Första dagen på praktik
Fy fan, rent ut sagt. Första praktikdagen idag. Halvtid, fortfarande sjukskriven. Första sysselsättningen sedan heltidssjukskrivningen jag gick in i för nästan 28 månader sedan. Sitter här med trevliga kläder, lite smink och en liten, liten kopp kaffe.
Och jag mår illa. Hur fan ska jag klara av det här? Vad har jag givit mig in på? Ångest, ångest, ångest. Jag vill bara krypa in under ett täcke och dö. Jag vill inte göra det här. Vill. inte.
Allt jag kan göra är att räkna upp flyktvägarna i huvudet. "De betalar inte min lön på praktiken så de får inte behandla mig dåligt. Om jag mår dåligt så får jag en ny sjukskrivning tills jag kan börja plugga. Eller en ny praktikplats. De betalar ingen lön så de har ingen makt över mig. Jag kan bara gå där ifrån. Soc förstår om FK börjar krångla. Jag kan bara gå där ifrån."
Det svartnar för ögonen och brusar i öronen om vartannat, känns som att jag ska svimma men vet ju att det bara är ångesten. Usch usch usch.
Ursäkta meningslöst inlägg men jag måste bara skriva av mig.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
det hjälper att skriva av sig.. så fortsätt att skriva… det svarta måste ut.
Under många år så använde jag www.sockerdricka.nu och skrev om allt mitt svarta.
Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃
Har inga bra råd, men jag förstår dig verkligen.
Kan väl hålla med föregående om att skriv av dig omd et funkar,m här eller på något annat ställe som känns ok.
Kram
Förstår att det måste vara jobbigt, alltid tufft att börja på något nytt, speciellt när man varit sjukskriven länge.
Jag har försökt haft vanlig praktik under min sjukskrivning, men bara slutat i ännu mer ångest så att jag till slut inte klarade av att gå dit längre. Tog helt stopp, tog mig inte fram till ytterdörren innan panikångesten kom.
Det enda som fungerade för mig var daglig verksamhet, vilket jag hade i ett och ett halvt år. Det gjorde underverk för mig, för i höst har jag klarat av att börja på en folkhögskola. Efter sex år av sjukskrivning..
Tack för era förstående ord!
Det gick förvånansvärt bra idag. Hade extremt mycket ångest flera timmar innan med väldigt många fysiska symptom vilket är ovanligt för mig: läppar och händer domnade bort, det brusade i öronen och svartande för ögonen, jag hade extrem magknip, tryck över bröstet och skakade i kroppen.
När jag kom dit så släppte det på bara någon halvtimme. Tjejen som var där visade mig runt på ett bra vis för mig med ADHD, trots att hon nog inte tänkte på det själv: istället för att visa var allt var och hur allt fungerade på en gång så tog vi det lite pö om pö under dagen.
Dessutom satte hon mig, omedvetet, på ett jobb på en gång som innebär mycket avslappning för mig. Jag ska praktisera på en hästbutik med mycket begagnat, och min första arbetsuppgift var att putsa träns. Det har jag gjort säkert 500 gånger innan och det är väldigt meditativt så det tog inte lång tid förrän jag var lugn. Resten av dagen svepte förbi och kändes väldigt bra. Det är en väldigt lugn arbetsplats vilket passar mig just nu, många raster, ingen stress alls och ganska liten risk för överstimulering om man bortser från att alla arbetsuppgifter är nya just nu.
Tog mig an lite tips och råd från en annan ADHDare innan och skrev upp namn och kort info om viktiga människor jag träffade under dagen vilket kommer att hjälpa jättemycket i framtiden.
Ska dock slussa ut mig lite lugnt i arbetet tänkte jag. Ska ju gå upp i fyra timmar fem dagar i veckan så småningom, men börjar med tre dagar i veckan ett par veckor.
Så ja, jag är nöjd och glad… men trött som en klubbad säl. Helt slut. Ska gå och lägga mig nu, kommer att somna som en sten.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Kul att det gick så bra! :)