllt 65 år och det finns äldrepsykiatri för dessa äldre som har psykiska diagnoser..