Vi känner inte varann, men hej iaf.

Hela livet handlar på något sätt om att ta nya tag. Hela tiden. När jag väl kom till insikt med det, så blev allt, ja hela mitt liv hela lättare att hantera. Ibland behöver man lite skjuts på vägen och det är helt ok det också.

Säg till om det finns nåt jag kan göra, eller andra forumister som du känner om det känns bättre. På ett forum där folk har gemensamma nämnare är man aldrig ensam. :)

Söt iller du har föresten. Man vill ju bara pussa den lilla söta rosa nosen. Är illrar lika humoristiska som alla säger att de är?

Hej!

Skönt att höra ifrån dig och hoppas att du mår bättre snart..

*kram gumman* Var aldrig någon du inte är!

Jag hoppas och hoppas, att vi snart får se dig på banan igen, HannaM!

Är i samma situation och försöker hitta något sätt att hantera det faktum att jag har haft det såhär hela livet och troligtvis får fortsätta livet ut. Vi kämpar och vi är inte ensamma. <3

Det här forumet ger så mycket tröst.

Hej och fortsätt att plocka ihop dig själv varje dag.

Jag har befunnit mig utanför det stadiet ett tag, men närsomhelst kommer jag trilla dit igen.Allt beroende på omständigheterna.

Kram och Hej ^^

och btw, jättesöt illernos, jag ska snart skaffa mig en sån lurv också.

Hej och Kram och hoppas det blir bättre snart för dig.

Lite samma läge här.

Tack så mycket för allt ni skrivit, det känns bra.

#1 En iller är lika rolig som irriterande=p Lika söt som destruktiv… Att se en iller som busar gör det i stort sett omöjligt att inte le åtminstone lite.

#6 Vad kul, varifrån? Välkommen till vansinnet eller vad man ska säga=)

8#, har inte bestämt varitfrån än. Vi håller på och kollar lite om min sambo ska utveckla nån allergi mot dem. Men jag är lite förtjust i två från Raggarillern, om du vet vem det är. ^_^

#9 Japp det vet jag. Passa på att kolla på alla unga omplaceringar också. Är helt sjukt vad det varit mycket av dom i år.

Hej, vi har väl inte direkt skrivit med varandra förut, men jag tänkte att jag skriver här iallafall, nån gång ska väl vara den första.

Där du är nu, var jag alldeles nyligen. Men fortsätt att klättra uppåt, även om du rasar ner varje dag. För nån gång vänder det, nån gång känns det lite enklare att leva. Och då kommer det kännas extra bra, eftersom du nyss haft det jobbigt. Man får försöka tänka att utan de jobbiga stunderna skulle man inte uppskattat de ljusa stunderna lika mycket..

Varma styrkekramar till dig! 

Be strong now because things will get better, it might be stormy now, but it can't rain forever.

Jag har klättrat och rasat och klättrat i så många år nu. Jag är rätt less faktiskt.

Ledsen att höra att du haft så så länge. Jag vet precis hur det är, som så många andra här inne.

Just nu är det inte riktigt så, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur skönt det skulle vara att slippa kämpa i sån jävla motvind jämt. Att ge upp och bli ingenting. Men jag vaknar ändå varje morgon.

Kämpa ett tag till, det kanske är värt det. *kram*

#12 Jag med, de senaste åren har allting bara handlat om att ta sig upp efter man ramlat. Jag har inte hunnit njuta länge innan jag ramlat igen, gång på gång på gång. Så jag vet hur jobbigt det är.. Men vad ska man annars göra, än att kämpa på?