Mamma får alltid lugnande/sövande när hon går till tandläkaren, hon brukar vara lite ostadig efteråt  Har inte riktigt tänkt på om hon är rädd, eller bara tycker att det är obehagligt eller något. Men hennes tandläkare verkar inte ha några problem med att "söva" henne under tiden.

Själv har jag inga problem med tandläkare tack och lov, så mycket som jag fått besöka dom under min uppväxt 

Tack och lov inte, men jag har nog alltid haft snälla tandläkare under uppväxten + väldigt tåliga hela tänder.

Vår son däremot är rätt skeptisk mot tandläkaren, men jag upplever att det är att han ogillar när främmande kommer för tajt inpå hans närgräns och det kan man ju lungt säga att tandläkaren gör.

Jag har haft väldigt mycket med tandläkare att göra under min uppväxt, liksom #1 Stephanie, men alltid känt mig tämligen "kall" inför tandläkarbesök. Först inför en rotfyllning som jag genomgick för inte så värst många år sedan, lät jag mig övertalas av tandläkaren att ta bedövning.

#1

När man söver så gör man det genom narkos och då blir det i en operations sal på ett sjukhus där man har tandkiurgi Det måste finnas narkos läkare o narkos sköterskor närvarande därför det blir så dyrt när man ska betala detta själv.

För 10 år sedan när jag kollade upp det skulle det kosta 5000 kr bara för narkosen så säkerligen betydligt dyrare i dag.

Annars blir det som sagt vad bara lugnande medicin hos tandläkaren där får man inte söva ngn.

Lasse

#4 Nä, jag anade det, det var därför jag gjorde citat-tecken. Men hon brukar vara rätt borta under tiden, så pass att hon inte har nån aning om vad som händer vad jag vet.

Jag får panikångest av tandläkaren, fixar inte att gå dit längre så har inte varit där på flera år fast jag borde. Tar tag i det när jag blir lite stabilare igen..

Jag har fått lugnande och lustgas när jag lagat hål sedan jag var barn, då har det gått även om jag avbokat besöket flera gånger innan.. Mamma har fått följa med också.

Jag pallar verkligen inte att befinna mig i ett så utsatt läge, känner att jag har noll kontroll på situationen och jag är så oskyddad. Tyvärr så tar jag också kritiken man får om sina tänder personligt, vilket gör det ännu värre.

Hatar att ligga där i stolen medan tandläkaren piggar på tänderna och säger en massa om tänderna till sköterskan med ord jag inte ens förstår.

Får ångest bara jag tänker på tandläkaren numera. Sist jag skulle gå dit fick jag en rejäl panikattack i bilen, så tog mig inte ens innanför dörren. Sedan har jag inte försökt igen.

Har alltid varit rädd och fått ångest för att gå till tandläkaren trots att jag haft snälla tandläkare.

Hm ja tandläkare…

När man var liten gick man snällt dit men gillade det aldrig, men man fick ju i allafall en leksak.

Sedan blev man stor, fick inga leksaker och skulle betala själv. Då glömde jag helt enkelt bort det där med tandläkare, förträngde det.

Sedan upptäckte jag att en visdomstand som försökte komma fram började ruttna då det kom in matrester som var svåra att få bort, så var så illa tvungen att gå dit. Men som tur var hade jag ett jobb då som subventionerade tandläkare så lite av ångesten försavn för att det ju är svindyrt.

Men att ha någon som hänger över en och flåsar och pratar obegripligt och väntar sig svar när man har hela käften full av saker, nej tack.

Har just fått frikort till tandläkaren eller vad det heter, när det kostar som att gå till äkaren och sedan blir det gratis.

Hade lovat mig själv att så fort jag fick det skulle jag beställa en tid då det säkert var över 6 år sedan jag var där.

Men har jag gjort det? Skulle inte tro det har förträngt det. Någon behöver nog släpa med mig dit.

Tror ogillandet även ligger i att det är så sterilt och mördande tråkigt så rastlösheten blir enorm när man ska vänta och sedan ligga där is tolen med. Blä för tandläkare.

