Enligt Socialstyrelsen ska läkarna eftersträva att sjukdomen/diagnosen ska kunna vara klinisk mätbar. Kravet strider mot hur sjukdomsbegreppet inom sjukförsäkringen ser ut. Det är besvären, symtomen som sådana och hur de tar sig uttryck hos individen som är det centrala. Bland annat har tillstånd som oro, sömnsvårigheter, handlingsoförmåga och koncentrationssvårigheter samt smärtor i höfter, ländrygg och symfyser godtagits av Högsta förvaltningsdomstolen som sjukdomstillstånd som berättigar till sjukpenning. Dessa tillstånd har hittills enbart byggt på den försäkrades uppgifter, läkarens bedömning, och inte på klinisk mätbarhet.

Hur mäter man oro kliniskt? Tar blodprov och mäter nivåerna av oroshormonet?

Förstår dig aspie, knappt att jag heller orkade, nåväl får väl läsa flera gånger. Men av det lilla som fastnade blev jag alldeles förskräckt.

Ja det lilla jag läste skrämde mig verkligen. Antar att vi med psykisk sjukdom eller/och NPF kommer att kunna råka väldigt illa ut om jag fattat rätt 

#1 Ja, hur sjutton mäter man oro eller ångest 

"Hoppa tre gånger rakt upp!" *hopp hopp hopp* "Jaha, du kunde hoppa tre gånger, då har du ingen ångest och kan därmed jobba också. Du ska inte tro att du kan fuska på den här mottagningen inte.."

#5 Hahaha den va bra 

Fy fan, samhället blir verkligen hårdare och hårdare mot de som är sjuka och mår dåligt i själen och psyket. Det GÅR ju inte att mäta…eller att bevisa. Finns mycket som inte går att bevisa.

Jag är så glad att jag har fått beviljad hel sjukersättning tillsvidare.

#8 Tillsvidare, betyder det för alltid eller måste ditt ärende provas om?

aspie - För alltid. Tack och lov!

Annars heter det tillfällig sjukersättning.

Här talar ni på ett sätt, men jag tänker på ett annat sätt jag.

I hela mitt arbetsliv har det varit så, att jag har jobbat intensivt någon period, varpå det av en eller annan anledning inte har funkat längre, och jag har behövt halvårsvis för att inte säga helårsvis med återhämtning. (Befinner mig faktiskt i en sådan fas nu - sover sedan februari minst tio timmar per dygn, och gör knappt någonting aktivt per "dagsranson".)

För några år sen blev jag praktiskt taget beviljad halv sjukersättning, men tog i sista stund tillbaks min ansökan eftersom jag ville ge mitt då nya jobb en rejäl chans. Dock upprepades mönstret ännu en gång, och jag vet nu till sist hur illa jag far av ett regelrätt arbete.

Har inget emot att jobba. Vill egentligen inget hellre. Meningen med livet är för mig ett bra jobb som man kan trivas med och gå upp i. Men varje jobb hittills har tärt på mitt "kapital" så till den grad, att jag har behövt minst lika länge som den senaste jobb-perioden till enbart återhämtning.

Jag har nu återansökt om den där halva sjukersättningen. Men har med eftertänksamhetens "kranka blekhet" börjat bli tveksam… - Har jag nämligen råd med det?

Min pensionsålder börjar närma sig, och enligt "de oranga kuvären" så blir min pension minst sagt mager - så mager, att jag inte kommer att kunna leva på den.

När jag har sådana jobb, som jag är utbildad för, så får jag en hyfsad lön. Så hyfsad, att jag kan spara några tusenlappar i månaden - till en framtid som pensionär.

Ni förstår säkert vid det här laget mitt dilemma. - Hur skulle ni råda mig att agera…?

Varuv - Jag kan ärligt säga att jag får ut 11000kr ganska exakt per månad med inkomstberäknad sjukersättning inkl bostadstillägg på en 2:a som kostar 4500kr per månad.

