![[Kaktuz]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Förlåta
Älska, glömma och förlåta, är många gånger svårare än vad man kanske tänker sig. Vissa saker vi blir utsatta för kan kännas totalt oförlåtliga, som om vi aldrig riktigt kan komma över det. Andra saker kanske ”bara” känns kränkande men vi kan inte riktigt släppa det. Kanske för att vissa kan känna att de då har makten över den som utsatt dem för något, genom att ständigt påminna dem om deras misstag.
Att förlåta är inte bara viktigt för dem som gjort ett misstag och faktiskt inte menat det. Men visst finns det dem som med ett eller kanske ett par horn i pannan gör saker mot andra människor för att ställa till lite problem, att göra gropar i vägen och sen säger att det inte var meningen eller ber om ursäkt. Det kan ju vara så att deras samvete hunnit i kapp dem och de så där i efterhand kan ångra sig, över det de gjort vilket ju är bra. Det finns dem som när de blivit avslöjade hasplar ur sig en replik som ”ja, men förlåt då”, och då är väl frågan hur mycket avsikt det ligger bakom det förlåtet. Eller om detta endast är ett sätt för att skydda sig själv för att slippa ta ansvar över det man gjort. Varje gång vi ber om ursäkt för något vi gjort, eller kanske inte gjort, lägger vi ju förhoppningsvis in en avsikt i det och i avsikten även en lärdom av att inte låta detta hända igen.
Men lika viktigt det är för dem som utsatt andra för otrevligheter och att få bli förlåtna för sin ”klumpighet”, är det väldigt viktigt för den som varit utsatt att få lov att förlåta och det är där svårigheten många gånger kommer in. På samma sätt som det är viktigt att lägga in en avsikt när vi ber om ursäkt, är det även viktigt för den som ska förlåta, att lägga in en avsikt i det. Vad är det vi förlåter? Vad betyder denna förlåtelse? Kan jag låta bli att dra upp det som hänt gång efter gång? Kan jag låta bli att i mitt inre älta det som hänt?
Om vi inte kan förlåta det som hänt, lever en del av oss fortfarande kvar i det som hände. Vi har inte utvecklats eller kommit någonstans utan sitter fast i någon sorts kvicksandsliknande situation.
Om man har fruktansvärt svårt för att förlåta en situation kan man ju försöka att separera saken/händelsen från personen och se om det då kan bli lättare. Man kan förlåta personen sin klumpighet även om händelsen i sig kan kännas oförlåtlig. För det är ju viktigt för oss alla att vi får någon sorts avslut så att vi kan gå vidare i våra liv.
Det finns vissa människor som tror att det endast är de svaga, de ensamma, de som inte vågar hävda sin åsikt som förlåter, för de är så rädda att hamna utanför. Men att förlåta är något endast de starka människorna klarar av att göra. De som klarar av att släppa det som skett och ta nya tag, dock med vetskapen om att man inte skall utsätta sig själv för en liknande situation igen, må hända.
Frågan är hur vi använder oss av det lilla stora ordet FÖRLÅT. Förlåter du människor men sedan samtidigt dra upp det som skett gång eter gång. Har du blivit förlåten men samtidigt någon som oavbrutet påminner dig om det du gjort. Kan man förlåta allt? Att förlåta någon, innebär det att man måste umgås med den personen igen?
(Källa:Häxriket i Norden på Facebook och haxriket.se)
Jag har tagit till mig ett citat från Dr. Randy Pausch om de tre delarna i att säga förlåt.
- Im sorry
- It was my fault
- How can I make it right
(lite yxigt översatt,)
- Förlåt
- Det var mitt fel
- Vad kan jag göra för att ställa saker till rätta igen
klipp från hans sista föreläsning innan han dog (lite väl amerikansk för min smak men han säger bland annat detta om att be om ursäkt)
- Tillräckligt bra är perfekt! -
Jag kan tyvärr inte förlåta om en människa håller på att dra upp sakerna igen trots att vi pratat om det och jag sagt förlåt och den andra säger att det är bra. När man säger förlåt tycker jag att sakerna som man har bett om förlåtelse för ska vara utagerade, man ska inte dra upp det igen, då har ju den andre personen inte förlåtit. Jag önskar jag kunde vara mer storsint, men så tycker jag i alla fall.
#2 jag förstår precis hur du menar.
Det känns som om den personen inte riktigt har förlåtit i alla fall.
det är svårt att be om förlåtelse, och det kan vara svårt att ge förlåtelse…
- Tillräckligt bra är perfekt! -
Jag kan säga förlåt, för att jag verkligen är ledsen, om jag sårat eller gjort någon person arg.
Jag menar det verkligen när jag säge förlåt.
