Mediciner och rädsla
Hej!
Jag är ny här, och har en del funderingar angående medicinering.
Jag har fått adhd-diagnos i vuxen ålder och provat mig igenom tre olika metylfenidat-preparat. Alla har haft god effekt på mig, men tyvärr får jag också jobbiga biverkningar på alla.
Minst dåligt är kortverkande Ritalin, som jag äter just nu. Väldigt låg dos pga biverkningarna, 5 mg med 2,5 timmes mellanrum, totalt 25 mg om dagen bara. Trots detta har jag extrema muskelspänningar, huvudet känns som om det ska sprängas och pulsen rusar.
Nu vill min läkare att vi söker licens för Metamina och det har jag sagt ja till att pröva. Men jag är så himla rädd för att bli beroende av medicin! Samtidigt som jag väl måste acceptera att jag behöver den.
Till saken hör att jag även har en bordeline-diagnos, vilket gör att jag hela livet har dragits med stark ångest. Detta hjälper metylfenidatet mot, vilket naturligtvis är fantastiskt, och kan Metamina ge samma effekt men med mindre biverkningar vore det ju ännu mer fantastiskt.
Samtidigt är jag så rädd för det där med beroende, särskilt med tanke på hur jag reagerat de gånger jag slutat med medicinen pga biverkningarna. Då har ångesten kommit tillbaka väldigt starkt, med självmordstankar och panikattacker. Och så kommer skräcken för att inte heller Metamina ska fungera och tankarna på hur jag ska orka kämpa vidare isåfall. Rädd för medicin och rädd för att inte klara mig utan. Hur jag än tänker så blir det fel, känns det som. 
Nu blev det här långt, men egentligen undrar jag bara om det finns andra med liknande erfarenheter. Känner mig väldigt ensam med dessa funderingar och rädslor ibland.
Vänliga hälsningar,
aliceh
Gör det något om du skulle bli beroende?
![[MissNathalie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Undrar precis som Zaphix. Om du har sådana problem att du behöver medicineras så kanske du behöver äta det hela livet och alltså spelar det absolut ingen roll om du är beroende av medicinen.
Det är inte dåligt att vara beroende av något som är bra för en. :)
Har inte tänkt det så, men håller faktiskt med de andra.
Önskar bara att jag hade den medecinen nu…..suck
Tack för era svar! Jo, jag försöker väl tänka så, men ibland tar känslorna överhanden. Men det är ju helt sant, att om det är något man behöver så är det en bra sak att faktiskt få den hjälpen, oavsett beroende.
Sen vet man ju iofs aldrig om det går att äta den här typen av medicin hela livet heller, som jag förstår det finns det inga långtidsstudier på vuxna. Det är väl det jag menar med beroende egentligen, att hitta en medicin som fungerar och sedan behöva sluta av någon anledning och att allt ska rasa ihop. Men det går ju att oroa sig för allt om man har den läggningen…
Just försöker jag tänka att det här är något jag behöver, och hoppas att jag faktiskt tål Metamina. Har förstått att den oftast har färre biverkningar än metylfenidat. Är det någon som har erfarenhet av det bytet? Som inte tål metylfenidat men haft bättre tur med Metamina? Det är så frustrerande med alla dessa biverkningar.
Starta ny diskussion