En bekant är mer ytligt skulle jag säga än en vän. Banden är starkare mellan vänner än mellan till en person som man bara är bekant med.

En bekant är någon man har träffat som hastigast och man vet vem det är.

En vän är något djupare än så.

En bekant kan vara någon man inte känner att man har så starka band till eller förtroende för.

Precis så skulle jag ha skrivit med Höstis.

En vän är djupare än en bekant, men exakt var gränsen går är nog upp till var och en lite.

Ibland verkar folk tro att de är vänner med mig fast jag ser dem som bekanta. Sen finns det ju grader av vänner också…en nära vän eller någon som bara är vän.

Inte lätt det där.

Ett försök till distinktion:

En "bekant" är någon man bara kallpratar med, och icke meddelar några djupare förhållanden om sitt privatliv till. Man begär således inte av en bekant, att hen ska behöva engagera sig empatiskt/emotionellt i ens privatliv. Inför en "bekant" är allt okej, liksom - typ:

"Tjeena! hur är läget!!!?"

"Tjenixens! Jo tackar som frågar!! Prima liv vare här! Själv då!?"

Osv.

Allt medan en "vän" är den som jag kan räkna med bryr sig på ett lite djupare plan. Den, som är min vän, är redan involverad i eller åtminstone orienterad om mitt privatliv. När jag möter en vän på stan, kan det låta typ såhär:

"Hej Varulv! Ja här står jag som du ser med två fulla kassar; väntar på Nisse som snart kommer med bilen… - Hur gick det med jobbet!?"

"Kram! Tur du har en man som står för bas-servicen… (Nä, skämt åsido!). Jodå, jag var på intervju faktiskt i förra veckan  - vi får se hur det går…! Nu ska vi åka med ungarna på basketläger i Hultsfred; Varulvina och jag ska nog passa på att smita undan lite till festivalen; den pågår ju för fullt där då… Hälsa nu Nisse så mycket! Vi måste ses fram på sensommaren!"

"Ja, absolut! Ni får komma till oss, det planerar vi in! Hälsa Varulvina jättemycket; lova det!"

Osv.

…Eller…?

#4 Hahaha, ursäkta Varulv att jag skrattar litegrann, men jag tyckte du beskrev det hela både bra och skojigt… Men för min del känns "vännen" du beskrev i andra stycket som en "bekant" som man umgåtts lite mer med, dessutom känner familjerna varandra. (Helt okej att umgås med emellanåt, men kan lika gärna vara.) Obs, detta är bara vad jag läste in i det, och fann lite humoristiskt. Förlåt mig om jag är helt galet ute… (Hoppas du inte hugger mig i benet med varulvständerna så fort du får ttillfälle ;-) …äsch, jag är nog trött). Håller med övriga om att det inte är lätt det där med vänner och bekanta. Det finns många olika nyanser….

För mig är en vän en person som man delar med än ett gemensamt intresse, någon man umgås med även utanför det intresset.

Har rätt många personer jag träffar i princip dagligen och pratar mycket med genom stallet och hästarna, men skulle inte kalla dom vänner förrän man umgås med varandra även utanför den miljön.

Dock vill jag inte kalla dom bekanta heller..

Bekanta är såna man har lärt känna lite ytligt på nån fest eller nåt sånt, någon man hejar på och kan småprata med när man råkar på varndra, men ingen man träffar på egen hand.

Ja men, om jag ser några här inne som en vän då och inte som bekant på sajt.. allså någon jag kan vända mig till.. Eller klassa jag de i fel katerogi i huvudet..

#5 Apropå det du skriver, Star68 - kan man tänka sig tre kategorier, då?

Man kan ha:

• "bekanta"
• "goda vänner" eller "kompisar"
• "vänner"

Vänner och Nära vänner skiljer jag på, Varulv.

Och så bekanting som man vet vem det är och kanske vad den gör/bor, men inte mer.

Vad sägs om: -bekanta -närmare bekanta (kanske de man träffar i stallet, Friskis & Svettis…?) -kompisar (kan ju graderas de också) -ytliga vänner (kanske familjens vänner) -vänner -nära vänner Internet-vänner tycker jag nog också man kan dela upp i snarlika kategorier. Sedan kan säkert varje kategori delas upp ytterligare. För mig finns massor med nyanser, som dessutom kan förändras emellanåt… Men riktigt nära vänner är de som består!!!

Skriver gärna under på dessa distinktioner, Star68! Särskilt det där med "riktigt nära vänner". Som jag ser det, behöver man egentligen inte "umgås" med riktigt nära vänner. Dem har man ändå, om än man bor på var sin sida av jordklotet.

En riktigt nära vän kan jag ringa till en dag, fast vi inte har haft kontakt på kanske tio år, och bara säga: "Hej, det är Varulv! Jo, hördudu, jag har tänkt på en sak sen vi talades vid sist nämligen…" osv. Som om ingen tid hade förflutit emellan. Sådant kan kännas rätt bra.

#11 :-)

För mej är det lite så här…

En bekant är en person som jag inte har ett eget intresse för, men jag har uppfattat att personen finns där ute i pereforin. Typ grannar eller ungarnas lekkamraters föräldrar.

En kompis är en person som funnita ett tag och har ett intresse i mej…men jag har inget större intresse för att upprätthålla en kontakt. Vi ses när vi ses och jag svarar när personen ringer….ibland när jag har lust…kanske :)

Vänner är personer jag har ett utbyte av och jag är intresserad av hur de mår! Vi pratar om det mesta och kan ses när lusten faller på :))

Nära vänner är de jag pratar med om allt och de jag vet allt om!! De ingår i min värld och förlusten av denna relation skulle vara katastrofal!!! Vi kan prata i timmar och jag vet att skulle det vara något finns dessa för mej…i ur och skur! :))

Om man tar din nomenklatur, Izziegirl (vilken jag finner intressant och riktig på många vis), och kombinerar med en skala av känslotillstånd som man kan hysa i förhållande till relationerna, så kan man få:

• bekanta - ingen känsla (neutralt förhållningssätt)
• kompisar - viss känsla (inklusive viss reservation)
• vänner - emotion (varm vänskapskänsla)
• nära vänner - affekt (känslomässigt beroende, begärande)

#13 Izziegirl, detta var en mycket bra beskrivning! :-) Den skriver jag gärna under på!

#10 tack de var fint beskrivet 

#16 :-) Tack själv!

De sparades i huvudet

Tack alla för era svar, förstås med 

sedan har vi ju oxå dom som man var vän med i tex tonåren, men nu bara säger hej, hur är det? Vi måste höras men de blir aldrig av…

vad ska man kalla dom,, en gammal kompis?

//L

Tja, av dem finns ju flera kategorier. Dels de som när man väl stöter på dem efter kanske flera decennier, man upplever fortfarande är ens (tänkbarligen rentav nära) vänner, och att mötet således blev väldigt positivt. Ett möte "på gatan" kan då eventuellt aktivera en ny period av god vänskap.

Och så finns givetvis de, vars vänskap i tonåren ändå utgjorde ett slags parentes (vänner kan - även de - utvecklas ifrån varann). Dessa "före-dettingar" kanske då rimligen skulle degraderas till "bekanta" i dagsläget?