Jag är också rädd för att gå till tandläkaren… men jag kanske bör nämna att det är räkningen jag fruktar, inte behandlingen.

Jag har faktiskt en tid nu på torsdag, jag kunde inte skjuta upp det längre, eftersom jag har tappat en plomb och stället där den suttit är vass och kantig och skär min tunga.

Räknar med att det ska gå på 1600 kr minst…

Jag är liv rädd för vad de kommer att kosta ja ;)

Men sist jag var där för att dra ut en visdoms tand tog inte bedövningen så de gjorde rätt ont. Men ändå när jag var där sist var jag livrädd att de skulle bli dyrt.

#8

Ja det är inte billigt att gå till tandläkaren men eftersom jag har en ADHD diagnos och medicinerar med Concerta som försämrar tand emaljen plus att jag har en annan medicin som påverkar tänderna.

Men även att jag hänvisade till min tandläkare skräck i min ansökan för ett grönt tandvårds kort.

Så jag pratade med arbetes terapueften om att ansöka om ett grönt tandvårds kort så hjälpte hon mig med att ansöka om detta tandvårdskort.

Vilket gör att  vissa funktionshindrade kan gå hos tandläkaren och betala för en läkarbehandling hos specialist läkare så i vårat landsting så betalar jag 300 kr för ett tandläkare besök och tandläkare besöken går då även inom högkostnads skyddet.

Plus att själva  undersökningen för att se om man har några hål är helt gratis i vårat landsting.

Kostnaden kan variera från landsting till landsting men tandvårds kortet kan man söka över hela Sverige.

Kortet gäller hos både folktandvården, privat tandvård och specialist tandvård.

Lasse

Ja, jag har stora problem att gå till tandläkaren. Ogillar starkt att ligga fast så där, och så är det ljuden som stör.

Faktiskt en gång hade jag musik i öronen och det funkade mycket bättre - så jag ska testa det i fortsättningen.

Och smärtan…hatar den. Slem i halsen,försöka andas genom näsan är svårt. Vill kräkas ibland.

jag har ingen diagnos själv. men jag är totalt livrädd för tandläkare, känner oxå obehag bara jag sitter i väntrummet för att dottern ska dit. fick också gå till sjukhustandvården när jag var så illa tvungen. blev nedsövd men fick även gå i terapi o bara provsitta stolen innan det blev alvar. sköterskan fick hålla mig i handen och jag grät hela tiden, skakar av skräck, de erbjöd lugnande men pga dålig erfarenhet så vågar jag inte.

Jag var där i förrgår. Det gick väl smidigt, det var klart på under en timma. Jag hade fått en spruta med lokalbedövning i både över och underkäken på vänstersidan, så tills det släppte såg jag ut som en strokepatient.

1874 kr gick notan på. Som tur är så var Juli en bra månad rent inkomstmässigt, så jag hade råd att punga ut den summan.

Jag är livrädd. Jag mår illa bara jag tänker på tandläkare. Har inte varit hos tandläkare på 6 år, fast jag skulle behöva men jag klarar inte av det.

Men vilken härlig tandis du sprungit in i hörrudu!

Jag är inte rädd för tandläkare, inte ett dugg. Jag är mest bara väldigt hatisk och tycker inte alls om att ha folk grävande i käften på mig. Jag vet ju inte vad de petat på med handskarna på sig innan de kör in de i min mun liksom. Har lite bacillskräck, men som tur är inte så pass att det blir ett hinder. Dessutom stör jag mig på att de prompt ska peta med den där nålgrejen så det börjar blöda och gnälla över mitt dåliga tandkött när de sekunden innan sagt att tandköttet är bra. Men mest drygt är ändå den där jäkla stolen, känns alltid som att jag ska ramla bakåt när man blir nertippad och det däremot är rent av obehagligt.

Ja och så blir jag lite putt varje gång jag inte får en flourtablett efteråt. Det borde vara lag på att få flourtabletter varje gång man varit hos tandis