Åå, en stor fråga!

"Att ha ett liv"…

Ibland har jag tänkt - och känt, med en viss suktan eller längtan - att det, att ha ett liv det vore att klara av alla "kontrollerna" under resans gång. Så, som alla andra tycks göra så naturligt. Att inte försumma några möjligheter; att alltid fånga tillfällena i flykten; att leva livet som det var meningen att det skulle levas…

Att liksom få sin livstörst stillad i varje läge; att träffa rätt partner i rätt ögonblick; att ta nästa steg i livet just när möjligheten uppenbarades; att älska när det skulle älskas; att få de barn man skulle ha just i rättan tid; att installera sig i den goda bostaden som bara plötsligt fanns där; att fylla familjetiden med roliga och meningsfulla upplevelser; att bidra till att barnen fick en god uppväxt och växte sig starka och blev välartade; att få bonusår med sin moatjé och fortfarande känna kärlek och erotik; att sakta sjunka in i ålderdomen efter ett arbetsamt men lyckligt liv; att få uppleva sina nära och kära samlas i kärlek kring ens sjukbädd; att få somna in i frid i förvissning om att ha varit älskad in i det sista samtidigt i förvissning om att de nära och kära går vidare på ett sätt som man själv önskar dem lyckan av…

Fast finns det verkligen sånna varelser?

Svar: …nej…

Att kunna ägna mig åt mina intressen och det jag älskar. Just nu funkar inte det pga utmattning, depression och prestationsångest inför varje uppgift jag tar mig för :/

Jag känner dock att jag haft "ett liv" under perioder då vardagen har varit enklare. Målet är att komma tillbaka till ett sånt stadie där jag mår så pass bra att jag klarar av allt det jag tycker om igen. Just nu finns bara tillräckligt med ork för att precis klara av mitt jobb som jag vill och måste sköta. Det känns inte som ett liv, bara för en robot kanske.

Att ha ett liv?  Det innebär att jag lever,andas äter sover pratar mm och gör saker jag trivs med, tex sitter här och skriver just nu. Jag lever altså har jag ett liv. Sen hur det är med livskvalliten kan variera,ibland kanske den käns mindre bra och ibland känner jag att jag har världens bästa livskvallite. Oavsett hur jag har o hur jag mår så känner jag att jag har ett liv, om jag  har det jobbigt så känner jag verkligen av att jag lever och har ett liv.

Ett liv.. Det är där jag är fri, utan rutiner och där jag inte behöver följa andras regler som på mitt jobb tex.

Kanske att ha haft en lugnare tillvaro utan alla krav på att vara "normal". Att få vara som jag är och bli respekterad. Slippa alla misslyckade och destruktiva relationer genom åren. Att få känna att jag duger som jag är. Slippa alla misstolkningar av vad jag avsett. Slippa bli nedvärderad som om jag vore korkad, och att slippa vara så perceptionell så jag känner direkt när attityder förändras vilket ger mig ångest. Ja såhär kan jag hålla på länge och radda upp… Men jag har ljusglimtar som håller mig vid liv. Jag har två underbara söner och två underbara barnbarn. Det har räddat mig ur total apati över att ha behövt kämpa som en iller genom livet. Mina husdjur är också ljusglimtar, där får jag förbehållslös kärlek och inga fördömanden. Om jag slapp jobba skulle vara en oerhörd lättnad. Det är en pärs att ha en arbetsgivare/chef över sig som misstolkar och har sig.

Ja, hva var livet uten dyr! Og musikk…

Ett liv med mina egna rutiner bortom samhällets… fri att göra det jag vill när jag vill.

Ett liv… för mig skulle det vara att må bra på mina egna villkor.

• Bo i en lägenhet med min fina man och våra djur.
• Ha tillräckligt med pengar för att inte behöva hoppa över räkningar och ändå ha mat sista veckan i månaden, samt kunna göra något lite roligt ibland, typ något restaurangbesök i månaden och kanske något pubbesök i gott sällskap. Inget fancy alls egentligen, bara så att man slipper oroa sig och får lite över till att känna att allt inte bara handlar om mat och räkningar.
• Orka sköta hemmet och mig själv.
• Orka ha en sysselsättning 3-4 timmar om dagen, plugg eller jobb.
• Vara ute och träna hästen 4-5 dagar i veckan.
• Orka ha ett socialt liv med vänner och familj 1-2 gånger i veckan.
• Känna mig glad, slippa ångest flera gånger om dagen.
• Få utlopp för min kreativitet när jag orkar och känner för det.

Mina drömmar ser annorlunda ut, men i dagsläget tycker jag att ovanstående är mer än tillräckligt för att känna att jag inte slösar bort mitt liv.

I sommar har det ofta känts som att jag "inte har något liv", för oavsett väder har jag mest orkat ligga i soffan och glo på TV med massiva ångestattacker. Så vill jag verkligen inte leva, jag vill vara mer aktiv och social än så, men jag har inga krav på mig själv att jag ska klara av att följa normen. Mår jag bra så är jag lycklig! Det räcker för mig.

Andras liv värderar jag inte på det sättet, så vad som krävs för att de ska "ha ett liv" kan jag inte svara på.

#10. Jag har känt ungefär som du denna sommar. Att bara inte orka eller känna lust att göra något och eländig ångest. Kunde man slippa det skulle det vara bra mycket bättre.

Jag får kämpa hela tiden för att ingen ska märka något. Och jobbet har blivit en plåga för att jag måste kämpa så för att verka "normal".

Något som jag tycker är kreativt har jag inte haft en chans att ägna mig åt, bara en massa jobbiga måsten.

Jo en grej har jag äntligen lyckats med. Jag har en Avatar! Har inte orkat sätta mig vid datorn och fixa det förren idag. Har kört via telefon innan så det gick inte att ladda upp.

Nä, lite mera frihet för oss som inte passar in i normerna skulle vara en mänsklig rättighet tycker jag!

För mig innebär ett gott liv att en bidrar något till samhället - nåja, till ett samhälle som ej ännu existerar.

• Om en ska vara praktisk, så ett kvalificerat och utmanande arbete, cirka 30h/vecka, sociala interaktioner på en absolut lägsta nivå (frivillig basis, att folk slutar nyttja mig som ett känslomässigt bollplank för sina löjliga bryderier jag inte bryr mig ett skit om), kolleger på samma nivå - åtminstone samma våglängd.
• Leva i ett fint hem - vilket jag förvisso gör. Handlar inte om prylar, utan mer om närhet till naturmark (inte inhägnad park).
• Kunna studera hur mycket som helst på egen hand samt vid högre läroverk.
• Kunna fungera normalt i samtal och med andra människor.
• Kunna motionera dagligen.
• Engagera mig i diverse politiska -ismer hur som - gillar att diskutera och engagera andra - något jag gärna gör när orken faller på - dock avskyr jag att behöva vara kallpratig också.
• Att folk slutar prata med en som en vore dum i huvudet, om en råkar nämna en har diagnoserna AS + ADHD.