Kvar är lilla Texas. Som inte är så liten längre. Har ju vuxit om Alaska med hästlängder.

Han sörjer, är rädd, förvirrad, äter inte…

Min stackars lille älskade vän!

(OBS, gammal bild)

Så hemskt när djuren dör, men ännu värre är det att se dom sörja..

Lider med dig!

Tack Zaphix, för dina ord.

Jag står här i valet och kvalet. Min mamms första ord när jag ringde gråtande och berättade. Då åker vi på torsdag och köper en ny.

Hur *** kan man säga så??

Visst jag förstår ju.

Texas behöver en kompis men jag är inte redo ännu känner jag…

Vilket dilemma!

#3: Han behöver en kompis oavsett om du känner dig redo eller inte, tyvärr är det väl så. Tycker du ska följa med din mamma och göra det då.

Jag fick avliva min gerbil i våras när den sista av hans syskon dog, var ingen mening att skaffa en kompis till honom då han var så gammal. Jag hade ingen riktig relation till gerbilerna, men var tufft att ta beslutet att avliva ändå fast jag visste att det var rätt.

Så även om det är tufft, köp en ny för hans skull så han slipper leva ensam längre än nödvändigt.

Stackars stackars Höstlegenden och Texas!

Alaska påminner mig om Snövit, min styvdotters guldhamster, som var lika fin och vit som Alaska. Snövit begravdes under en alm på landet och där ligger hon än. Styvdottern återvände många gånger dit och la fina stenar etc bredvid det lilla träkorset hon också hade satt upp.

Almsjukan for som en farsot över tomten relativt nyligen, och i våras lät jag såga ner sex almar som stod kala och spöklika. Men just den almen som Snövit ligger under, den är fortfarande vid liv… (peppar peppar…)

Åååå Hemskt hemskt. Enda nackdelen med djur är att de är så fruktans värt när de dör..

O speciellt om de är unga o man hittar dem så. Kommer ihåg när min förra kanin blev hastigt dålig. På väg till vet dog han i mina armar o jag skrek o grät på gården..

Skickar tröst o styrke kramar i massor..

Höstlegenden, jag känner med dig.

Hemskt när man mister dem.

Känner verkligen med dig Höstlegenden  Det är en av de värsta saker som finns när ens älskade djur går vidare. Det tar sån tid att komma till ro och lära sig leva med sorgen. Saknar min ena vovve som gick bort i november så oerhört mycket

Varulv, vilken fin historia om lilla Snövit 

Usch vad hemskt, jag sörjer med dig Höstlegenden! Vet själv av egen erfarenhet hur hemskt det är att förlora ett älskat djur plötsligt 

Skickar massa styrkekramar till dig och ditt marsvin som är kvar.

Förstår alltför väl hur du känner och jag beklagar att du måste gå igenom det.

Och du Höstlegenden, även du har rätt att visa dig "svag" även om det är lite turbulens på sajten just nu.

Styrka är inte alltid att visa sig stark, det kan även vara att våga visa sig svag.

Jag beklagar sorgen 

vet själv att det gör så ont att förlora ett djur…

angående sajten gör ditt bästa helt enkelt och om du inte orkar ta en paus du är väl inte den enda som sköter sajten eller? 

Hemskt tråkigt att du förlorat din lille vän - strykekramar till dig!!!

Har du någon aning om varför han dog? Jag säger inte att du gjort något fel, absolut inte, utan jag undrar bara vad som kan ha fått ett 10-månaders marsvin att lägga sig ner och dö.

Om du inte begravt honom än, så finns möjligheten att ta honom till en veterinär och få en nekropsi (typ som obduktion, fast på djur) gjord. Jag vågar inte säga hur mycket det skulle kosta, men kanske skulle det hjälpa dig om du fick ett konkret svar på varför han dog?

Min bästa vän förlorade sin 8-månaders majsorm för några veckor sedan, som i likhet med din Alaska bara krupit in i sitt hus och dött. Amanda (min kompis) fick en nekropsi gjord och fick veta att ormen dog av blodförgiftning. Hur den fått det vet ingen.

Djur är så stoiska, de vill absolut inte visa att de är sjuka eller mår dåligt. De döljer smärta oerhört väl och kan förbli välfungerande tills ögonblicket då kroppen helt enkelt inte orkar mer.

