Aspie och kannibali
Återkommer till detta ämne då och då, för jag kan inte släppa det riktigt.
Förut när vi älskade, min sambo och jag, klagade hon på att det gjorde så ont. Ont vad? Att jag bet henne! I all kärvänlighet gubevars, men ändå. Själv förblev jag otillfredsställd med detta "milda" bitande. Hade jag fått agera som jag innerst inne önskade, så hade jag nog ätit upp henne…
Därav min tanke om kannibali. Tänk om det är så, att vi aspergare egentligen är kannibaler!
Vad tror ni andra aspergare? 


Hahaha nä det tror jag inte
Men däremot hade jag en egenhet eller vad man ska säga att jag gillade att bita min partner. Jag försökte att inte bita för hårt men det gjorde visst ont ibland. Även om jag bet "löst" så hade jag en inre vilja av att bita riktigt hårt så det gick igenom hud och kött. Gjorde det på mig själv en gång
Sån är/var jag.. läskiga aspie 
Jamen kära aspie - det är ju precis så jag försöker beskriva mig själv ju! 
Då kan det kanske vara en asperger-egenskap i alla fall (ty vi är redan två - av olika kön, dessutom…)!


Hihi, ni kanske egentligen är vampyrer? 
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Hehe, nä, har nog aldrig fått tanken på att äta upp någon, hur mycket jag än tycker om kött. Människokött har jag aldrig testat men det är inget som lockar.
Katter ger ju gärna kärleksbett; du kanske är en katt, Varulv? 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
#2 Vi är väl lika där då Varulv
Tänk om vi skulle springa omkring och bita folk. Det hade vart lyckat. Tvångströjan fram omgående och spärra in oss
Eller som Höstlegenden säger om katter. Jag har faktiskt haft den tanken ibland att jag känner mig som ett djur och att det kanske är därför jag kommer så bra överens med djur. Haha ja tankarna har malt mycket i min skalle
Hahah huuuu nej inte jag 
#3 Ja, rättså tänkvärt egentligen, AnneN! Har faktiskt (hur underligt det än låter) inte tänkt i de banorna förut. Men det ligger någonting i det, helt klart…! (Eller tänk om vi är varulvar…!
).
#4 Tja, vem vet! Höstlegenden…
Vi har ju en katt. Tänk, om jag vid nåt tillfällle fick ett kattbett (utan att veta om det) och därmed "förgiftades" till att bli en katt…
.
#5 Jo men man kan föreställa sig hur det skulle förlöpa sig, utifall du och jag idkade älskog, aspie…!
- vi skulle förmodligen bita ihjäl varandra! 


#0-1 Jag är likadan, om man vill kalla det kärleksbett eller inte vette sjutton. Fick lite åthutningar av exet - men vadå, jag uppskattade det ju? Jag tyckte minsann att han kunde sluta vara så kinkig. 
Kanske ska tilläggas att jag dessutom är vegetarian, så det är definitivt inte kött jag är ute efter så. 
Vänliga hälsningar
Jenny, sajtvärd på Agility iFokus
Driver även bloggen Hundtokiga
vilken fråga , bara Varulv som kommer på sådana saker
. Du har varit saknad, bara vanliga bokstavstrådar så långt ögat når 
Men bitas? Vet inte, eller kanske… har ingen karl just nu men gillar bita mina syskonbarn på armarna eller axlar. Och dottern när hon var yngre och inte kunde slå lika hårt hehehehe
#8, 9
Jomen där ser man! 
Varför inte fastslå det som en sanning då, att vi aspergare är lite bitska av oss…! 
Kannibal i sexlivet ? Mja.. men då krävs de ändå att man få tag i köttet helt för att räkna så
Bitas, de ha jag alltid gjort, sen barnben.. skadas jag och blöder, kan jah inte låta bli och rena det med tungan, är jag vampyr då 

#7 Varulv, hahaha ja hemska tanke. Vi hade nog fått åka in till akuten för att plåstras om
#11 Tja… vet inte riktigt om det räknas som vampyr-beteende om man "bara" konsumerar sitt eget blod… 

#12 Ja - i bästa fall…! 

Apropå allt och inget så finns det visst en metod som ibland tillämpas vid födslar, där modern i samband med efterbörden äter upp moderkakan… Många djur gör ju så, och beteendet anses stärka bandet mellan mor och barn… 
#13 Men fy så äckligt
Du menar väl inte att det finns kvinnor som gör det?
Jo, tydligen. Min styvdotter visade mig bilder på det i sin iPhone häromdagen. Hon visste om att det finns någon filosofi om sådant - på framväxt, tydligen… (och hon jobbar på sjukhus, så hon borde ju veta…).
Man måste nog vara väldigt säker på sin sak och att man gör rätt för att kunna äta upp sin egen moderkaka. Vidrigt och osmakligt, men ack så imponerande och starkt!
#15 Åh fy farao så äckligt. Men starkt gjort som Zaphix skrev.
Bläääääääääääääää 
Kom och tänka på att jag gillar att nypas oxå, förutom bitningen. kanske att det är ett (konstigt) sätt att visa känslor? As-personer ska ju ha svårt med det.
#18 He he… nypas…
Tja, kan ju vara ett sätt att kommunicera på något asperger-sätt, möjligen… 

#18 Jag har alltid varit sådan som nypt folk, i tid och otid. Mest otid, när jag blivit frustrerad på personen. Är väl betydligt mindre nu dock. Var väl som värst när jag var 6-7 år och spelade fotboll (vilket jag gjorde ytterligare några år). Var i regel inte speciellt snabb, så i springduell brukade jag ordna ett tjuvnyp för att hinna först. 
Vänliga hälsningar
Jenny, sajtvärd på Agility iFokus
Driver även bloggen Hundtokiga
#20 hahahahaha vilket bra knep
. Jag nyps mer av kärlek.