Har ärvt endel av pappas höjdrädsla bland annat.

Dock inte lika extremt som honom. När mamma och pappa är ute och reser och får ett hotellrum rätt högt uppe så måste pappa ta ett långt rep och binda fast sig själv i något som sitter fast inne. Speciellt om han ska gå ut på en balkong.. Han vill nog helst att mamma också ska göra det. Han är rädd för att han ska få för sig att hoppa ner, och då är det ju bra om han har bundit fast sig själv.

För utomstående så kan nog min pappa te sig som en rätt udda person i endel situationer..

Han tänkte gå i terapi för sin höjdrädsla, jag tror att det är en rätt bra idé.

Jag är inte riktigt lika dramatisk som pappa i min rädsla.. Jag är mer rädd för att det jag ska stå på ska rasa. Balkonger är såklart läskiga och jag undviker gärna såna. Stegar kan gå sönder, berg och dalbanor kan lossna, broar kan rasa.. Åkte ett litet pariserhjul en gång, fruktansvärd upplevelse. Slutade med att jag satt på golvet i mitten av den och hyperventiserade. De som såg mig tyckte nog att jag betedde mig lite underligt, det var ett väldigt litet pariserhjul..

Har tandläkarskräck, det är definitivt en fobi jag har.

Är inte ett dugg rädd för nålar egentligen, de kan få sticka mig i armarna hur mycket det vill. Har sprutat hästen med pencillin intramuskulärt många gånger utan problem. Därför är det väldigt underligt att jag är livrädd för när de ska kolla sänkan genom blodprov i fingret. Får panikångest bara det kommer på tal.. Det känns knappt, men trots det fixar jag det inte.

Annars är jag väl mest normalt rädd för saker, är rädd för väldigt mycket, men inte så det kan klassas som fobi.

Har extrem spindelfobi, som jag hoppas jag ska få hjälp med.

Jag har nog ingen fobi för något längre. Hade tidigare för spindlar men det tränade jag bort på egen hand. Tycker givetvis att stora spindlar är äckliga men springer inte genom väggen om jag får se en haha.

Inte fobier egentligen utan obehag. Spindlar, eg allt med mer än 4 ben och sprutnålar.

När jag var yngre hade jag fobier för ovan nämda men nu är det jag som plockar bort allt sånt som kommer in i lyan (dottern vågar inte ens titta). Och sprutor har jag vant mig vid eftersom man jämt måste lämna blodprov när man klagar på något hos en läkare. Jag har IBS och hoppat runt hos olika doktorer och alla är lika "lämna blodprov" glada.

GETINGAR!!! Fobin har blivit något lindrigare med tiden…nu upplever jag "bara" skräck för dessa små odjur. Numer kan jag t o m klara av att antingen jaga ut den (om jag är inomhus och ensam), eller döda den, men BORT ska den! Annars har jag själv lyckats jobba bort lindrigare fobier, såsom spindlar & andra insekter, och att åka hiss faktiskt…detta klarar jag hyfsat nu. En inte helt oväntad fobi, eller kanske snarare "bara" en rädsla, är "oväntade" kramar från icke önskvärt håll… Lite som med spindlar…man vet aldrig var och när de dyker upp… (Knasig parallell kanske…men ändå lika läskigt…)

Hm mest social fobi tror jag (elller om det mer är fobisk personlighetsstörning vet inte) men pappers fobi har jag nog med.

#3 Hur tränade du bort det?

Jag hade fobi för spindlar, men efter att ha gått hos en psykolog har jag tränat bort det mesta av det. Nu tycker jag bara att de är obehagliga och kan hålla i en spindel under lugna och kontrollerade omständigheter. Ska dock börja repetera terapin.

#8 Hur gick den träningen till?

KBT-terapi, jobbade mycket med exponering.

Okey. Hoppas jag får hjälp jag också.

jag har bland annat kräkfobi…

skitjobbig fobi rent ut sagt och det blir inte bättre av att folk inte vill förstå att det faktiskt är en fobi 

för mig är största skräcken vinterkräksjukan…vinterhalvåret består av att tvätta händerna  överdosera handsprit oxh undvika folk så gott det går…

det jävliga är oxå att man kan inte bota kräkfobi med KBT terapi eller liknande det gör bara fobin ännu värre 

#12: Hade en kompis som har den fobin, hon gick i KBT för det, blev en aning bättre faktiskt. Så visst verkar man kunna KBT'a det.

#12 Varför skulle inte det gå?

