De var ett bra val. Ångest är så jobbigt har de inte så ofta tack o lov.Önskar med hela mig att ingen skulle behöva leva med de.

Hur är de nu?? Kram..

Pelle Långlös,

Jag mådde verkligen inte bra förut idag, hade en hel del negativa tankar. Men så råkade jag titta ut, och det såg ut att vara en fin och solig septemberdag, så jag beslutade mig för att bege mig ut i naturen. Hade inga stora förhoppningar, men döm om min förvåning: jag mådde plötsligt bättre (därute i naturen) än jag har gjort på år och dar, faktiskt. Inga negativa ältningar (vilka brukar ta sig uttryck i att jag pratar högt för mig själv, och då kan jag av pratets art sluta mig till mitt eget mående…) - nej, idel solsken och bra-mående…!

Tänk, att livet kan vara lite positivt också mellan varven! - vilken skön känsla det var!

Skogen vågar jag inte bege mig ut i.

Indra: Än så länge (denna morgon) verkar det bra men dagen är lång.

Den där ångesten känner jag igen. Jättebra att du kunde ringa och få hjälp att komma iväg.

Jag klarade mig ur mitt senaste allvarliga ångestanfall genom att prata snällt med mig själv och upprepa allt jag skulle göra, fast i tredje person som att en snäll kompis pratade med mig, ungefär såhär:

"Nu ska vi gå in i duschen, det blir bra. Du får gråta här och det är ingen fara."

"Nu kan vi ta på oss jättemysiga mjuka kläder som känns trygga. Du behöver inte vara fin nu, du är fin ändå."

"Nu kan vi ta cyklen och åka direkt till jobbet. Det ordnar sig, det här är tillfälligt. Snart mår du bättre, allting är okej."

Det kanske ser lite smått psykotiskt ut men det fungerade väldigt bra för mig. Tidigare när jag haft ångest så pratade jag också med mig själv fast jag sa hemska saker som att jag är bara patetisk och lat och ful. Alla fruktansvära tankar kom ut i form av förolämpningar mot mig själv. Jag försöker vänja mig av med det och än så länge så har det fungerat ganska bra.

Vissa perioder är tyngre med ångest, och sen kan det lätta. Hur som helst så tror jag att det viktigaste är att man tar hand om sig själv som om man vore sin egen bästa vän.

Tack #4. Jag öser också ur mig förolämpningar, kanske inte högt men i tankarna.

Det blir lätt så :( Alla dom där negativa tankarna slår så hårt och jag tror ingen kan vara så elak mot en som man själv kan vara.

Jag fick öva i KBT terapi på att vara snäll, fastän jag känner starkt självhat ofta. Därför är det lättare på något sätt att tala i tredje person tycker jag. Typ som en fin låtsaskompis som sitter på axeln och hjälper en :)

Hoppas att ångesten släpper snart och håller sig lugn! Du kanske skulle kunna skriva ner alla de gånger som du lyckades ta dig ur den utan att den gick för långt? Typ som en liten loggbok över attackerna och hur du lyckats lösa situationerna tidigare. Det kan fungera som en guide som kanske kan lösa ångesten enklare i framtiden. Jag borde göra det själv :P