Nej riktigt så fungerar det nog inte, EmelieE. Din diagnos är säkert bra för dig i din situation, men innebär ingalunda per automatik att du "slipper" arbeta. Tvärt om, skulle jag vilja sträcka mig till att säga. I och med din diagnos, så har du nu fått ett vapen in i arbetslivet - med andra ord: du kan få stöd och hjälp av ett slag, du inte kunde ha kunnat förvänta dig din diagnos förutan. Och det bör du tänka som så om, att det kan vara en viss förmån för dig.

På din beskrivning så läser jag kaos hos dig för närvarande. Och den som upplever kaos omkring sig i sin situation letar efter snabba lösningar - mer eller mindre desperat. Just på den punkten tror jag att du kan få mycket god hjälp av "det allmänna". Där finns en djup förståelse, skulle jag väl ändå tro. Du kan få hjälp till lugn och ro omkring din situation, så att du kan få rimlig tid att lösa den. Begär det i första hand, vet jag!

Inte kan det väl vara så hopplöst som du skisserar…!?

Nej, nu börjar ditt nya liv, ska du se!

Jag är sjukskriven, aktivitetsersättning, och har aldrig lyckats med nåt annat än sommar- och extrajobb under gymnasietiden. Försäkringkassan har aldrig ens tagit upp att jag inte skulle kunna få ersättning fas jag inte jobbat.

Jag är 24 år och haft aktivitetsersättning i två år, innan dess har jag varit sjukskriven via soc ett par år.

Tillägger att jag är sjukskriven främst pga. ångestbesvär, har ADHD men det gör ju inte att man inte kan arbeta.

det första du behöver göra är att diskutera med en läkare vad som är bäst för dig

säger din läkare du kan och borde arbeta tja då är det bara o se glad ut och försöka ditt bästa helt enkelt

säger din läkare att det kanske vore bra o se om du kan få aktivitetsersättning ja då skriver han intyg på att du inte kan arbeta men sen ska försäkringskassan bestämma om du har rätt till det eller inte svaret kan mycket väl ändå bli nej

i värsta fall om du inte kan arbeta trots att läkare och försäkringskassa säger det så är enda utvägen Soc det finns inget annat 
och eftersom du är gift så ska din man försörja dig

Lämnade in mina diagnospapper (aspergers) till arbetsförmedligen för några månader sedan och mycket förändrades. Helt plötsligt hade jag rätt till en SIUS (sök på Ams sida) vilket är en person som hälper en. Personen hittar ev arbetsplatser och är där tillsammans med mig ett antal månader men tiden som SIUS-personen är där trappas succsesivt ner så att man till slut är där själv. Man får helt enkelt hjälp att hitta en passande arbetsplats och sedan hjälp tills man har lärt sig sina sysslor på arbetet. Jag tycker det låter himla bra, men man måste testa sin arbetsförmåga innan en SIUS kan kopplas in, vilket jag gör nu.

Hör dig för, om du inte du vågar så kanske din man vågar fråga?

Lycka till!

#1 Jag har inte någonstans skrivit att jag vill slippa arbeta? Jag vet vad jag har problem med och inget av mina sommarjobb eller praktiker har jag varit på mer än några få veckor.

Och visst kan jag få fördelar i och med min diagnos. Men samtidigt har jag mina problem och funkar det inte så funkar det inte. Och gör det inte det, vad händer då liksom..

Jag vet att det finns tex ett ställe här i närheten som tar emot dem som inte kan få jobb, har psykiska problem osv, och där skulle jag nog tänka mig att vara. Men tar det stopp en morgon så tar det stopp. Och då ligger jag där i sängen med världens ångest och kan inte ta mig utanför dörren..

Det är inte det att jag inte vill göra något. Jag är bara rädd att det inte kommer fungera och att alt slutar så som allt har slutat tidigare. Att jag helt enkelt en dag inte kommer tillbaka..

Jag skulle även kunna tänka mig att börja plugga. Men då måste jag veta att medicinen mot ADD:n funkar så att jag klarar av det.

#2 Då har du kanske haft tur? Fast å andra sidan om du har haft extra jobb och sommarjobb som inte har gått genom kommunen så har du ju tjänat lite pengar.
Jag har bara haft sommarjobb genom kommunen (=man får inte så mycket pengar) och praktikerna har varit genom skolan..

#4 Jag har ett läkarbesök inbokat i september. Vi får se vad han säger då.

Men vad är det som gör att föräkringskassan kan säga nej? Eller ja? Har man som sjuk ingen rätt till hjälp om saker och ting inte fungerar pga det? :/

Soc kommer jag ju inte få hjälp av.. Och min man jobbar redan ihjäl sig för att kunna få allt att gå ihop och då bidrar jag ändå med några tusen pga föräldrepenningen.

#5 Det där låter också skrämmande.. Visst behöver jag någon som verkligen hjälper mig. Men är det så att jag själv måste testa min arbetsförmåga först så kommer det aldrig att hända.. Jag kommer inte klara av att söka jobb på egen hand. Jag kommer aldrig klara av att ha den kontakten med människor..