Ofta kan det kännas värre under behandling till en början.

här finns en bra länk

det bästa är nog att helt enkelt att läsa länken…

#15: Fast där står det väl att KBT kan hjälpa..?

Att kombinera kognitiv terapi med beteendeterapi är en bra modell för att återerövra ett normalt liv. De principer som gäller för kognitiv terapi och beteendeterapi är: Kartläggning av undvikanden och av negativa tankemönster, kartläggning av resurser samt inlärning av de tankemönster som är funktionella med hjälp av bl.a. hemuppgifter.

Rangordning av situationer som är svåra att bemästra och en gradvis upptrappning av dessa i den takt som är rimlig. Målet är en gradvis normalisering och utvidgning av vardagen. Stora vinster finns om andra fobier som social fobi kan lindras. Kognitiva psykoterapeuter arbetar med anpassade hemuppgifter och stödjer mönster som fungerar. Fobin finns ofta kvar i bakgrunden men kan ändå hanteras på ett bra sätt.

. . .

Såvitt författaren till denna information känner till är den enda terapiform som är realistisk en kombination av kognitiv psykoterapi och beteendeterapi, gärna understödd av hypnosmetodik. Målsättningen är att normalisera vardagen, att inskränka på undvikande.

Jag är livrädd för allt med fler än 4 ben. och jag är inte överförtjust i dom som går på 2 men jag jobbar på det.

Jag har sjukvårdsfobi så det skvätter men den går nog bort med tiden.

nu tycker jag i alla fall att tråden börjar spåra ur….

min tanke va endast att försöka ge lite information om en mycket svår och jobbig fobi….och blir överöst med såhär gör du för att bli frisk…hmmm 

för min egen del så är jag övertygad om att min kräkfobi den kommer jag få behålla resten av livet

och jag avslutar med att länka till ett stycke text i början av länken och än en gång det vore bra om man läste hela texten…

Kräkfobi däremot lyder delvis andra lagar och är också ofullständigt förklarad. Sannolikt påverkas den som har kräkfobi av ett område i hjärnan som är kopplat direkt till överlevnadsinstinkten. Den katastrofberedskap som emetofobikern utsätts för kan inte påverkas på samma sätt som vid andra fobier, vilka brukar kunna släckas ut. Kräkfobin påverkar föreställningar och kropp och en ström av katastrofbilder och katastroftankar aktiveras till ett varnande flöde. Detta har sannolikt haft ett överlevnadsvärde från evolutionens synpunkt. I dag, med vårt skyddade liv, är detta varnande flöde dock inte funktionellt. Andra fynd talar för en sårbarhet för illamående som orsakas av en neurofysiologisk svaghet med en överkänslighet för sådant som kan ge balansproblem på knappt märkbar nivå.

och nu lämnar jag den här tråden….

#5 STACKare! Den fobin lyckades du dock dölja rätt väl då vi satt där på kajen, veritabelt invaderade av getingar…!

Men jag minns, att min mamma hade getingfobi, verkligen av det grava slaget. Inte så roligt kan jag tro.

Själv hade jag diverse fobier under min barndom (inkluderande kräkfobi - vilken tror jag kom sig av min stora svårighet med att klara av att kräkas [förmodligen till följd av förträngd matstrupe]), men lyckades bemästra dem hyggligt allt eftersom jag växte upp. På grund av att jag själv har haft fobier, så vet jag hur det är. Så min empati till er som lider av fobier är hundraprocentig!

#18 Men nu förstår jag inte alls hur du tänker när du reagerar som du gör. VILL du inte att det ska finnas hjälp? För enligt texten du själv länkar till finns det ju det, även om fobin inte ser ut som vanliga fobier.

Själv skulle jag aldrig nöja mig med tanken på att leva med min fobi resten av livet utan att göra allt för att bli av med den. Speciellt inte då det kan finnas hjälp att få.

Tycker inte tråden spårat ur, vi disskuterar fobier. Självklart kommer ju även då tips och råd fram om hur man kan göra för att bli hjälpt. Istället för att bli sur över det är det väl något man ska bli glad över, att andra vill hjälpa.

#18: Jag läste iofs texten, men det verkar som om den i så fall är rätt motsägelsefull. Varför skriver personen då senare att KBT är bra mot kräkfobi om den innan skriver att inget hjälper..?

Du behöver inte ta illa upp, det är ingen som kritiserar dig eller bagatelliserar din fobi.

