Packningslistor, packar dagen innan och ställer fram allt jag ska ha med mig innanför ytterdörren så jag inte ska kunna glömma något.

Ser till att vara på buss/tågstationen lång tid i förväg. Ska jag åka med någon så har jag varit klar en timma innan de kommer och bara går och väntar..

Planerar minst tre månader i förväg… Jo om man ska åka tåg och ha djur med sig och få den billigaste biljetten är det 90 dagar innan avresa som gäller. Så fort biljetten är fixad börjar jag finurla på vad jag behöver ha med mig

Planerar planerar och planerar långt i förväg, skriver långa listor som jag kan kryssa av efter ner packning. Går igenom listan flera gånger så jag inte missat något. Och ser alltid till att jag har gott om tid på mig så jag kommer i tid.

Packlistor som kompletteras allt eftersom 1-2 veckor i förväg. Och omskrivning av packlistorna en miljard gånger typ. Mest för att jag gillar att göra listor… :P Och så lista över fika som ska köpas om jag behöver äta nånting på vägen.

Packar kvällen innan, bockar av allting på listan, ställer in larm i handin, kollar packningen en halv miljard gånger så jag verkligen fick med allt och går igenom packlistan en halv miljard gånger ifall jag glömt skriva upp nåt.

Slutligen, åker iväg i god tid så jag får sitta och vänta på tex tåg en halvtimme eller så så jag inte ska missa det.

Jag planerar och gruvar mej veckor innan, men det är ju för att jag har panikångest också, så jag tycker helt enkelt inte om att resa bort, känner mej inte trygg förrän jag är hemma igen.

Ja borta bra men hemma bäst stämmer nog Kristina 

Förr i tiden så förberedde jag mig minutiöst, minst sagt. Åtminstone tre veckor i förväg började liksom "skarpt läge" då det var realism i alla planeringstankar. Gjorde färdigt så gott det gick; såg över kläder etc. och lagade, om det behövdes. Tvättade och strök; vek… Lade fram; kompletteringshandlade; tänkte igenom ännu ettpar varv: behöver jag ta med denna; ska jag kanske medtaga detdär etc.

Med tiden etablerade jag en viss rutin omkring allt sådant. Så nuförtiden beter jag mig mest som, såsom någon beskrev, att jag "rafsar ner" lite kläder i en resväska som jag rafsar fram, strax innan jag ska gå och lägga mig kvällen innan.

Och det där att kunna somna - även om man går och lägger sig osedvanligt tidigt (för att man ska upp osedvanligt tidigt…), det har jag även lärt mig. Ty min kropp har lärts att förstå, att om den inte sover riktigt gott denna natten, så har den igen ett riktigt straff efteråt…

Så jag brukar sova ovanligt gott den där natten innan jag ska ut och resa, för att vakna - utvilad! - trettio sekunder innan väckarklockan ska ringa…

På tal om att packa. När jag ska packa inför en flytt så börjar jag flera veckor innan och gör grovstäd och sånt. Är alldeles för nervös och stressad för att ta allt i sista minuten som en del gör

#8 Det är nog ett väldigt klokt beteende, aspie, tror jag!

Tack Varulv  Trodde det var jag som är hysterisk hahaha 

Packar gärna kvällen innan eller samma dag som jag åker. "Tänk om jag vill ha något som jag packat ned!" :P

Jag brukar gilla listor & planering, och planerar gör jag i tankarna flera veckor innan, men om det är en resa som är mer eller mindre "återkommande" så räcker det oftast att jag tänker igenom de olika situationerna som brukar uppstå (dit jag ska), så packar jag först en eller två dagar innan avresa. (Packar jag för tidigt måste jag kanske ha nå't som ligger i väskan.) Lägger väskan på sängen och börjar systematiskt plocka fram allt som ska med. Fast numer är jag oftast inte så noga då, för jag brukar vanligtvis ändå ändra mig avseende vissa plagg eller val av skor… För att bevara lugnet någorlunda behöver jag GOTT om tid, men det slutar för det mesta med att jag irrar omkring och stressar i sista minuten innan vi ska åka iväg iallafall…fast jag kanske planerat i veckor vad jag ska ha med. :-/. Fast numer känner jag en viss trygghet i att jag vet att när jag väl sitter på tåget/i planet, eller vad det nu är, så brukar jag bli mycket lugnare. Dessutom känner jag mig trygg när jag reser med min sambo. Vi har dessutom blivit ganska vana och rutinerade att resa med Ryanair…och rutiner är ju nå't som är a & o för att känna sig trygg, eller hur? :-) Av nå'n anledning gillar jag dessutom att flyga…fast jag inte har någon som helst kontroll på något när jag sitter i ett plan.

Packningslista måste jag absolut ha! Även en lista för vad jag måste kolla i lägenheten innan jag lämnar den. Tex sladdar som ska dras ut, kolla spis och kyl så de är stängda, kolla att fönsterna är stängda.

Jag känner mig orolig, har mycket ångest och behöver ha sällskap vid packning och lämnandet av lägenheten. Annars kan jag känna på fönsterna och kolla spisen och stå och rycka i ytterdörren för att kolla så den veeeerkligen är låst i evighet.

Packar oftast samma dag, annars hinner jag börja noja över att jag  prickat av någon från listan fast jag inte har med det och måste packa upp igen. Bättre att göra det precis innan avresa, då hinner jag inte tänka efter.