För att ens vara inskriven på arbetsförmedlingen är så jobbigt för mig. De har såna krav och jag klarar inte av dem. Att söka x-antal jobb i veckan, att söka jobb jag inte ens är intresserad av att ha, det tar bara stopp.. Ångesten växer och jag kan ingenting göra istället..

Men vi får väl se vad som händer med allt. Det är så jobbigt att inte veta vad som kommer hända bara :/

#6: Inte tjänat tillräckligt för att betala skatt. Eller ja, inte jobbat så mycket vitt, men det vet ju inte fk om. Utan de grundar bara på den skattegrundade inkomsten.

Det ska inte spela någon roll. Jag får längsta nivån eftersom jag inte jobbat.

Vad säger läkaren?

För mig har det aldrig varit någon tvekan om att jag ska få aktivitetsersättning, kanske för att läkarna har skrivit bra intyg.

#7 Okej. Jag har heller inte tjänat så mycket att jag behövde betala skatt..
Men eftersom jag faktiskt har sommarjobbat och tjänat in lite pengar, så borde väl det räknas in? Iaf så att man får lägsta nivån..  

Jag har inte pratat med läkaren om detta riktigt. Ska till honom i september. Får ta upp detta med honom då.

#7: Men har inte läkaren skrivit intyg till FK när du blev sjukskriven sist?

Skickade du in en riktig ansökan till dom med läkarintyg och allt?

Om du fick avslag på den borde du ha kontaktat läkaren igen för att höra hur han tyckte du skulle gå vidare. Är vanligt att läkarna skriver intyg med brister i och FK ger avslag pga. det.

Om du inte skickade in en riktig ansökan så kanske det var därför FK sa som dom gjorde, de kanske missförstod något du sa eller att du missförstod dom. Lätt hänt.

#9 Jo, jag fick papper att skicka in till fk. Läkarintyg där det stod att jag var sjukskriven pga det och det, att min arbetsförmåga var nere på noll och hur länge det skulle gälla..

Men svaret man fick från fk var att de hade ingen tidigare inkomst att basera ett beslut på, så det blev ett avslag.

Aha, då förstår jag.

Läste lite..

http://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/aktivitetsersattning

Där står det..

Garantiersättning får du om du har haft låga inkomster eller inga inkomster alls. Hur mycket du kan få i garantiersättning beror på din ålder och hur länge du har bott i Sverige.

Läs här om garantiersättning.

http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Publikationer/Faktablad/sa_4051d_aktivitetsersattning_i_form_av_garantiersattning.pdf

Och här om aktivitetsersättning, allmänt.

http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Publikationer/Faktablad/sa_4051c_aktivitetsersattning_vid_nedsatt_arbetsformaga.pdf

Du ska kunna få det alltså.

#12 Tack!

Jo, garantiersättning verkar jag ju faktiskt kunna få. Det kommer ju iaf få bli det jag söker om det är så att jag blir sjukskriven igen. Känns bra att veta iaf.

Det är ganska hård kamp att kunna får aktivitetsersättning/sjukersättning. Vet inte om aktivitetsersättning finns kvar som tidsbegränsat eller vad som gäller om du får igenom innan nästa år.

Till stora delar beror det på hur läkaren utformar ditt intyg till FK och hur väl du själv skriver ansökan. Din förmåga att vara föräldraledig kan vara dig till last. Jag fick absolut inte vara det själv.

Dom bedömer även hur långt du kommit i behandling hur mkt arbetsträning du testat och misslyckats med samt hur många mediciner du testat. Fast nu vet jag inte riktigt vad just din diagnos innebär.

FK-handläggaren samt läkaren till mig yrkade på varaktig ersättning för mig sist ändå fick jag mina sista 18 månader (maj nästa år). För mig är det absolut NONO från psykvårdens sida just nu att ens FÅ arbetsträna. Prognosen ser för tillfället mkt mörk ut.

Kämpa vidare och våga ifrågasätta och begära saker. Våga säga till och ta stor del i din vård/habilitering/rehabilitering/medicinering osv.

Kanske en arbetsutredning vore något ?

Zaphix länkar en del nyttigt, som Trin även nämner, en arbetsutredning är på sin plats - kan så vara att du i dagsläget har kontakt med Arbetsförmedlingen?

Oftast blir en per automatik kopplad till en rehabhandläggare och SIUS-konsulent som kan underlätta en att hitta arbets-/praktikplatser, då får en via F-kassan ersättning för detta (väldigt lite) - om allt går vägen - är det meningen att verksamheten där en praktiserar ska anställa en, kanske m.h.a lönebidrag.

Jag gick på en arbetsutredning och fick då papper vad jag klarar av och inte klarar av. Visst jag visste ju redan mer eller mindre vad jag klarade av och inte. Men de är skönt och ha de på papper som jag kan vissa upp om något skulle krångla.

Min kontaktperson på FK sa även till mig att jag måste göra utredningen innan jag är 30 annars har jag inte rätt till någon hjälp alls. Om de stämmer eller om han bara ville skrämma upp mig , de vet jag inte. Men de är skönt att ha de gjort iaf.