Tar så lång tid
Hej igen :)
Var ett tag sen jag skrev hit. Som ni vet har jag börjat inleda ett förhållande med en kille som har diagnosen ADD. Vi har strulat i cirka två år Men han är rädd för att göra bort sig och han skäms för att han inte kan hantera sig själv. Därför kan vi aldrig gå över tröskeln o komma vidare till en allvarlig o seriös realtion.
I bland hör vi av varann nästan varje dag via msn och i telefon. Och för två veckoer sen tog han intiativ till att ses. Kan inlägga att vi träffats cirka 6 gånger under två år.
Han visar ju tydligt attt han tycker om mig men har svårt för att visa känslor o säga att han tycker om mig. Men han har ju hållt sig kvar lika länge som mig o inte dragit sig ur. Måste ju tyda på att det vi har är nåt speciellt.
Han har oxå sagt att det kommer att ta lång tid innan vi kan bli tillsammans på allvar. jag har förklarat att jag aldrig har kännt så här för någon förr o är berädd att vänta så länge som krävs. Men i bland säger han att jag inte kommer att orka med honom. Han har dagar som han drar sig undan o vill bara va för sig själv o vill inte hitta på nåt. Kan erkänna att jag kan känna mig ensam o utanför under dessa tider för då svarar han inte på mina sms eller i telefon.
Men för mig behöver han inte skämmas ör att han har sina dagar. Är man tillsammans så räcker det ju att man ses o finns i varndras närhet. Man måste inte hitta på nåt speciellt, räcker med att man finns i varandras närhet. När energi o lust finns så kan man ju göra det man är intressarde av att göra tillsammans. Man är ju tilsammans för att man vill tillbringa många år i hop, så tid finns det ju allt :).
Vad ska jag göra för att bryta detta problem o förstå att jag verkligen respekterar o älskar honom som han är. Blir galen av att gå och fundera o älta hela tiden. Tacksam för svar.
Kram :)
Skulle bli jätte glad om någon kunde ge mig ett litet råd,kanske nån som känner igen sig själv :)
Berätta för honom vad du känner, sedan kan du inte göra så mycket mer. Vill ha dra sig undan får du nog acceptera det, svårt att ändra på en annan människa.
Han verkar ju inte vilja vara nära dig när han inte mår bra, och det är helt okej, man hanterar saker på olika sätt.
Han känner nog inte att han orkar med att umgås eller prata med folk när han mår dåligt, och även det är helt okej, vilket du får acceptera.
Jag är sån som drar mig undan när jag mår dåligt, orkar inte umgås med folk då och har ingen lust till det heller utan behöver vara ensam. Även att bara umgås med någon utan att göra något är för jobbigt, men framför allt är det inget jag vill göra då.
Verkar som att du inte riktigt vill acceptera honom som den person han är, vilket du bör göra om ni någonsin ska kunna få ett vettigt förhållande.
Känns som att du är mogen för ett seriöst förhållande vilket han inte verkar vara. Så antingen går du acceptera det och låta det ta den tid det tar, eller så får du släppa honom och gå vidare.
Jag uppskattar verkligen ditt raka och uppriktiga svar. Men har ändå svårt att förstå att om man mår dåligt så vill man ju ha den man tycker om nära. I alla fall är jag sån.Man tycker ju även om den människan om den är ledsen eller glad o arg. Det kallar jag äkta kärlek. Men självklart acceterar jag honom o låter honom va när han drar sig undan. Kan oxå tillägga att jag låter honom oftast höra av sig först, vill inte pressa honom.
Alltså nej, i alla fall jag ville inte ha min ex-sambo i närheten när jag mådde kasst. Ville vara ifred, även om jag älskade honom väldigt mycket.
Handlar inte om att tycka om eller inte, utan det handlar om att man helt enkelt har ett behov av ensamtid.
Lägg ingen värdering i det, utan ta beteendet för vad det är. Handlar inte om dig.
#5: Då hade ditt liv varit perfekt, och det är ju lite tråkigt, så jag skippar det där med att flytta in. ;)
![[Varulv]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#6 Sakta i backarna nu, Zaphix! 
Nog för att jag jobbar längsiktigt på att ge dig inviter, men det har inte varit min intention alls, att börja med det redan nu…!
#7: Jaha, ojdå. Jag som trodde du äntligen gav mig en invit.. Äsch då!
;)
#8 Meh! 
Du nobbade juh!!! 
#9: Man måste ju spela oåtkomlig, trodde män gillade jakten.. ;)
Ska nog sluta kapa tråden nu. :)
Ja jag förstår hur ni menar :) kan tillägga att jag inte är på min kille som ett plåster o låter honom alltid va ifred när han behöver det. Dessutom menade jag inte att man måste träffas 24 timmar om dygnet heller. Men har man varit förstående o empatisk i nästan 2år och killen säger att han vill detsamma som mig så undrar man ju då hur man ska komma vidare o bygga upp nåt fint. Men man kan ju inte bygga upp ett förhållande på msn o telefon, dessutom inte träffas 6 gånger per år. Måste ju flyta på. Men ja jag kan vänta på denna kille så länge som det krävs. Men man känner ju i bland som man hade en skruv lös som sitter kvar. Men man hittar bara sitt livs kärlek en gång i livet :)
#11 Nej, fyra gånger!
Åtminstone enligt författaren Lars Gustavsson, som i något sammanhang har hävdat, att det för varje människa finns fyra stora kärlekar.
Starta ny diskussion