Men sedan kan det hända att jag gör om samma misstag igen, beroende på vad det är, beroende på att jag inte ser själv, vad som går snett….
Som tur vad, är inte detta i alla fall…men i forumsammanhang, händer det då och då :P *blink blink*
Jag kan förlåta en del saker, andra saker kan jag inte. en del får en chans till, andra får ingen.
Men om någon ber om ursäkt och sedan gör det igen så är det slut.
IRL har jag alltid svårt att förlåta. Nätet är det lite lättare över för det är inte samma verklighet.
Jag själv har inga svårigheter att be omursäkt om jag tycker jag gjort fel. Problemet där är kanske att jag inte ofta ser att jag gjort fel ;)
Ber aldrig om ursäkt om jag inte verkligen menar det.
Frågan är inte om jag kan förlåta utan när. vissa saker kan ta lite längre tid att förlåta.
Jag strävar alltid efter att hitta något sätt att kunna känna förlåtelse inom mej. Det är bara sej själv man skadar av att inte kunna förlåta någon. All förlåtelse bottnar i att kunna förlåta sej själv,det spelar ingen roll om det är sej själv eller någon annan person det gäller.
~ mayolica ~
Japp sån är jag med, när.
Jag menar givetvis inte att man ska acceptera allt folk gör och tillåta sej att bli respektlöst behandlad, det är lika viktigt att säga ifrån och göra något åt saken som att förlåta.
Det är nog en förutsättning för att kunna förlåta ? går man omkring och känner sej kränkt , trycker ner arga o ledsna känslor så har jag svårt att tänka mej att samtidigt kunna förlåta och verkligen känna förlåtelse.
Finner man sej i allt och låter sej bli behandlad respektlöst, utan att göra något åt saken betyder att man behandlar sej själv respektlöst. Behandlar man sej själv respektlöst kommer även andra göra det,eftersom man då visar omgivningen att man inte är värd att visas respekt.
~ mayolica ~
Precis så Mayolica.
Om jag blir behandlad på ett sätt som sårar mig så inte ber jag om ursäkt till den människan. Det sker inte. Om en människa inte kan ge mig respekt så får den ingen tillbaka.
Detta retar säkert folk men gissa hur jag känner det.
Sen har jag svårt att be om förlåtelse till någon om deras beteende inte har ändrats. Ok jag kan ha kläckt ur mig något diplomatiskt (not) men om dom reagerar på det och kräver en ursäkt för det så nej, jag gör det inte. Om det inte finns bevis på att personen ifråga kommer att göra en helomvändning så finns det ingen anledning att förlåta denne.
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
Bra sagt #8 och #9 :-)
Intressanta tankar och idéer. Man får fundera över vad FÖRLÅT betyder för en själv, när man säger det till andra och hur man förlåter andra…
Jag säger det när jag menar det - när jag gjort något som jag inte förstod kunde såra eller göra illa.
Ibland får man säga istället: Ledsen att du blev sårad men jag måste göra så här ändå.
Det är mer jobbigt än att säga förlåt…
Själv förlåter jag när jag tror att personen inte kommer att upprepa beteendet, eller säger så: "Det är OK att du säger förlåt, men gör du det igen så blir min reaktion annorlunda."
Man kan höra förlåt 100 gånger…men om man inte förstår vad man gjort fel, då spelar ordet ingen roll.
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Men du Jennix jag vet med mig, att jag var medvetet dum mot dig vid något tillfälle. Det ångrar jag väldigt mycket, och vill inte någonsin göra om någotmer.
- Kan du förlåta mig för det? Jag tycker ju så bra om dig, och ville inte på något sätt såra dig då och inte nu och aldrig mer. Men det gick upp för mig alldeles försent, att du tog illa vid dig.
Och detta hade jag minst av allt önskat.
Så: förlåt…!?
#12 Oj, wow. Jag hade inte väntat mig en ursäkt. Trodde du inte tyckte det var nåt problem att jag blev ledsen…och har nog inte alls trott att du gillat mig.
Ja, jag förlåter dig, för det verkar som att du menar det. Snällt att du berättade detta nu. Det känns lite bättre då. 
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Varulv!!!!!! *krama om *
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
#13 #14 
Naaaw på er
Hej Varulv 
Välkommen tillbaka
Tack kära aspie!
Kaktuz: Glömde att säga att din trådstart är väldigt intressant och du har intressanta tankar som inspirerar.
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Bra tråd! :-) Och mycket bra tankar!!! (Och så måste jag ju också få säga att det är skönt att du är tillbaka, Varulv, du behövs här som nå'n sa, tror det var Emo, i en annan tråd.) :-D
Tack snälla Star68!
#19 
Oh tack
Så klart Varulv behövs!
Starta ny diskussion