Jag förstår din smärta. Att förlora ett husdjur är som att förlora en del av sig själv.

Tack för alla stöttande ord!

Henrika - Jag har inte begravt honom ännu. Jag vet inte Henrika. Jag är rädd för att jag börjar klandra mig själv om jag får veta vad han dog av. Tänk om det var någonting som jag kunde förhindra - hemska tanke! Att vara orsaken till någons död, nä, då skulle inte jga klara av att leva.

Mamma trodde det var hjärtat eller en hjärnblödning eller någonting eftersom att han var pigg vid 1 på natten…

Är jag egoistisk om jag säger nej till det rådet och istället försöker gå vidare. Har lite planer att ringa och höra efter kompis till Texas.

#14 du är absolut inte egoistisk oavsett om du väljer obduktion eller ej, du ska göra det som känns bäst för dig!

#14 Jag förstår hur du tänker, absolut - skulle det vara något som du kunnat förhindra, så skulle det kännas ännu jobbigare sen. Du avgör naturligtvis själv hur du vill fortsätta.

Dock måste jag fråga… finns minsta misstanke om att det skulle kunna vara något smittsamt som ev. kan ha spritt sig till andra djur (främst burkompisen jag tänker på då).

Nje, han är/var så fin i kroppen. Såg inte ut att må dåligt alls. Fin päls, fina pigga ögon, pratig, pigg, fin i munnen, fin i könet osv.

Han såg inte ens död ut, det såg ut som om han låg och sov… Men han kom inte när jag sa gomorron till pojkarna…

Texas har faktiskt börjat äta igen. Slukat hö och även en bit paprika och lite äpple.

Det där är anledningen till att jag inte har några djur - hur handskas man med deras död? Jag lider med dig.

Nää, lilla grisen… :-( Jag har själv marsvin, så jag vet hur det känns. Huga.

Åh Kram och styrka, så tufft sånt där.

Men jag håller med om att du borde inte behöva känna att du måste vara stark för/åt oss, du har precis lika mycket rätt och behov (även om du gömmer det) som oss andra!

Fina du, måtte det bli ljusare framöver för dig nu.

Stackars dig!

Jag blev dock väldigt lättad när du sa att han börjat äta igen, när ett marsvin slutar äta går det ganska snabbt. Jag blev alldeles kall av skräck att du skulle förlora den andra också, så lättad att faran är över!

Att förlora ett älskat djur gör ont, men att hitta någon man trodde var pigg och frisk liggande död är rent hemskt.

Jag känner med dig och hoppas att du har någon som du kan sörja hos som förstår att det gör ont, även fast det "bara" var ett marsvin.

Du är väldigt viktig för oss och ditt välbefinnande går alltid först.

Jag känner med dig, vet vilken mardröm det är, hände mej något liknande innan jul, och det var fruktansvärt!!! Tänker fortfarande på min lille vän som nu har en egen liten viloplats i vår trädgård, han kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta. Man sörjer ett älskat djur lika mycket som en människa, de blir ju familjemedlemmar, så … jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde skicka dej styrka just nu. Du finns i mina tankar Höstlegenden.

Så tragiskt och hemskt , förstår att du blev chockad och förtvivlad. Är ledsen för din skull och beklagar sorgen

Miste dotterns undulat igår.. Och den andra som är kvar prata för fullt med ja.. ingen.. Man lider.. Så jäkla trist när de sker..

Kaktuz, alltid tråkigt när ett älskat husdjur går bort.

Känner med dig och din dotter.

Känner med alla som mister ett djur, ja klart människor med, men jag är mer åt djurhållet i sorg..

Krama alla som mist!

Emo, tack 

Beklagar förlusten Kaktuz Kram

Tack för alla vänliga ord och att ni förstår hur hemskt det känns!

Kaktuz, jag vet hur det känns. *tröste-kramar*

Kaktuz.. Skickar tröst o styrkekar i massor till dig o dottern oxå..

Kaktuz jag upplevde exakt samma sak förra sommaren… men nu sitter en liten omplacering hos mig, handträning är en lång och jobbig väg men hon har inte blivit hanterad på sina 3 år.

Jag förstår exakt för Pookie dog mitt kramför mig…