#13 Precis så gör jag och känner jag som du skrev i de två första styckena

Jag tar allt dagen före. Nervör blir jag först nån timme innan avfärd om det är tex utomlands.

Reser tillräckligt mycket för att ha en såpass inarbetad rutin att jag inte förbereder mig särskilt länge innan. Har dock alltid både en packlista och en "att göra"lista. Både för att jag älskar listor och för att jag är livrädd att glömma packa mediciner eller linser. Livet blir så dumt utan dom sakerna.

Jag älskar att skriva listor men jag skriver aldrig klart listorna alternativt glömmer bort listan.

What's wrong with me? :P

Tänker och planerar i huvudet i evigheter innan.

Dagen innan avfärd kommer jag på att ja jäklar det är ju i morgon måste ju packa.

Skriver listor på vad som ska med, går igenom listan 500 gånger springer runt i huset och försöker komma på allt som ska med och göras.

Fram med det jag ska ha på sängen, när något lägs i väskan bockas det av på listan.

Kommer på la jag ner borsten, hm ja den är avbockad, men måste ju kolla.

Packa upp allt samma procedur igen ner med sakerna bocka av.

Tänka igenm lite till gå igenom listan och packning 500 gånger till, springa runt som en yr höna.

Bli förbannad, kastar ner allt och försöker lita på listan och mig själv.

Ska jag åka med någon anna, buss tåg eller  liknande börjar jag nu fundera på tänk om jag missar tåget, kommer jag hamna rätt tänk om jag glömmer något viktigt.

Ställer allt vid dörren.

Försöker sova, brukar inte gå bra, nervös och orolig,r astlös innan, glöm nu inget kolla listan, hoppa upp och ner av otålighet. Måste ju åka nu kan ja hända något så man beöver extra tid. Springa runt som en yr höna, slutligen kommer jag oftast alldeles för tidigt till buss/tåg eller vad det är för jag är så rädd att missa det.

Kör jag själv brukar jag komma fram med andan i halsen i sista cekunden om jag har en tid att passa.

Jag packar kvällen innan eller under natten, det är faktiskt precis vad jag gör just nu eftersom vi åker iväg mot Gotland om 5 timmar. Och självklart ligger det en packningslista brevid, annars hade jag aldrig klarat det.

Jag gör gärna listor, uppdelade per familjemedlem, eftersom alla andra liksom förväntar sig att jag ska komma ihåg deras prylar. Sedan piskar jag på dem dagen före avfärd och ser till att alltihop faktiskt blir utsläpat till bil och husvagn. Maken (med adhd) skjuter vanligtvis upp packandet så länge som möjligt och hävdar alltid att det i princip räcker att ta med det han har på sig för tillfället. En gång åkte han iväg iförd endast träskor, så han fick knalla runt i dem hela semestern. Och varje gång inför en resa, kommer han alltid på att det är nån grej som absolut måste fixas innan vi far. I mina ögon oftast något helt ovidkommande, som inte har det minsta med semestern att göra. Då ska han akut löda ihop något, skruva fast något, svarva till något - och gärna handla reservdelar och verktyg dessutom. Medan ungarna otåligt sitter i bilen och vill komma iväg. Jag brukar förgäves säga att det kan vänta, att han kan göra det när vi kommer hem. -Nej, då kan jag ju inte tänka på något annat under hela semestern, säger han.

Inte mycket till planering als, tvätta upp lite kläder kvällen innan som jag kanske kommer att välja att ta med endel av när jag åker nästa dag. Sen brukar det bli att jag samlar ihop lite saker o kläder samma dag,kollar upp tågtider och beställer biljett i sista stund när jag är klar o ska åka . Det brukar bli någt av dom senaste förbindelserna med tåg o bussar som går den dagen eftersom jag planerar och packar samtidigt som jag ska åka,brukar få vänta på att  kläderna jag väljer ut att ha med ska torka som jag tvättade upp kvällen innan.

Även om jag tänker vara borta en vecka bokar jag bara enkel resa eftersom jag inte vet exakt dag eller tid jag åker hem,har väldigt svårt att bestämma när jag ska åka bort någonstans i förväg. Brukar säga till folk att jag kommer någon gång och ungefär vilken dag o att jag kommer med den buss o tåget som passar och som jag hinner med,när jag är borta vill jag inte heller vara bunden till en förutbestämd hemresedag o tid.

Efteråt brukar jag tänka att nästa gång jag ska åka bort ska jag planera lite bättre,tvätta kläder i god tid så dom hinner torka och packa klart det mesta dagen innan. Det brukar sällan bli så,men sist jag åkte fastnade jag i allafall inte vid datorn i flera timmar istället för att börja packa,jag fick god tid på mej och han fixa biljett två timmar innan och behövde inte oroa mej för att kanski inte hinna hämta ut biljetten om det skulle vara kö i pressbyrån

Ååh tror ni inte jag glömde hälften hemma för att jag glömde kryssa i packnings-listan innan vi åkte? Har hänt så många gånger förr men man lär sig aldrig!

Jag är uppvuxen med sista minuten föräldrar i samma sväng som jag är rätt nojjig och helst vill ha listor och packa och ha koll.

Men boendes med en sambo som är likadan som mina föräldrar + 2 livliga barn + djur = kaos = bara att acceptera och försöka överleva och ta stunden som den kommer och improvisera.

(sen somna och krascha, just nu tror jag att jag skulle kunna sova dygnet runt, just hemkommen från en vecka med familjen)