O vad kul, älskar kolmården hoppas du får det bra. Har själv turen att bo mer eller mindre granne med kolmården.

Bara jag får tag på en dragbil så åker jag och hästen upp till en kompis och rider i fjällen ett par dagar, det blir mitt sommarnöje. :)

Det är perfekt för mig, få vara ute i naturen tillsammans med min käraste häst och rida hela dagarna. Dessutom får jag umgås med en av mina närmsta vänner som jag inte har möjlighet att umgås med så ofta (dock pratar vi i telefonen väldigt mycket).

Perfekt för ADHD'n, få röra på mig (brukar bli mycket promenerande när jag är ute med hästen) hela dagen, få lugn och ro ifrån en massa intryck.

Enda som jag oroar mig för är att köra 20 mil enkel resa med häst ensam för första gången, att sitta fokuserad på vägen så länge känns tufft. Och oron för att nåt ska hända under resans gång känns jobbig..

Tanken var att hela familljen skulle åkt en vecka söderut, främst hälsa på hans del av släkten.

Men umgås utan alla måsten och borden hemma….

Ikväll meddelade dock han att jag inte fick följa med, bara han och barnen skulle åka.  Han behövde en egen vecka efter allt som varit.

Annars åter till frågan hade nog ADHD delen glatt stutsat runt och velat se mer göra mer och fått lite glädje. AS delen hade garanterat blivit väldigt trött och nött och behövt en krasch hemma sen.

Jag har inga större planer för sommaren. Men jag skall ha min flickor om en månad och jag hoppas att jag har råd att dom kan vara hos mig i en hel vecka.

Jag och min familj, ska åka upp till mina föräldrar om någon timme.
Vi ska ha namngivningsfest för vår dotter.
Det ska bli helt underbart, då jag inte har träffat en del i min släkt, på flera år.
Så det ska bli skoj att träffa alla.

Vi har haft besök sedan i tisdags, de åkte hem igår.
Före allt det här, var jag lite nervös, hur jag skulle orka med att åka bort så nära inpå, vi haft besök.
Men det går bara bra märker jag.
Tycker rent av att det är skoj att det händer saker.

Jag har liksom två växlar….en växel, där jag lunkar på, livet har sn gång, jag gör det vanliga, vi är hemma här….
Eller så träfffar vi folk, är aktiva, hittar på saker med mer.

Jag tror nästan att jag föredrar en blandning av dem båda.

Detta gynnar min diagnos på så vis att jag lär mig hantera olika situationer. Jag lär mig lita på mig själv och leva i nuet, jag behöver inte veta allt i förväg, för att vara trygg.
Så var det förut….så det har verkligen hänt mycket.

Jag ska på min årliga Marknad, i Kalmar, där vi bodde innan. Är tradition för mig. Hoppas dock på lite folk, då regn kan komma, vart med om hemska folkmassor innan där.. Samt om man stöter på någon man känner, men glömt namnet..

Vi ska åka till Barnens gård ( ligger utanför Karlskrona ) och Ölands djurpark.

Det är med blandade känslor jag ser på detta. Jag tycker givetvis att det är roligt för min dotters skull, men eftersom jag lider av PÅ också så får jag förväntansångest innan, så det känns litet nervöst. Efter ett besök med mycket människor/intryck runtomkring mej brukar jag bli helt slut och sova som en stock redan i bilen på väg hem. Jag är en så tråkig människa som egentligen trivs bäst när det inte är semester utan när det är vanlig vardag, då vet jag vad och när saker ska hända och det får mej att må bättre.

kristina130 - Får jag fråga vad PÅ står för?

PÅ = panikångest .

Höstlegenden, förlåt för ett kort svar. Skriver med telefonen och är inte så van vid det.

kristina - Tillräckligt långt svar för att förstå.