Det låter lite jobbigt det där. Men har inte vart med om det själv :)

Ja det där känner jag så väl igen! Jag kan presentera person A för person B och sen komma på att de ju träffats flera gånger innan eller så.

Jag kan bli osäker "var det verkligen hon som var gift med honom eller var hon gift med någon annan? Hur var det nu?" och så.

Det är inte bara med personer. T.ex. en gång på arbetsträningen så skulle jag gå till kapprummet, som alltid står öppet. Men så var dörren stängd, då blev jag helt förvirrad och undrade om jag bara inbillat mig att kapprummet brukade vara där, vågade inte öppna dörren och se efter för tänk om det var nåt rum man inte fick gå in i. (Så jag frågade och det visade sig att en snubbe bytte om där inne fastän han egentligen borde byta om på toaletten).

Om man minns saker eller inte om människor beror nog mycket på hur pass intresserad man är av just vederbörande. Jag kan känna igen mig i det TS beskriver vad gäller vissa bekanta man möter, där man måste tänka efter så det knakar om deras förhållanden: "Hur är det nu igen, hade A just gift sig - eller blandar jag ihop A med B här…? " Osv!

Att drömma superrealistiskt om andra människor (som man känner), det är en förmåga som jag har även. Så sent som i natt drömde jag faktiskt om en viss person som jag känner, och det var lika verkligt som "i verkligheten". Men jag blandar sällan ihop dröm med verklighet!

#3 Det där med intresset stämmer ju till viss del. Men jag är så virrig ibland att jag blandar ihop saker om de jag bryr mig mycket om också.

T.ex. så var jag i kyrkan då min mans brors nya barn skulle välsignas. Jag tittade några rader fram där min mans bror satt brevid sin fru (jag känner båda två och bryr mig väldigt mycket om dem), och brevid honom satt hans pappa (min svärfar) och brevid henne satt hans mamma (min svärmor). Jag kom på mig själv med att tänka att det måste vara hans pappa och hennes mamma, och börja fundera på hur familjen hängde ihop. Fast detta är ett konsitgt exempel för jag vet ju mycket väl hur det hänger ihop. Kanske var det bara stress som förvirrade min hjärna tillfälligt.

Låter åtminstone ett uns oroväckande…

Men iofs är det inte helt lätt det där med familjeförhållanden och hur olika individer är knutna till varandra…! För mig talar sånt ibland på ett naturligt sätt men inte alltid. I vissa fall kan jag ha väldigt svårt för att begripa hur exempelvis jag själv är släkt med min morbrors syssling på farmödernet eller nåntingen ditåt…

Ja, ibland skrämmer jag mig själv…

"I vissa fall kan jag ha väldigt svårt för att begripa hur exempelvis jag själv är släkt med min morbrors syssling på farmödernet eller nåntingen ditå"

Va? 

Jag menade bara att "normala" släktförhållanden har jag inga problem med att så att säga föreställa mig för mitt inre: jag vet väldigt väl vem som är min mor; vem som är min far; jag håller reda på vilka som är mina syskon; och farmor - farfar - mormor - morfar med; jämte morbröder - mostrar - farbröder - fastrar; och deras barn alltså mina kusiner. Men sedan tar det i regel rättså stopp.

Jaha då förstår jag :) Men det är nog rätt normalt. Du ska vara glad att du inte är ingift i en familj jag känner. Låt oss kalla den familj "Z". En kvinna från "Z" är gift med en man ifrån familj "X" och en bror till henne är gift med en kvinna från "X". Deras barn är dubbelkusiner. De två kvinnorna har bytt efternamn med varandra kan man säga. För att göra det ännu krångligare så har två systrar ifrån familj "X" gift sig med två bröder ifrån familj "Y". Sen har farmorn från familj "X" gift om sig med morbrorn i familj "X". Snacka om komplicerat. Hängde ni med? 

Men alltså, angående den där gången jag undrade om min svärmor var mamma till min svägerska, det var nog bara någon tillfällig stressförvirring.

Tvi för den lede!

Tur man slipper slikt!

Tja, tillfälliga stressförvirringar kan ofta ställa till det rejält för en…!

Ännu en av mina trådar som svävar ut

Jag har lärt mig att aldrig kommentera magar eller möjliga graviditeter, kan bli såååå fel :P