Läst bok
Jag har nyss läst:
Cederholm, C. (2007). Dunderbar. Borås: Recito.
Det roliga var, att just när jag hade läst ut boken, och skulle gå hit till datorn och skriva denna recension, så började ett tv-program, som min sambo uppmärksammade mig på. Det handlade om Williams syndrom. Jag åsåg bara de första minuterna för jag tyckte inte att det gav mig så mycket, men fick i alla fall klart för mig vad bemälda syndrom innebär. Det innebär en utpräglat social och optimistisk läggning tillika fullständig oräddhet inför öppenhet och frispråkighet med främlingar.
Jamen det är ju precis den personen som skildras i boken! tänkte jag då.
Boken är en självbiografi och beskriver personens uppväxt där svårartad mobbing skildras utan egentlig bitterhet men med en teoretisk insikt om hur mycket mobbingen förstörde för densamme.
Sedan får läsaren en inblick i personens vardag, med glädjeämnen, svårigheter "rycka på axlarna" åt motgångarna, humor, skämt och trevligt umgänge med trots allt rätt många goda vänner. "Jag älskar dig Pernille!" (hustrun) är ett stående avslut på många av de korta kapitlen.
Jag får väldigt klart för mig vilken personlighetstyp som boken handlar om. Det är, som jag faktiskt i andra sammanhang har påtalat, en utpräglad Sz4-typ. Det vill säga en kontaktsökande natur, vars stora mål i livet är "att ha trevligt" med medmänniskorna.
Jag kan inte låta bli att föra tankarna till John Steinbecks böcker, vilka också skildrar denna aspekt av mänsklighet, som jag ser det. Också Steinbecks figurer blir särlingar, vilka ofta hamnar vid sidan av samhället, men finner en social gemenskap med någon grupp likasinnade.
Liksom Steinbeck vill Cederholm visa på den problematik som följer av den utpräglat kontaktsökande personlighetstypen - men samtidigt visa fram de kvaliteter med densamma, som ingen av författarna önskar sig vara utan.
Båda författarna skildrar utan pekpinnar, utan moraliserande, vilket jag upplever som starkt.
Helhetsbedömningen av "Dunderbar" blir, att det är en bok som - ytligt betraktat - är en samling i regel rätt lustfyllda anekdoter utan djupare innebörd. Men som helhet betraktad, med hela innehållet sammantaget, ger en djupare inblick i ett existentiellt livsöde.
Ojdå!
Att få sin bok jämförd med Steinbeck är stort, måste vara en riktigt bra bok då. :)
Steinbeck är för övrigt en av mina favoritförfattare, läst de flesta av hans böcker och älskar hans förmåga att beskriva karaktären. Aldrig läst en författare som är så pass duktig på det som honom, man lär verkligen känna karaktärerna på djupet och kan se dom framför sig.
Hans språk är fantastiskt och man njuter sig igenom böckerna. Öster om Eden är ett mästerverk.
Så lyckas man skriva så pass bra att man nämns i samma sammanhang som Steinbeck är det imponerande!
#2 Nja - förstör nu inte värdet av denna jämförelse, Zaphix! Om du läser vad jag skrev lite noggrannare, så förstår du nog att det inte är den stilistiska förmågan jag jämför med. Där är givetvis Steinbeck oöverträffad, och av de allra flesta andra världsberömda författare dessutom.
Har åxå beställt boken:) ska bli spännande..just nu försöker ja läsa ut 12 minuter med Paulo Coelho, mycket vacker:)
#2: Då greppar jag det, kände att det var en vågad jämförelse. :)
#3: Åh, Paulo Coelho är även han en av mina favoriter, har alla hans böcker hemma och läst flera av dom två gånger.
Lite pinsmat tycker jag dock att det är att älska Coelho, han är inte en mästare på att skriva och han är väldigt mainstream. Hans syfte med böckerna känns kvasifilosofiskt.. Men ändå blir jag totalt fast i hans böcker.
"Veronika bestämmer sig för att dö", "Djävulen och fröken Prym". "Zahiren" och "Vid floder Piedra satte jag mig ned och grät" är fantastiska av någon anledning.. Jag blir så upplyst av dom, pinsamt nog.
Förslåt och jag förstör tråden, tar minsta lilla chans jag kan att diskutera favoritförfattare. :)
#4 Trevligt ämne i sig, att diskutera favoritförfattare! - Kan du inte skapa en tråd därom!? 
Jo, men imorrn. Kan inte skriva nåt vettigt nu, ätit för mycket mediciner. Dumt att skriva då.. Får väl hoppas jag pallar detta så jag ksn skriva imorrn.. Vorr surt annars. Men säger väl godnstt nu så hopps vi på en morgondag.
#6 Jomen absolut, Zaphix! Menade ingalunda att stressa dig, utan bara att det var en god idé som du indirekt lade fram: en tråd där man diskuterar böcker (eller flera trådar - en för varje bok, eller kanske författare, eller eventuellt ett visst ämne och de böcker som finns skrivna inom den genren, eller nåt…)
Ja ha en god natt! Även jag ska gå och lägga mig nu (klart det blir en morgondag!). 
Det var riktigt trevligt att läsa din tanke och åsikt om min bok.
Nu vet inte jag om det här med kontaktsökande-personlighetstypen, är något som växer bort.
Men jag märker själv, hur mitt behov att synas har minskat i takt med att jag tycker mer och mer om mig själv.
Så jag vet inte om din OCD-analys av mig, stämmer helt.
Om man kan växa från sina OCD-problem, eller lära sig att hantera dem, så kan din analys stämma in mycket väl.
Men…..det var skoj att läsa vad du tycker om min bok.
Tack Herr Dunderbar för din "recensions-recension"!
Nej jag är inte hundra på analysen. Det kan mycket väl vara så, att din egen analys (av en uppmärksamhetssökande drivkraft) kan äga bärkraft.
Nu är det väl så att, vilkendera diagnos som kan vara den mest sanna, så handlar det ingalunda om att "få det att växa bort". Denna typen av personlighetsanalys pekar bara på åt vilket håll karaktären lutar. Och en karaktär, den föds och dör man med - ingenting att göra någonting åt, och det ska man förresten inte heller göra någonting åt!
Nej sin karaktär den ska man bejaka och vara glad för. Den utgör en grund från vilken man kan utvecklas i en viss riktning som människa.

Herr Dunderbar
Hur gick det till när du skulle få den utgedd av ett förlag?
Var det en lång process?
Hur valde du vilket förlag du skulle fråga om de ville ge ut den?
Har ett bokprojekt jag planerar att ro i hamn i framtiden, även en diktsamling som håller på att formas och är nyfiken på hur man går tillväga för att få någon att vilja ge ut den.