#19 Kanske är det därför jag hade så svårt att fokusera på samtalet…? Och så kom jag på att dessa små gul-svarta varelser kan vara anledningen till att jag har så svårt att minnas vad vi pratade om dessutom… Jag minns dock att jag uppskattade sällskapet…och då menar jag INTE getingarna! ;-) Hoppas vi kan göra om det, UTAN dessa flygande otäckingar!!!

#22 Absolut! Senare framåt hösten så lär nog de flesta av dessa gul-svarta gynnare ha döden dött (de brukar visst arbeta ut sig efter en intensiv säsong…).

Slussarna vid Hallstahammar brukar vara mysiga att sitta vid, med någon medhavd picnic el. dyl. - någon ljum brittsommardag. Bara för att ta ett exempel!

Låter bra, Varulv! :-) Så lämnar vi getingarna bakom oss!

Ja det gör vi!

Jag har fobi mot getingar och stora flygande insekter, men mest getingar numera. När jag var liten var det så illa att jag t.o.m var hysteriskt rädd för myggor och sov UNDER täcket - vägrade att ha fönstret öppet för jag var så rädd.

Jag har arbetat hårt på detta med KBT, och det har hjälpt. Kan stå ut med en hel del numera.

1.Jag är verkligen livrädd för ciggarettändaren i bilar. Jag dör hellre än att koppla in GPS:en i cigarettuttaget.

2. Ormar

3.Sen att simma på djupt mörkt vatten. Om man kan se botten funkar det, men om man inte kan så är jag hellre på land där det är 45 grader varmt än vara i mörkt, djupt och kallt vatten. Hatar att känna att jag inte har kontroll eller vet vad som skulle kunna hända eller vad som finns under ytan.

4.Sedan är jag höjdrädd. Men denna rädsla trottsar jag gärna ofta. Älskar känslan av adrenalin jag får utav den här fobin.

nojig för vissa fingrar…

Hatar vissa typer av dessa..

Nu skulle åtminstone jag önska, att du förklarade dig lite närmare, Freke…!

ajg ar allvarliga problem med feta avsmalnande fingrar..

Witchy fingers..

Tycker det är det vidrigaste som finns, ger mig creepy feelings på riktigt..

Aha, som mullvadens framtassar då, menar du…

Ja typ…

Elaka fingrar säger jag bara… Usch

Fy faaan mullvadar är riktigt äckliga! (Förresten, bara jag som vill säga en mullvad - flera mullväder?).

Ha ha riktigt skoj sagt MissNathalie!

Jag har fobier för flygplan, jag har flugit 3 gånger i mitt liv. Första gången var jag inte rädd alls, men fick panik på planet, drack ur en hel flaska baileys (likör), men kallsvetten rann och jag var kritvit i ansiktet och bara grämde mej för hemsresan. Andra gången gick jag till doktor och fick lugnande utskrivet, hjälpte inte!!!!! Tredje gången gick jag också till doktorn och fick starkare lugnande, slutad med att jag tog 13 tabletter innan jag gick ombord, trots detta så var jag vaken och kallsvettades hela resan, trodde aldrig att jag skulle våga flyga hem. Detta är 15 år sedan, sedan dess får jag hjärtklappning när jag ser ett plan i luften eller när någon pratar om att de ska åka på semester och flyga………

#35 Min sambo har som du extrem rädsla för att flyga. Detta har gjort oss lite handikappade när det gäller resor. Bil, buss eller båt får det bli för vår del.

Själv har jag egentligen alltid gillat att flyga. Men under en period av min yngre medelålder började jag känna ett obehag av att transportera mig med flyg. Men efter viss "egen-kbt" så lyckades jag bearbeta bort olustkänslorna.

Varulv, ja du, det är samma här. Min sambo vill också gärna flyga, men pga av min fobi blir det som du säger, buss, bil eller båt.

Jag har många gånger tänkte att jag skulle försöka gå någon behandling för min flygfobi, men bara jag tänker på det tillräckligt länge så rusar hjärtat fortare, så det är inte helt lätt. Och, i ärlighetens namn har jag haft ganska mycket bekymmer med att få mitt vardagliga liv att fungera med panikångest/ADHD, så jag har väl skjutit just detta litet åt sidan. Men, det är ju som du säger litet handikappade, och främst då för sambon eftersom han måste anpassa sej efter mej.

#37 Nu kommer man ju ganska långt med bil, buss och båt! så det är inte helt förgäves.  Men det finns visst en hel del bra terapiformer för att bli av med sin flygrädsla - ett obehag som tydligen väldigt många (inte minst NT) lider av.