Jag får drygt 3000 kr i bostadstillägg.

http://www.pensionsmyndigheten.se/AktivitetsSjukersattning.html

Man har alltid rätt till en viss del pengar när man pensionerat sig och når man inte upp till normen (som är högre än vid socialbidrag) så får man garantipension plus bostadstillägg.

http://www.pensionsmyndigheten.se/SituationPensionar.html

#12 Du behöver inte avslöja din ekonomi offentligen här, Höstlegenden! Men tack i alla fall!

Kontrollfråga då i så fall: 11 000 före eller efter skatt…?

Bostadstillägg lär jag inte få, då jag är sambo.

Varulv - 11000 efter skatt. Minus 3000 bostadstillägg.

Du får bostadstillägg. Skulle jag bo sambo får jag iaf 1500. Delas på hälften.

Jag förstår ditt dilemma Varulv, men tänk så här: du ska ju hålla ihop till din pensionering oxå. Hur länge klarar ditt psyke att jobba som du gör? En dag kanske du går in i väggen och aldrig kan ta dig därifrån.

Jag har själv halv sjukersättning och dt är jag tacksam för att en person övertalade mig till. Jag tänkte oxå att jag inte har råd.

Och en annan sak, eftersom du kan jobba heltid i säg ett halvt år och sedan behöver återhämta dig i ett halvt år så är du på något sätt redan halvtids sjukskriven? Förstår du vad jag menar? Om man räknar över ett år så blir dina totala arbetstimmar dom samma om du är halvtids sjukskriven som när du jobbar heltid i 6 månader och sedan är heltidssjukskriven i 6 månader.

Och som höstlegenden nämde, man kan få bostadstillägg. Jag har oxå bidrag från AFA.

Ditt mående kommer alltid i första hand

#14 Oki, Höstlegenden! Det låter iaf någorlunda betryggande trots allt…

#15 Tack för dina kloka synpunkter, Joanna76!

Du har i princip rätt i din kalkyl, men dock tjänar jag på att jobba "bipolärt" ändå, strikt ekonomiskt. Och jag har ju hållit ut större delen av mitt arbetsliv - så varför skulle jag inte kunna uthärda ytterligare några år…!?

Men med facit i hand, så inser jag ju att mitt liv inte har inneburit någon större livskvalitet. Så hade jag fått möjligheten att dirigera om redan från början, så hade jag garanterat gjort det. Nu är det alldeles för sent…

Du ser, du jobbar, tjänar pengar men har ingenlivskvalitet. Jaghade likadant, jobbade 8 timmar, kom hem, fixade middag och sedan satt jag på soffan lealös till läggdags. Orkade inte ens hålla på med mina hobbyn. Nu på halvtid så har jag mycket mer ork, pysslar jämt med mina "saker" hemma, orkar vara mamma, träffar familjen osv osv. Allt är mycket enklare nu

Varulv - Inte är det för sent inte. Ta tag i det nu.

Det är klart att ni har rätt, ni båda kloka Johannor! Kram på er för era goda omtankar!

Heter hösten oxå Johanna? 

Jahaaaa då!

Hihihi, det var väl det jag visste  Johannor(eller Joannor) är väldigt kloka hehehe 

Så sant så! Hehe!

Nädå, inte är jag klokare än någon annan.

 Hoppsan! Det kanske jag inte fick säga…!

… Jodå, det tror jag nog… Jo, visst heter hon Johanna; det var hennes nick till och med, innan hon bytte till HL.

(Bara för att jag är övertygad om, att du inte ser detta som en hemlighet, Höstlegenden, yppar jag denna sak…!)

Aaaa se där! Nu smet ni emellan rättså rejält, mina Jo(h)annor!

Nä inte då, Varulv, för det var BusHanna innan jag bytte till Höstlegenden. Därför står det BH här och var i tidigare trådar, men jag tröttnade på att vara ett kvinnligt klädesplagg, så jag bytte till något anonymare.

Fast "BusHanna" det var fint det med, tycker jag - liksom "Höstlegenden".

Nu har vi spårat OT här alldeles för mycket. Haha!

Fortsätter i Zaphix spår: Vadå kliniskt mätbar?

Men jag fick iaf beviljad hel sjukersättning p.g.a. min diagnos, så det är positivt.

#29 man ska gå till psyk helt naken med kallsingar på huvudet sjungandes obscena visor. Det är mätbart

Annars vet jag inte